Eichhorn sjelf, att gamla Testamentets äldste böcker
blifvit nedskrifna kort efter de deri omtalade hän-
delserna, Moses böcker, t. ex. redan i arabiska ök-
nen. Några måste han dock medgifva vara skrifna
först längre tid efteråt, hvadan de icke öfverallt
innehålla den äkta historien, utan äfven den histo-
ria, som blifvit utsmyckad genom förherrligande
saa, och den tro, att allt gammalt varit högre och
bättre. Om skapelsehistorien och berättelsen om
syndafallet säger han rentaf, att de icke innehålla
någon historia, utan äro blott mythiska, i drägten
af berättelse iklädda försök att förklara ursprunget
till verlden och till det enda.
I dessa punkter öfvergår sålunda Eichhorn redan
på den mytlhiska utläggningsmethodens område. —
För öfrigt måste vi anmärka, att de nyss nämnda
båda männens method att naturligt förklara Skrif-
ten funnit ganska många efterhärmare, hufvudsak-
ligen mot slutet af förra århundradet och början af
detta.n
En annan väg försökte den store filosofen Imm.
Kant. Han upptog nemligen på nytt kyrkofåder-
nas allegoriska förklaringssätt, dock på det egen-
domliga vis, att han betraktade de bibliska berät-
telserna som historiska omklädnader kring mora:t-
ska ideer, hvilka icke härledde sig omedelbart från
Guds anda (häri afviker han från de gamla allego-
riska utläggarena), utan från dessa skrifters förfat-
tares moraliska känsla och sinne. Kant påstår icke,
att dessa författare verkligen öfverallt hyst blult
denna moraliska syftning, och nekar icke, att de
också berättat verkliga tilldragelser, men han utgär
från det antagande, att vi; uti fråga om alla bibli-
ska berättelser, måste, utöfver den bokstafliga me-
ningen, söka något moraliskt, någon undervisning
om ämnen ur sedeläran, hvilket ingalunda utesluter
det berättades egenskap af verkligt factum. Att
L. ex. Jesus är Guds son anser Kaut för ett bildligt
betecknande är den åt Gud invigda mensklighetens
ideal. Denna förklaringsmethod har dock vunnit
föga bifall
— I dag på förmiddagen upptogs ur sjön
utanför Carl XIII:s torg liket efter den olycklige
båtsmannen Durchström, som sistl. vecka föll i
sjön af våda, emedan hans fot råkat insnärjas i ett
tåg till ett fartyg, som nedfördes af strömmen.
— Vid Gefle plundrades förliden vinter, om
vi rätt minnas, åtskilliga obebodda landtbus; nu
hafva tjufvarne gjort påhelsning i de på fiske från
varande fiskrarnas hus i staden och plundrat flera
af dem, samt efterlemnat brända stickor, så att man
nu äfven fruktar, att eldsvådor genom denna välds-
verkan kunna uppkomma.