— Någon a! Visens småsvenner i Svenska Bie
antog i går en åhörares, skepelse, för att un.
der denna titel få framkomma med en insänd;
hemställan till Stockholms prestsällskap, all sam.
manträda och afgifva sitt utlåtande i den för-
handen varande tryckfribetsfrågan angående der
seqvestrerade skriften Strauss och Evangelierna)
innan juryn sammanträder, emedan en sådar
auktoritets omdöme, menar åhöraren, skull
utgöra ena vigtig ledning för juryn. Detta pi
bilt att ibopkalla en hel hierarki till bjelj
i den förevarande striden är verkligen fiffigt nog
ty om också ett stort antal prester finnas, som
hvar för sig ogilla denna i vårt s. k. protestan-
tiska land exempellösa religionsförföljelse mo!
en öfversältning af ett velenskapligt arbete, så
skulle de dock möjligen inom en samling a!
kyrkans tjenare finna sig afskrämde att uppträd:
med sin mening för den religiösa toleransen och
forskningens frihet emot de strängare och häl
tigare s. k. ortodoxerne; så vida frågan blefv
att å kyrkans vägnar afgifva ett gemensamt ut
låtande i hvad mån Strausys meningar i en elle
annan punkt finnas afvikande ifrån dennas
Låtom oss upplysa detta med ett exempel. On
vissa perioder och tilldragelser i Frälsarens lef.
nad förekomma t. ex. mycket olika beskrifnin-
gar i de serskilda evangelierna. Vid sådana stäl-
len har Strauss dels anfört hvad föregående tän-
kare och lärde derom yttrat, dels sjelf undersök!
hvilkendera versionen närmast instämmer mec
förnuftet, med den historiska sannolikheten, och
med befintliga historiska källor eller hvilka åte:
som mera äro att anse såsom endast uppkomn:
genom myth eller tradition, Att någotdera mi.
ste vara mindre riktigt än det andra är tydligt
Men i de strängt ortodoxas ögon är redan er
sådan jemförelse och undersökning otillåten så
vida den, såsom det ofta händt i Strausss arbete
leder till ett resultat, som mer eller mindre af-
viker från det, hvilket den rådande kyrkan pi
grund af äldre kanske mindre fullständiga un-
dersökningar förklarat för dogmer. Betrakta
man saken ifrån denna inskränkta synpunkt, så
är det klart, att all framställning, äfven blot!
historisk, som ens omtalar tillvaron af sek-
ter hvilka afvika det minsta ifrån den Evange-
lisk-Lutherska allt omtalande af den katholska elle:
reformerta trosbekännelsens satser, all kyrkohisto.
ria och filosofi, så vidl den rör sig kring före-
målen för vår religiösa tro, skulle blifva en för-
nekelse af den rena evangeliska läran. Att fians
detta behöfves intet prestsällskaps utlåtande
Strauss har för sin del tvertom redan på för
hand sjelf gifvit ett sådant i afseende på viss
delar, hvilka han gifrer en myltbisk uttydning
utan att han derföre på något sätt förnekat der
evangeliska läran, ty hav har tvertom tydliger
på flera ställen uttryckt, att han gillar och
bekänner allt det väsendtliga i denna lära, och
endast afskiljer vissa yttre fakta, bvuraf den förr:
icke beror; och detta finnes äfsen i det im
seqvestrerade sammandraget med lika mycker
talang som tydlighet framställdt. )
7) Ibland de medel! obskuranterne försökt för at
förvilla opinionen om det seqvestrerade arhe