lystes dervid fullkomligt, att bland i beslag tagna godset fanns ej det ringaste af förbuden beskaffenhet, vid hvilket förhållande den, såsom publik aktor tillstädesvarande Tullfiskalen förklarade, amålet ligga utom gränsen för hans tjenstebefattning. Man skulle väl nu tycka, att beslagsåtgärden, såsom helt och hållet olaglig, bordt förfalla, utan annan påföljd, än bestraffning för dess verkställare, och att, under sådana omständigheter, intet hinder bort möta Svanluod att återfå sina varor, hvilket han också yrkade, under erbjudande till och med af borgen för lyftningen; men nej! det kunde icke låta sig göra; och hvarföre icke? Jo derföre, att Hr Schmiterlöw, förmodligen sjelf finnande, eller kanske erinrad om sitt ofog, nu grep till i sitt trångsmål det påfundet, att angifva Svanlund för olaga landthandel. Af denna anledning förklarade Rådhusrätten, genom beslut den ö December, sig icke kunna bifalla godsets återfående, eller yttra sig öfver påståendet om ansvar för den olagliga beslagsåtgärden, utan förelade Schmiterlöw, att vid rätter domstol, i fall af be ogenhet, göra åtalet om angifna landthandeln anhängigt. Frågan om ansvar å Schmiterlöw, för det olagliga beslaget, gjordes således beroende under Schmiter-! löws godtycke, enär han egde, att aefter befogen-: het, d. s. s. efter behag, åtala förmenta landthanI deln eller icke. od Besvär häröfver anfördes i Kongl. Götha Hofrätt, hvilken, genom nyss ankommet utslag, gifvet den 29 Juli, upphäfde Rädhusrättens beslut; men Svanlund är imedlertid, ännu i Augusti månad, i mistI ning af sin egendom, hvilken, derest all möjlig, Itullsystemet värdig, motgång skall fortfara, förmodj ligen måste än vidare sin egare undanhållas, tills Kongl. Hofrättens utslag vunnit laga kraft, eller, lefter underdåniga besvärs anförande, blifvit i nåder faststäldt. Med allt deita var dock icke nog: Hr Schmiterlöw lät ej modet falla efter detta misslyckade bej slagsförsök: ban tyckte väl att Svanlund icke erfarit nog obeheg af husvisitationsrättens tillvaro, utan kunde tåla vid ännu en dufving. Kort efter nyss: beskrifna uppträdet, eller den 25 November, då hos Svanlund höils busförhör eller så kalladt läsmöte, I visade sig der samma figurer, — Schmiterlöw och Jansson, af hvilka den förre förklarade sig vilja anIställa ytterligare visitation i en på gården stående bodbyggning, hvartill han påfordrade nycklarne. Svanlund, öfverrumplad af detta förnyade anfall, svarade ati han för ögonblicket icke hade nycklarne till) hands, och tillade vidare, på Schmiterlöws hotelse att uppbryta dörrarne: Ja, tror herrn sig till, så gör det. Var så god. Och Hr Schmiterlöw var verkli: gen så god. Han uppbröt dörrarne, sökte likt och olikt, men fann platt intet, och reste sin väg med ; oförrättadt ärende. p Svanlund och Echmiterlöw stämde hvarandra ge-l, nast till RådhusRätten i Kalmar med påstående, den . förre om ansvar för den olaga husvisitationen, och j! den sednare om bestraffning enligt 41 Kongl. förj ordningen den 42 December 41835, för det Svanlund ! skall vägrat undersökning. Schmiterlöw blef nu genom RådhusRättens utslag ; den 20 Januari fälid till 50 Rdr böter och 46 Rdr! 32 sk. i ersättning för Rättegångskostnaderne, och : då Svanlunds vägran fanns vara ingen annan än !! den, att uppsöka nycklarne, att gå beslagaren: till: ( 1 handa, eller att vara hans uppassare, blef ansvarspåståendet i-detta fall naturligtvis ogilladt; men aktor, som icke troåde sig kunna, sin pligt likmätigt, låta bero vid detta rättvisa beslut, har anfört besvär i Kongl. HofRätten, hvars utslag nu afvaktas. Schmiterlöw hade imedlertid instämt Svanlund !! till HäradsRätten i orten, med påstående om ansvar för landtbandeln, men företrädde inför domstolen all: deles. oberedd, utan vittnen eller andra bevis. Må-l; let uppsköts alltså till Sommartinget, men då ute-: 1 1 1 s blef Schmiterlöw alldeles, hvarföre målet afskrefs. Så kan det gå till, — och så har det gått till. Denna: berättelse stöder sig helt och bållet; till alla sina omståndigheter, på authentiska handlingar. Den erbjuder -ämnen för allvarsamma betraktelser öfver , den osäkerhet; Hvarunder den laglydige medborga, ren måste lefva i sin egen boning, och det i ettj; land med anspråk på civilisation, och på aflägsnan-4 det af alla den råa despotismens kraftyttringar. Det ; är beklagligt nog, när i ett sambälle finnås lagar, hvilka gifva sjelfva husfreden till spillo för den förmentå vigten--af att sökallagöfrerträdelsef likt och olikt; äfven der dessa aldrig ägt rum. Ingen är säker i sitt hus, ty hvad som nu händt Svanlund, kan hända hvem som helst, och när som helst.Våden af de förhatliga :husvisitationerne min-:! skas ingalunda genom valet af de personer; i bvill kas händer mar lagt, deita äfventyrliga privilegium ; att -ohejdadt intränga i den fredliga medborgarens , boning ochstöra friden i hans hus. Känd sakärjs så god.som viltnad, och vi behöfva derföre icke häntyda på deras-intellektuella och: ekonomiska qvali-it teter, som i allmänhet (undantag kunna finnas här ! som annorstädes) anställas vid den såkallade militä; I L riska -kustbevakningskorpsen. Om det är sannt; att de. flesta. medlemmmarne af detina korps, efter iråkädt obestånd, sökt sig dit,.i brist på annat försörj-, ningsmedel; om det är sannt, att de blifvit antagna ; i brist på andra subjekter af mer personligt värde; så har man i sanning skäl att beklaga ett förhållande, som för så qvalificerade tjenstemän, hvilka oftast hafva intet att förlora, bereder möjlighet, att nästan ostraffadt våldföra den husliga friden och säkerheten. Må man ieke invända, att ett tillräckligt korrektiv häremot fifnes i de straffbestämmelser, 18335 års Eg!. Förordning innebåller, emot olaga husvisitationer och obehöriga beslag. Hvar och en, som tagit någon kännedom om behandlingen i sednare tider af så kallade Tullmål, har icke kunnat undgå att finna, det beslagare i allmänhet njutit det största möjliga skydd. Lagen lemnar Domaren ett spelrum emellan 20 och 300 Rdr, i fråga om böter för olaga husvisitation, men han håller sig merendels, och så gerna, vid de lägsta graderna, huru befängdt beslagaren än betett sig. Man skulle väl tycka, aw tull-fiskalerne, hvilka såsom aktorer uppträda i dessa mål, borde tillse och yrka, icke blott att den, hos hvilken beslag blifvit j gjordt, måtte dömas till det ansvar, han förtjenar,:! utan äfven att beslagarenicke undgår laga näpst,l om ban olagligen förfarit; men på ett sådant yrkande har mon knapvast exempel. Huru tillgick väl