lystes dervid fullkomligt, att bland i beslag tagna
godset fanns ej det ringaste af förbuden beskaffen-
het, vid hvilket förhållande den, såsom publik aktor
tillstädesvarande Tullfiskalen förklarade, amålet ligga
utom gränsen för hans tjenstebefattning.
Man skulle väl nu tycka, att beslagsåtgärden,
såsom helt och hållet olaglig, bordt förfalla, utan
annan påföljd, än bestraffning för dess verkställare,
och att, under sådana omständigheter, intet hinder
bort möta Svanluod att återfå sina varor, hvilket
han också yrkade, under erbjudande till och med
af borgen för lyftningen; men nej! det kunde icke
låta sig göra; och hvarföre icke? Jo derföre, att Hr
Schmiterlöw, förmodligen sjelf finnande, eller kanske
erinrad om sitt ofog, nu grep till i sitt trångsmål
det påfundet, att angifva Svanlund för olaga landt-
handel.
Af denna anledning förklarade Rådhusrätten, ge-
nom beslut den ö December, sig icke kunna bifalla
godsets återfående, eller yttra sig öfver påståendet
om ansvar för den olagliga beslagsåtgärden, utan
förelade Schmiterlöw, att vid rätter domstol, i fall
af be ogenhet, göra åtalet om angifna landthandeln
anhängigt.
Frågan om ansvar å Schmiterlöw, för det olagliga
beslaget, gjordes således beroende under Schmiter-!
löws godtycke, enär han egde, att aefter befogen-:
het, d. s. s. efter behag, åtala förmenta landthan-
I deln eller icke. od
Besvär häröfver anfördes i Kongl. Götha Hofrätt,
hvilken, genom nyss ankommet utslag, gifvet den
29 Juli, upphäfde Rädhusrättens beslut; men Svan-
lund är imedlertid, ännu i Augusti månad, i mist-
I ning af sin egendom, hvilken, derest all möjlig,
Itullsystemet värdig, motgång skall fortfara, förmod- j
ligen måste än vidare sin egare undanhållas, tills
Kongl. Hofrättens utslag vunnit laga kraft, eller,
lefter underdåniga besvärs anförande, blifvit i nåder
faststäldt.
Med allt deita var dock icke nog: Hr Schmiter-
löw lät ej modet falla efter detta misslyckade be-
j slagsförsök: ban tyckte väl att Svanlund icke erfa-
rit nog obeheg af husvisitationsrättens tillvaro, utan
kunde tåla vid ännu en dufving. Kort efter nyss:
beskrifna uppträdet, eller den 25 November, då hos
Svanlund höils busförhör eller så kalladt läsmöte,
I visade sig der samma figurer, — Schmiterlöw och
Jansson, af hvilka den förre förklarade sig vilja an-
Iställa ytterligare visitation i en på gården ståen-
de bodbyggning, hvartill han påfordrade nycklarne.
Svanlund, öfverrumplad af detta förnyade anfall, sva-
rade ati han för ögonblicket icke hade nycklarne till)
hands, och tillade vidare, på Schmiterlöws hotelse att
uppbryta dörrarne: Ja, tror herrn sig till, så gör
det. Var så god. Och Hr Schmiterlöw var verkli- :
gen så god. Han uppbröt dörrarne, sökte likt och
olikt, men fann platt intet, och reste sin väg med ;
oförrättadt ärende. p
Svanlund och Echmiterlöw stämde hvarandra ge-l,
nast till RådhusRätten i Kalmar med påstående, den .
förre om ansvar för den olaga husvisitationen, och j!
den sednare om bestraffning enligt 41 Kongl. för- j
ordningen den 42 December 41835, för det Svanlund !
skall vägrat undersökning.
Schmiterlöw blef nu genom RådhusRättens utslag ;
den 20 Januari fälid till 50 Rdr böter och 46 Rdr!
