är nemligen. allmänt bekant, att oviljan emot
bankerna icke är annat än oviljan emot en ge-
nom dessa pennningfabriker uppspirande rike-
domsaristokrati. Sjelfva folket har låtit förstå
att det, lika litet der som i Europa, vill tiller-
känna rikedomen någon uieslutande rätt till del-
aktighet i lagstiftningen och i kontrollerna öf-
ver förvaltningen. Den brist på sammanhang
och enhet, och den svaghet i kampen emot de
aristokratiska försöken, som under bankstriden
och vid åtskilliga föregående tillfällen röjt sig
hos det Nordamerikanska systemet, har under
tiden tjenat att inom Europa stadfästa det der-
städes uråldriga tycket för monarkien; och fast-
än folken i Europa önska konungamakten om-
gifven af republikanska institutioner, så önska de
dock icke, och ännu mindre? nu än förut, att ko-
nungarne måtte utbytas emot republikanska pre-
sidenter eller genom val tillsatta riksföreståndare. ;
Norrige3 exempel i den sednaste tiden och Hol-
lands i den föregående hafva visat, att folkets;
id låter utföra sig, och att en ärftlig styresman
kan stå i spetsen för ea republik, med dyna-
stiens och folkets gemensamma båtnad, när det
nemligen icke är en aristokratisk republik så-
som E-gland nu och Pohlen fordom.
Men fastän denna erfarenhet skulle tyckas
bana en fredlig väg för folkens önskningar, så
inträffar väl ändå, mer än en gång, hvad de
äkta republikanerna hoppas; Europas läfder
komma sannolikt att omförmäla mer än en till
republik förvandlad monarki, såsom följd af gam-
la dynastiers envishet att föredraga revolutioner
framför reformer. Men lika sannolikt är det
ock att Europas folk, vanda vid mera enhet
och kraft hos styrelsen än Nordamerikarnra, snart
återkomma från sådana konstitutionsförsök och
att de slutligen äfven träffa dynastier, som tiil-
räckligt följt med tidens upplysning och till-
räckligt förstå silt eget bästa, för att foga sig
efter omständigheterna och finna harmonien med
allmänna tänkesättet mer angenäm än en änd-
lös kamp deremot. Ministerialstyrelse, i sin o-
förfalskade och sanna mening, blir då typen för
den civiliserade verldens samhällsskick. — Mot
fortfarandet af ett oblandadt republikanskt sy-
stem i Europa uppställer dessutom det nära
grannskapet med Orienten ett oöfvervinneligt hin-
der. För det första kommer den monarkiska
styrelsen i dels patriarkalisk dels fullkomligen
despotisk form utan tvifvel att der blifva oaf-!
brutet rådande, så länge österländningarnes va-!
nor och seder äro oförändrade. Och att de det:
förblifva, derom förvissas man icke blott genom :
deras orubblighet mot tidens åverkan så långt:
historien går, utan ännu mera genom Asiens
fysiska skick. På ofantliga sträckor inom den-!
na verldsdel förbjuder naturen sjelf något annat:
lefnadssätt än nomaders; men patriarkalväldet,!
stam- och hordstyrelsen är ett derifrån oskiljak-
tigt samhällsförbållande. Nästan öfverallt an-
norstädes inbjuder ett yppigt klimat till maklig-
het och ett stilla husligt lif. Mellan de med;
ringa ansträngning förknippade bestyren för.
detta, öfverlemna sig invånarne åt förströelser
och fester, eller åt fantasiens poetiska och spe-
kulativa hänförelser, utan bekymmer både för )
morgondagen och för verldens lopp bortom den;
synbara horisonten. Om ett folk i denna ställ-
ning och med detta lynne tillika är i besittning
af en mot dess behof svarande kommunalstyrelse;
— så är händelsen i Orientens äfven mest des-
potiska riken — då saknar det håg och anled-
ningar att gifva akt på riksstyrelsen. Det får
också ej veta om den på annat sätt, än det får
erfarenhet om orkanerna och pesten, — plågo-
ris när de nalkas, men dessemellan utan synbar
inverkan på individens omständigheter. Manar!
åter denna styrelse till ett krigståg, då väpnar!.
sig hvar man som kan, och följer den dels afj
fanatism och dels af roflystnad. — Men alla des-
sa egenheter hos Asien måste samverka att gö-
ra Europa monarkiskt, äfven om det ej valde
ett sådant statsskick af öfvertygelse. Europa
kan å ena sidan aldrig hos österns nomader och
sagodiktare tänka sig förmågan af en republikansk
sjelfstyrelse i stort, och å den andra kan det
aldrig, i fall det förvandlade sig till ett republi-
kanskt statsförbund, göra sig säkert, atticke nå-!
gon österländsk despot, när han lärt känna en
federatifstyrelses militäriska vanmakt och tafatt-
het, skulle begagna tillfället och försöka öfver-
svämma vestern med en ny folkvandring. Eu-
ropa måste således hylla det monarkiska styrel-
sesättet, till följd af sitt läge. Men som det ge-
nom sin fysiska beskaffenhet tvingar sina invå-
nare. till oupphörlig verksamhet och en alltom-
fattande förståndsansträngning, egenskaper med
hvilka despotismens qvalm är oförenligt, så fö-
ras dess invånare af en inre omotståndlig nöd-
vändighet till republikanska samhällsider. Mon-
arki med republikanska institutioner är det en-
da föreningssättet af dessa tvåfaldiga fordringar
och alltså det enda, som i vår verldsdel kan
komma att i tidernas längd äga bestånd.
Att strida med ord mot denna utveckling,:
under det att den befordras genom sakförhål-
landen, är temligen hopplöst hädanefter. Menl-
verkligen enfaldigt förfar man, om man för ett
sådant ändamål ger sig i kamp mot de missbild-.
ningar, som under utvecklingsarbetet råkat al-.
stras och som förkastas af sjelfva dew opinion
man tror sig kunna undertrycka. Det är tyd-
ligt att man genom ett sådant förfarande endast il
upplyser sina motståndare om de afvägar, som :;: