— Någon a! Visens småsvenner i Svenska Bie antog i går en åhörares, skepelse, för att un. der denna titel få framkomma med en insänd; hemställan till Stockholms prestsällskap, all sam. manträda och afgifva sitt utlåtande i den förhanden varande tryckfribetsfrågan angående der seqvestrerade skriften Strauss och Evangelierna) innan juryn sammanträder, emedan en sådar auktoritets omdöme, menar åhöraren, skull utgöra ena vigtig ledning för juryn. Detta pi bilt att ibopkalla en hel hierarki till bjelj i den förevarande striden är verkligen fiffigt nog ty om också ett stort antal prester finnas, som hvar för sig ogilla denna i vårt s. k. protestantiska land exempellösa religionsförföljelse mo! en öfversältning af ett velenskapligt arbete, så skulle de dock möjligen inom en samling a! kyrkans tjenare finna sig afskrämde att uppträd: med sin mening för den religiösa toleransen och forskningens frihet emot de strängare och häl tigare s. k. ortodoxerne; så vida frågan blefv att å kyrkans vägnar afgifva ett gemensamt ut låtande i hvad mån Strausys meningar i en elle annan punkt finnas afvikande ifrån dennas Låtom oss upplysa detta med ett exempel. On vissa perioder och tilldragelser i Frälsarens lef. nad förekomma t. ex. mycket olika beskrifningar i de serskilda evangelierna. Vid sådana ställen har Strauss dels anfört hvad föregående tänkare och lärde derom yttrat, dels sjelf undersök! hvilkendera versionen närmast instämmer mec förnuftet, med den historiska sannolikheten, och med befintliga historiska källor eller hvilka åte: som mera äro att anse såsom endast uppkomn: genom myth eller tradition, Att någotdera mi. ste vara mindre riktigt än det andra är tydligt Men i de strängt ortodoxas ögon är redan er sådan jemförelse och undersökning otillåten så vida den, såsom det ofta händt i Strausss arbete leder till ett resultat, som mer eller mindre afviker från det, hvilket den rådande kyrkan pi grund af äldre kanske mindre fullständiga undersökningar förklarat för dogmer. Betrakta man saken ifrån denna inskränkta synpunkt, så är det klart, att all framställning, äfven blot! historisk, som ens omtalar tillvaron af sekter hvilka afvika det minsta ifrån den Evangelisk-Lutherska allt omtalande af den katholska elle: reformerta trosbekännelsens satser, all kyrkohisto. ria och filosofi, så vidl den rör sig kring föremålen för vår religiösa tro, skulle blifva en förnekelse af den rena evangeliska läran. Att fians detta behöfves intet prestsällskaps utlåtande Strauss har för sin del tvertom redan på för hand sjelf gifvit ett sådant i afseende på viss delar, hvilka han gifrer en myltbisk uttydning utan att han derföre på något sätt förnekat der evangeliska läran, ty hav har tvertom tydliger på flera ställen uttryckt, att han gillar och bekänner allt det väsendtliga i denna lära, och endast afskiljer vissa yttre fakta, bvuraf den förr: icke beror; och detta finnes äfsen i det im seqvestrerade sammandraget med lika mycker talang som tydlighet framställdt. ) 7) Ibland de medel! obskuranterne försökt för at förvilla opinionen om det seqvestrerade arhe