Eichhorn sjelf, att gamla Testamentets äldste böcker blifvit nedskrifna kort efter de deri omtalade händelserna, Moses böcker, t. ex. redan i arabiska öknen. Några måste han dock medgifva vara skrifna först längre tid efteråt, hvadan de icke öfverallt innehålla den äkta historien, utan äfven den historia, som blifvit utsmyckad genom förherrligande saa, och den tro, att allt gammalt varit högre och bättre. Om skapelsehistorien och berättelsen om syndafallet säger han rentaf, att de icke innehålla någon historia, utan äro blott mythiska, i drägten af berättelse iklädda försök att förklara ursprunget till verlden och till det enda. I dessa punkter öfvergår sålunda Eichhorn redan på den mytlhiska utläggningsmethodens område. — För öfrigt måste vi anmärka, att de nyss nämnda båda männens method att naturligt förklara Skriften funnit ganska många efterhärmare, hufvudsakligen mot slutet af förra århundradet och början af detta.n En annan väg försökte den store filosofen Imm. Kant. Han upptog nemligen på nytt kyrkofådernas allegoriska förklaringssätt, dock på det egendomliga vis, att han betraktade de bibliska berättelserna som historiska omklädnader kring mora:tska ideer, hvilka icke härledde sig omedelbart från Guds anda (häri afviker han från de gamla allegoriska utläggarena), utan från dessa skrifters författares moraliska känsla och sinne. Kant påstår icke, att dessa författare verkligen öfverallt hyst blult denna moraliska syftning, och nekar icke, att de också berättat verkliga tilldragelser, men han utgär från det antagande, att vi; uti fråga om alla bibliska berättelser, måste, utöfver den bokstafliga meningen, söka något moraliskt, någon undervisning om ämnen ur sedeläran, hvilket ingalunda utesluter det berättades egenskap af verkligt factum. Att L. ex. Jesus är Guds son anser Kaut för ett bildligt betecknande är den åt Gud invigda mensklighetens ideal. Denna förklaringsmethod har dock vunnit föga bifall — I dag på förmiddagen upptogs ur sjön utanför Carl XIII:s torg liket efter den olycklige båtsmannen Durchström, som sistl. vecka föll i sjön af våda, emedan hans fot råkat insnärjas i ett tåg till ett fartyg, som nedfördes af strömmen. — Vid Gefle plundrades förliden vinter, om vi rätt minnas, åtskilliga obebodda landtbus; nu hafva tjufvarne gjort påhelsning i de på fiske från varande fiskrarnas hus i staden och plundrat flera af dem, samt efterlemnat brända stickor, så att man nu äfven fruktar, att eldsvådor genom denna väldsverkan kunna uppkomma.