32 sk. i ersättning för Rättegångskostnaderne, och :
då Svanlunds vägran fanns vara ingen annan än !!
den, att uppsöka nycklarne, att gå beslagaren: till- :
(
1
handa, eller att vara hans uppassare, blef ansvars-
påståendet i-detta fall naturligtvis ogilladt; men ak-
tor, som icke troåde sig kunna, sin pligt likmätigt,
låta bero vid detta rättvisa beslut, har anfört besvär
i Kongl. HofRätten, hvars utslag nu afvaktas.
Schmiterlöw hade imedlertid instämt Svanlund !!
till HäradsRätten i orten, med påstående om ansvar
för landtbandeln, men företrädde inför domstolen all- :
deles. oberedd, utan vittnen eller andra bevis. Må-l;
let uppsköts alltså till Sommartinget, men då ute-:
1
1
1
s
blef Schmiterlöw alldeles, hvarföre målet afskrefs.
Så kan det gå till, — och så har det gått till.
Denna: berättelse stöder sig helt och bållet; till alla
sina omståndigheter, på authentiska handlingar. Den
erbjuder -ämnen för allvarsamma betraktelser öfver ,
den osäkerhet; Hvarunder den laglydige medborga- ,
ren måste lefva i sin egen boning, och det i ettj;
land med anspråk på civilisation, och på aflägsnan-4
det af alla den råa despotismens kraftyttringar. Det ;
är beklagligt nog, när i ett sambälle finnås lagar,
hvilka gifva sjelfva husfreden till spillo för den för-
mentå vigten--af att sökallagöfrerträdelsef likt och
olikt; äfven der dessa aldrig ägt rum. Ingen är sä-
ker i sitt hus, ty hvad som nu händt Svanlund, kan
hända hvem som helst, och när som helst.-
Våden af de förhatliga :husvisitationerne min-:!
skas ingalunda genom valet af de personer; i bvil- l
kas händer mar lagt, deita äfventyrliga privilegium ;
att -ohejdadt intränga i den fredliga medborgarens ,
boning ochstöra friden i hans hus. Känd sakärjs
så god.som viltnad, och vi behöfva derföre icke hän-
tyda på deras-intellektuella och: ekonomiska qvali-it
teter, som i allmänhet (undantag kunna finnas här !
som annorstädes) anställas vid den såkallade militä- ;
I
L
riska -kustbevakningskorpsen. Om det är sannt; att
de. flesta. medlemmmarne af detina korps, efter irå-
kädt obestånd, sökt sig dit,.i brist på annat försörj-,
ningsmedel; om det är sannt, att de blifvit antagna ;
i brist på andra subjekter af mer personligt värde;
så har man i sanning skäl att beklaga ett förhål-
lande, som för så qvalificerade tjenstemän, hvilka
oftast hafva intet att förlora, bereder möjlighet, att
nästan ostraffadt våldföra den husliga friden och sä-
kerheten.
Må man ieke invända, att ett tillräckligt korrek-
tiv häremot fifnes i de straffbestämmelser, 18335 års
Eg!. Förordning innebåller, emot olaga husvisitatio-
ner och obehöriga beslag. Hvar och en, som tagit
någon kännedom om behandlingen i sednare tider
af så kallade Tullmål, har icke kunnat undgå att
finna, det beslagare i allmänhet njutit det största
möjliga skydd. Lagen lemnar Domaren ett spelrum
emellan 20 och 300 Rdr, i fråga om böter för olaga
husvisitation, men han håller sig merendels, och så
gerna, vid de lägsta graderna, huru befängdt beslaga-
ren än betett sig.
Man skulle väl tycka, aw tull-fiskalerne, hvilka
såsom aktorer uppträda i dessa mål, borde tillse och
yrka, icke blott att den, hos hvilken beslag blifvit j
gjordt, måtte dömas till det ansvar, han förtjenar,:!
utan äfven att beslagaren- icke undgår laga näpst,l
om ban olagligen förfarit; men på ett sådant yrkan-
de har mon knapvast exempel. Huru tillgick väl