(Insändt.)
Man tager, säger Cajsa Warg.
Sedan Södermanlands Kongl. Hushållssällskaps
fattade beslut, att använda Welanderska donationen
till ett rättareinstitut, gifvit anledning till polemik i
tidningarna, samt mer och mindre blida omdömen i
länet, torde vara nödigt att anföra några opartiska
ord till dess försvar. Det kan väl icke nekas, att
Kommerserådet Welander gjorde sitt testamente till
förmån för allmogens barn af båda könen, och att
ifrågavarande kapital kan anses såsom ett barna-arf,
insatt hos Hushållssällskapet, liksom uti en förmyn-
darekammare; men Husbållssällskapet har, i det fal-
let, iklädt sig förmyndareskyldighet och måste tillse,
att arfvedelen användes till de fattiga barnens största,
möjliga nytta. Då nu uselheten bland allmogen för-
nämligast uppenbarar sig vid de större herregodsen
inom länet, och depravatioren bland. det lägsta stån-
det serdeles synes rotfästa sig på dessa ställen, är
nödigt, att i tid bämma dess framfart. Att den lä
gre arbetsklassen börjat blifva lättjefull och ohörsam,
ja nära oduglig att förrätta de vanligaste och sim-
plaste arbeten, kan icke bestridas. Hvarje oväldig
domare torde således inse, att Hushållssällskapet,
på goda skäl, funnit för godt använda dessa medel
till allmogens och dess barns upptuktelse — — och
huru skulle detta ändamål kunna säkrare vinnas,
än derigenom, att handfasta och under legostadgan i
några år inöfvade rättare bildas för länets större pos-
sessionater, som ej sjelfva kunna utdela en tillbör-
lig husaga och bedrifva sitt jordbruk! Den vanliga
jargonen om begångna formfel kan i detta fall intet
betyda. Ändamålet helgar medlen; blott man vin-
ner tiden, vinner man allt. — Man förebrår Hus-
hållssällskapet att bafva gått hemlighetsfullt till väga;
men skulle detta ämne blifvit föremål för socken-
stämmor med länets allmoge, så hade en lång tids-
utdrägt förorsakats och mycket motstånd kunnat möta
så väl från dess, som från preserskapets sida, hvil-
ket nu så mycket klagar öfver en tilltagande paupe-
rism och hade möjligen lust att använda denna kassa
ad pios usus, som man säger. Hushållssällskapet
gjorde derföre klokast, att gå genaste vägen till
thronen och skaffa sig ett säkerhetsbref för sina för-
handlingar. På detta sätt afskars den gordiska knut,
som hittills bundit bänderna på sällskapets utskotts-
ledamöter, och Welanderska Stiftelsen har nu an-
tagit en, efter tidens anda och omvexlande förhål-
landen mer ändamålsenlig bestämmelse. Lit allmo-
gens barn eller deras målsmän begära undervisning
i handaslöjder, så äro lärmästare i Nyköping att
tillgå mot kontant betalning och dermed bar Hus-
hållssällskapet nu mera intet att skaffa. I det till-
stånd landshöfdingebostället befanns så vältill åbygg-
nader som utegor, tarfvades en snar och kraftig hjelp
både i ett och annat afseende — — och hvar skulle
medel tagits till dessa koctsamma byggnader och
uppodlingar? Icke egde Hushållssällskapet, som i
många år på ett obeskrifligt sätt utöfvat den krist-.
liga dygd, att göra godt i den aldra djupaste tyst-
het, några tillgångar, och en privatarrendator skulle
ej velat nedlägga några större summor på ställets
prydnad. Då man billigtvis betänker, att Hushålls-
sällskapet var skyldigt en gärd af hyllning åt sin
ordförande och äfven afsåg länets anseende, som ej
medgaf, att dess styresmans boställe skulle stå som.
en vanprydnad, bör man ej förundra sig, att den
utväg begagnades, som närmast var för handen.
Man har anmärkt, att rättareleverna blefvo antagne
på 2 års och i olaga tid. Detta sednare är en gam-
mal praxis här i länet, och hushållssö lskapet miste
ej vara mer bundet vid legostadgan, än någon an-
nan. Man har anmärkt, att eleverne ej mottogos
under fyllda (21) års ålder och påstått, att de ej
kunna komma under rubriken af barn; men .an
har ej betänkt, att bvarje husbonde är quasi far för
sine underhafvande och att officerare säga, äfven till
de ålderstignaste af sine bussar: min gosse!
Man har ock anmärkt, att qvinnokönet blifvit all-
des uteslutet från välgörarens gåfva. Detta är en
uppenbar osanning; ty blott institutet kommer i
gång, kunna allmogens flickor få välfödde rättare
till männer, i stället för utfattiga statdrängar. Man
har ork derjemte anmärkt, att lusten för fromma
stiftelser skulle aftaga, då man ser, huru en testa-
tors förordnande ej respekteras. — — Hvilken spök-
villa! Han, som ligger i grafven, klagar icke, och
efterverlden prisar ändock hans goda, men förfelade
välmening, samt bör vara öfvertygad, att förvalt-
pingsutskottet, då det slår sina hufvuden tillsam-
man är klokare, än Kommersrådet Welander!
Man har ock slutligen anmärkt, att detta prejudi-
kat, i afseende på förvaltningen af barna-arf, är far-
ligt, och påstått, att Förmyndarekammaren i Stock-
holm med samma rätt kunde för de Fattiges räk-
ning hyra öfverståthållarebostället, på hederi:iga vil-
kor, och der inrätta ett institut för bildande af ku-
skar och betjenter åt DD. Exc. Rikets Herrar: hvad
hindrar? Icke annat än en Kongl. tillåtelse. Detta
må vara nog sagdt för denna gång till Husshållssäll-
skapets försvar. Älskare ef subordiratisn.
eeee——