är nemligen. allmänt bekant, att oviljan emot bankerna icke är annat än oviljan emot en genom dessa pennningfabriker uppspirande rikedomsaristokrati. Sjelfva folket har låtit förstå att det, lika litet der som i Europa, vill tillerkänna rikedomen någon uieslutande rätt till delaktighet i lagstiftningen och i kontrollerna öfver förvaltningen. Den brist på sammanhang och enhet, och den svaghet i kampen emot de aristokratiska försöken, som under bankstriden och vid åtskilliga föregående tillfällen röjt sig hos det Nordamerikanska systemet, har under tiden tjenat att inom Europa stadfästa det derstädes uråldriga tycket för monarkien; och fastän folken i Europa önska konungamakten omgifven af republikanska institutioner, så önska de dock icke, och ännu mindre? nu än förut, att konungarne måtte utbytas emot republikanska presidenter eller genom val tillsatta riksföreståndare. ; Norrige3 exempel i den sednaste tiden och Hollands i den föregående hafva visat, att folkets; id låter utföra sig, och att en ärftlig styresman kan stå i spetsen för ea republik, med dynastiens och folkets gemensamma båtnad, när det nemligen icke är en aristokratisk republik såsom E-gland nu och Pohlen fordom. Men fastän denna erfarenhet skulle tyckas bana en fredlig väg för folkens önskningar, så inträffar väl ändå, mer än en gång, hvad de äkta republikanerna hoppas; Europas läfder komma sannolikt att omförmäla mer än en till republik förvandlad monarki, såsom följd af gamla dynastiers envishet att föredraga revolutioner framför reformer. Men lika sannolikt är det ock att Europas folk, vanda vid mera enhet och kraft hos styrelsen än Nordamerikarnra, snart återkomma från sådana konstitutionsförsök och att de slutligen äfven träffa dynastier, som tiilräckligt följt med tidens upplysning och tillräckligt förstå silt eget bästa, för att foga sig efter omständigheterna och finna harmonien med allmänna tänkesättet mer angenäm än en ändlös kamp deremot. Ministerialstyrelse, i sin oförfalskade och sanna mening, blir då typen för den civiliserade verldens samhällsskick. — Mot fortfarandet af ett oblandadt republikanskt system i Europa uppställer dessutom det nära grannskapet med Orienten ett oöfvervinneligt hinder. För det första kommer den monarkiska styrelsen i dels patriarkalisk dels fullkomligen despotisk form utan tvifvel att der blifva oaf-! brutet rådande, så länge österländningarnes va-! nor och seder äro oförändrade. Och att de det: förblifva, derom förvissas man icke blott genom : deras orubblighet mot tidens åverkan så långt: historien går, utan ännu mera genom Asiens fysiska skick. På ofantliga sträckor inom den-! na verldsdel förbjuder naturen sjelf något annat: lefnadssätt än nomaders; men patriarkalväldet,! stamoch hordstyrelsen är ett derifrån oskiljaktigt samhällsförbållande. Nästan öfverallt annorstädes inbjuder ett yppigt klimat till maklighet och ett stilla husligt lif. Mellan de med; ringa ansträngning förknippade bestyren för. detta, öfverlemna sig invånarne åt förströelser och fester, eller åt fantasiens poetiska och spekulativa hänförelser, utan bekymmer både för ) morgondagen och för verldens lopp bortom den; synbara horisonten. Om ett folk i denna ställning och med detta lynne tillika är i besittning af en mot dess behof svarande kommunalstyrelse; — så är händelsen i Orientens äfven mest despotiska riken — då saknar det håg och anledningar att gifva akt på riksstyrelsen. Det får också ej veta om den på annat sätt, än det får erfarenhet om orkanerna och pesten, — plågoris när de nalkas, men dessemellan utan synbar inverkan på individens omständigheter. Manar! åter denna styrelse till ett krigståg, då väpnar!. sig hvar man som kan, och följer den dels afj fanatism och dels af roflystnad. — Men alla dessa egenheter hos Asien måste samverka att göra Europa monarkiskt, äfven om det ej valde ett sådant statsskick af öfvertygelse. Europa kan å ena sidan aldrig hos österns nomader och sagodiktare tänka sig förmågan af en republikansk sjelfstyrelse i stort, och å den andra kan det aldrig, i fall det förvandlade sig till ett republikanskt statsförbund, göra sig säkert, atticke nå-! gon österländsk despot, när han lärt känna en federatifstyrelses militäriska vanmakt och tafatthet, skulle begagna tillfället och försöka öfversvämma vestern med en ny folkvandring. Europa måste således hylla det monarkiska styrelsesättet, till följd af sitt läge. Men som det genom sin fysiska beskaffenhet tvingar sina invånare. till oupphörlig verksamhet och en alltomfattande förståndsansträngning, egenskaper med hvilka despotismens qvalm är oförenligt, så föras dess invånare af en inre omotståndlig nödvändighet till republikanska samhällsider. Monarki med republikanska institutioner är det enda föreningssättet af dessa tvåfaldiga fordringar och alltså det enda, som i vår verldsdel kan komma att i tidernas längd äga bestånd. Att strida med ord mot denna utveckling,: under det att den befordras genom sakförhållanden, är temligen hopplöst hädanefter. Menlverkligen enfaldigt förfar man, om man för ett sådant ändamål ger sig i kamp mot de missbild-. ningar, som under utvecklingsarbetet råkat al-. stras och som förkastas af sjelfva dew opinion man tror sig kunna undertrycka. Det är tydligt att man genom ett sådant förfarande endast il upplyser sina motståndare om de afvägar, som :;: