nade mot lIoretaget Ingenting varit att anmar-
ka, ehuru sådant varit till det mesta öfverflö-j
ndigt. Men nu kommer Biets egen uppfinning
af det andra sättet. Detta kallas det försåtligak
och lömska, då någon, ieke inom den theolo-
giska vetenskapens, utan inom kyrkans, område
uppträder inför de med vetenskapen obekante,
theologiskt obildade, hvilka icke hafva hvarken
den filosofiska eller filologiska underbyggnad,
att de kunna i dessa ämnen vara domare.
Detta vill med andra ord säga: Vi, bien,
prelater, m. m., skulle icke anseit oss berät-
tigade alt anmärka något mot införandet af
Streuss sfora arbete inom det Svenska språ-
kets gebiet, emedan det är affattadt i eny
så lärd stil och utstyrdl med en så vidlyf-
tig apparatus eriticus, att endast grundlärde theo-)
loger kunna gifva sig in i dispyt derom och
andra skulle tröttna vid att läsa det; ett sådanti.
arbete säges stadna inom vetenskapens område.
Men att återgifva precist samma saker i en mera
populär och lättfattlig form, om äfven med iakt-7
tagande af alldeles samma plan, indelning och?
uppställning, som i det stora arbetet; att på dett
viset framlägga theologens satser och det huf-i
vudsakliga af hans citationer och bevisning, sej
deri ligger det egentligt brottsliga; då bar mani
inträngt inom kyrkans territorivm, som icke på
några vilkor bör tillåta, att församlingen sjelff
får tänka i religiösa ämnen. Det är, som man
ser, precist samma skäl, som låg till grund för
det fordna förbudet för allmänheten att läsa bi-5
beln. Den värde räsonnören tyckes imedlertid
ha glömt, att Doktor Martin Luther, hvars pro-
testantism sedan blifvit upptagen äfven i Sverge,l
just var en sådan der förarglig person, som
hörde till den andra af de här ofvan uppräk-
nade klasserna, då han predikade sina för den
tiden så djerfva läror för folket, och således an-
såg icke blott kyrkofäderna, utan äfven al! män-
heten ega någon rätt, att genom undersökning
af skrifterna kereda sig en föreningspunkt mel-l
lan dogmerna och förnuftet. Han har äfven
glömt, att efter det här citerade sättet att rä-j
sonnera, så skulle all kyrkohistoria beläggas med
landsflykt, så vida som den ens redogjorde i en
för mängden fattlig stil för de serskilda sekters
läror, hvilka i något afseende skilja sig från hvad
den rådande kyrkan befaller folket att tro. Han
har slutligen alldeles misstagit sig om, att den
svenska lagstiftningen kan hafva rågot med eni
sådan historisk framställning (och bearbetaren af
Strauss bar uttryckligen förklarat, att hans syn-i
punkt endast är sådan) att skaffa, och tillfället,)
att visa detta sistnämnda, lärev icke uteblifva. VY
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
—- En ung man, som denna morgon med
kullbåt ankom från Kungsholms-landet till staden,å,
uppreste sig hastigt i båten, då denna passerade
Strömsborg och hoppade i sjelfva strömfåran. Hanti
uppkom snart red hufvudet, och lirer då ångrati
sitt företag, emedan han ropade på hjeip; och eni;
liten rask gosse. som stod och redde garn vid stran-4
den, begaf sig ut för att söka uppehålla honom tillj
dess båtar kunnai hinna utläggas ; men mannen sjönk?
innan hjelpen kunde ankomma och bortfördes afij
strömmen. - Det är oss ej ännu bekant, hvem deni!
drunknade var. i
— Ett spädt gossebarn fanns förliden Måndag:
liggande i förstugan till huset N:o 69 vid Vester-I
långgatan. Det var höljdt i en trasig barnskjortaj
med lärftsblöja, mantel af grof buldan, grön- och!
biårandig yllelinda, en söndrig mössa och ett par:
trasiga halsdukar, och på detsamma var fästad eni.
Japp med påskrift, att det var födt den 28 Juli ochh
egde namnet Otto Edvard.
— Den uti sistl. Måndagsblad omnämnde bor-
gersman, som under badning drunknat vid Skinnrar-
viksbergen, var Snickarmästaren Aman. Han upp-
togs i går ce. m. ur sjön derstädes och hemnfördes
till sin bostad vid öfra Badstugugatan å Söder.
— En vid Sjidermalmstorg boende hattmakare
hade för några dsgar sedan utanför sin verkstad ut-
satt ett pressjern för att afkylas. Han hade icke välj
ingått åter i huset förrän han genom fönstret upp-
täckte en hamnbuse derutanför, som såg sig omkring I
och då han icke varseblef någon, gick fram till press-Å
jernet, grep hastigt till, och så fort görligt var fördel
det under tröjan. Fröjden öfver kapet blef likvälj
ej långvarig; jernet släpptes, och de långa fingrarne
voro svårt straffade. Hattmakaren gick ut och badi.
honom skämtsamt taga med sig sitt byte; men hanst
hastiga aflägsnande besannade den gamla satsen, att ;
brändt barn skyr eldenn. ;
— På resan emellan Norrköping oeh Stock-Y
holm med ångfartyget Cometen förliden Onsdag hän-
de sig, vid Oxelsösund, att en båt med 2:ne perso-
ner, som skulle lägga till vid fartyget, blef, genomij
den ena i båten befintliga personens oförsigtighet,
kullstjelpt, hvarvid likväl den ena personen hade
neg rådighet att hala sig upp på båtkölen. Den an-P
dre karlen, en äldre man, sökte att, medelst simman-
de, hålla sig uppe, tilldess den från fartyget i ögon-
blicket af olyckshändelsen utsända båten hann räd-
da honom; han hade då varit under vattnet 4 å 51:
gånger. Allmänheten borde, med anledning af så
väl denna som dea nyligen under en passage till
Upsala timade olyckshändelsen med en betjent, som
skulle lögga till ett ångartyg. väckas till mera för-
sigtighet vid båtars läggande till fartyget.
——Lttm
STRÄNGT STRAFF FÖR BRIsTANDE RÄTTS-
BEGREPP. ;
Då den tillåtna bränvinsbrännings-terminen sist,
Nyår gick till ända och all redskap skulle hos ve-k
derbörande anmälas till förseglirg, råkade en bonde
i Calmar län, vid nama Oia Jonsson i Wärnaby,
att behålla sin bränvinsredskap hemma några degar
utöfver tiden. Bonden tyckte väl att det icke kunde
vara så farligt, men en vacker dag infann sig Läns-
man och lade vantarne på bränvinspannan med bå-
de hatt och allt. Länsman läste ir redskanen uti