skick lemnar författaren, på snart sagdt hvar ,sida, bevisen för den sats vi ofvanföre framställt, att England är en aristokratisk republik snarare: än en monarki, och att det styres helt och hål-: let i de allrådande privilegiernas intresse. Verk-: ningarne af ett sådant system på det egentliga folkets belägenhet och äfven på dess politiska begrepp, blottar författaren utan skonsamhet. Under det att våra riksdagsmän häraf kunna inhemta huru det icke bör vara beskaffadt i ett välbestäldt samhälle, äro vi öfvertygade att de icke heller skola låta missleda sig af författarens invektiver emot det sednaste KonstitutionsUtskottet och emot en genom nationens verkliga majoritet kontrollerad ministerialstyrelse. Hvad! han sagt om ett förfeladt representationssätt i Frankrike cch England, om den ficke kontrollerade ministerialstyrelsen i det förra landet och den af aristokratien helt och hållet beroende ministerialstyrelsen i det sednare, bör vara nog, för att visa behofvet af ett bältre system i hegge dessa hänseenden hos oss, och af nödvändigheten att icke, till följd af hans förespeglingar eller andras, försumma det nu öppnade tillfället att åt vårt fädernesland förskaffa dessa fördelar. D:r Reuterdahls i Lunds litterära tidning införda anmälan af ifrågavarande skrift gör ej anspråk på att vara någon recension, utan en samling betraktelser,, till hvilka Dokiorn kommit under läsningen af densamma. Det är en rörande predikan emot nyhetsraseriet, folksuveräniteten, emancipationsbegäret, m. m., hvari oviljan för allt inrymmande af något offentligt lif åt det egentliga folket icke gör sig serdeles besvär att dölja sig. Uuader dessa fromma utgjutelser har He Duktorn, med en märkvärdig , naivetet, låtit undfalla sig några åsigter öfver .allmogens statsmannaskicklighet, hvilka, om de skulle delas af Ven. CGlerus i öfrigt, jemte hierarkien och aristokratien öfver hufvud, kunde på ett eget vis förklara orsaken till den ömhet, som vederbörande låta påskina för bibehållandet af ; Bondeståndets gamla representationssätt. Detär bekant huru man som skäl för detta represen tationssätts inskränkning till skatteoch kronoI bönderna och i allmänhet till de minst upplysta bland allmogen, alltid andragit att BondeI ståndet derigenom införde ett element af sundt och oförvilladt förstånd vid öfverläggningarne om de offentliga angelägenheterna. Se här D:r Reulerdahls teckning af detta förstånd — det! tycks som om han dervid erinrat sig 1834 års riksdag, de granna memoria!erna, de svarta frackarne, och den beryktade reservationsscenen i anledning af tryckfrihetsfrågan: Tag från vår bonde hans nationalspråk och hans nationaltröja ach hans national-sysselsättningar och gör henom till statsman; han är nedsatt och icke uppphöjd; han är ett rof för en förslagenhet, en list, en förförelse, som han icke kan mota, än mindre öfvervinna; han är, egentligen att tala, tullkomligen tillintetgjord, han har unphört att vara hvad som hittills både förtjent och er-! phållit (?) så mycken aktning; han har upphört att vara något af det vackraste man på jorden kan vara; han har upphört att vara nEvensk bonde.n -— Vid läsningen af denna uppbyggliga skildring skulle vi tro att största delen af Bondeståndets ledamöter från sistförflutne riksdag kunde säga med Baron L. Boye: Gud ske lof! Wi blifve klokare med hvar dag! Vid sista riksdagen infunno vi oss med föresats att Ståndet skulle blifva något annat än det var vid den nästföregående, att vi skulle blifva rigtiga bönder. Vi uppträdde icke i svarta frackar utan i vår vanliga drägt; vi talade vårt eget språk och hvarken hofvets, prelaternes eller herrarnes; vi aktade oss, det bästa vi förmådde, att blifva rof för förslagenheten, listen och förförelsen. Och se! denna gången blefvo vi ej tillintetgjorda. Vi blefvo, hvad vi alitid bordt vara, Svenska bönder, och vi erhöllo mer aktning, än som någonsin förut varit vårt Stånd beskård sedan allshärjartingens tid. Man tyckte att vi redde oss godt, och ändå var det med statsmannavärf, som vi voro sysselsatta. Men vi gjordes icke nu till statsmän af andra. Högvördige Doktorn har rätt; vi skola lägga hans predikan på bjertat; vi skola blifva lika goda bönder nästa gång som sist, och taga oss till vara för att af andra låta göra oss till något, såsom det skedde vid 1834 års riksdag. Vi äro nästan öfvertygade, att allmogen skall tänka någonting dylikt, i anledning af Doktorns politiska predikan. Men vi äro fullkomligt förvissade, att Doktorn icke åsyftat någon så beskaffad tillämpning deraf; likasom att författaren till Sällbeten af en ministerialstyrelse icke väntat del slags nytta af sitt opus, som vi i det föregående visat att man bör kunna hemta derur. Men det förhåller sig med utdömde systemer, som med utdömda byggnader; vär det en gång kommit derhän att de luta objelpligt, så tjenar hvarje påbyggnad bott att föröka den: tyngd, som redan är dem öfvermäktig. ; 2 j REVY AF TIDNINGA RNE. Svenska Biet har i dag begynt att, under sin vises egid, söka operera på sinnena, till förmån för den juridiska förföljelsen emot det nyss ut-) komna arbete: Strauss och Evangelirna. Pla-) nen är icke så illa uttänkt, men man kan derom begagna Schillers bekanta uttryck: skadal. att spetsen blef så fin, att den gick fv. Denna. plan består deruti, att söka uppställa en skilnad