stund af bedröfvelse. Ack, min mor, hvarföre
skickade du mig hit! När jag tänker på hvad
Hertiginnan af Bourbon sade till min morbror
härom dagen: man vågar inte beskydda Grewuze,
men man vågar hota honom med utmätning,
med fängelse, med, hvad vet jag allt! Ack, jag
skall se och tala med honom.
Vagnen for nu förbi en liten trädgårdsmur;
Pulcheries hjerta klappade häftigt.
Det är här, sade hon, som Sylvestre bor.
Det är under dessa almar jag så ofta hvilat och
hemtat svalka; om bara min morbror är ännu
qvar hos sin vän!s
Sylvestres hus utgjorde hörnet af bulevar-
den; Pulcherie skyndade öfver gården och nal-
kades almarna. Hettan var stark. Nu stanna-
de hon och hörde sitt namn nämnas.v
Jal sade Greuze, i det han med ett slags
vrede flera gånger kastade på bordet några al
de guldstycken han medfört: Ja, Sylvestre, jag
har verkligen rätt att förakta detta guld, när
jag tänker på att det kommer från Fronsac!
Var det mot honom du drog värjan, var det
inte så? Han ville föra bort en ung flicka!,
Det var Pulchriel
Och du har inte talt om det!
Det finnes väl flera saker, kära Sylvestre,
som jag, din älskling, din adoptive son,inte har
sagt dig. Mar jag omtalt för dig mina söman-
lösa nätter, mitt arbete och min sorg, då jag
lemnade Pulcherie, för att förtjena hennes grann-
låt för morgondagen, och låta henne tro på min
rikedom? Många gånger ser du, har jag, som
här står, bedragit det kära barnet; många gån-
ger har jag gått hemifrån och sagt henne att jag