blikanska institutioner, men till förmån för rikedomsaristokratien, och för bördsaristokratien blott i den mån den är rik och kan räkna sig till den förra. Genom census i vallagen är rikedomsaristokratien försäkrad om öfverväldet derstädes; och så enrådig Ludvig Filip än är, så varsam visar han sig dock, hvarje gång fråga blir om rikedomsaristokratiens fördelar, hvilka dessutom äfven äro hans egna, emedan han sjelf tillhör denna aristokrati genom sin stora privatförmögenhet. Men maktens anförtroende åt rikedomen, ulan serdeles granskning af sättet, huru den sednare blifvit sammanhopad, har i Frankrike haft till följd, att egennytta upphöjts till en statsprincip och att knappast någon förtjenst, någon talang eller hvad anspråk på utmärkelse som heldst, förmår att derstädes göra sig gällande, om den ej antingen är förenad med rikedom, eller gynnas af de rikas protektion, eller genom arten af sin verksamhet lofvar innehafvaren att snart bli rik, och att derigenom inträda i den makthafvande klassen. Bland vetenskapsmän stå advokater och läkare högst i allmän aktning, så framt de vunnit praktik och derigenom antingen rikedom eller utsigter dertill.. Konstnärer och författare uppskattas mindre efter sin förmåga, än efter den vinst, som afsättningen på deras arbeten skänkt eller lofvar. De, som ej skördat eller kunna vänta materiella fördelar genom sitt snille eller sin kraft, bevärdigas med föga uppmärksamhet. Från deputeradekammaren, vägen till makt, äro de genom valcensus utestängda, om de ej redan ega förmögenhet, hvilka än deras insigter eller förtjenster sf fäiderneslandet för öfrigt må vara. Den öfvervägande mängden af Frankrikes invånare ser sig härigenom beröfvad all andel ilagstiftningen och all förmåga att hejda de maktegande, när dessa missbruka sin offentliga ställning till sin enskilda fördel och utan afseende på de icke förmögnes rätt eller behof. Alla,! som oin:resseradt bedöma Frankrike, förklara: ock enhälligt, att källorna till det fortfarande missnöjet derstädes egentligen äro att söka i rii kedomsaristokratiens öfvervigt och den egoism,! hvilken derigenom alstras och underhålles hos: dem, som ega makten eller söka henne. i ! Den i föregående artikel framställda folkopi-: nionens anspråk på en monarki med republikanska institutioner tillfredsställes följaktligen lika litet genom det Franska som genom det: Engelska sättet att realisera denna idd. Den! Franska ministerkonseljens sammansättning af rikedomsiystna lycksökare motsvarar lika litet folkens föreställning om en ändamålsenlig ministerialstyrelse, som den Engelska ministerkonseljens beroende af aristokratien. Folken fordra lagens välde öfver alla och fördraga ej längre; några undantag derifrån, till förmån för hvilken klass det vara må. De som vilja förneka folken denna fordrans uppfyllelse, hafva såsom ett grundskäl till sin vägran föregifvit, att vårt tidehvarfs rigtning är hufvudsakligen vänd åt det; materiella och att den stora mängdens sträfvande numera blott afser vinst och ekonomisk förkofran; hvaraf man vidare vill sluta, att om de, som ej redan äro rika, finge andel i lagstiftningen och ägde att kontrollera förvaltningen, så skulle de missbruka sin nya samhällsställning, för att under lagliga former plundra stina rikare medborgare. Med denna beskyllning emot den närvarande tiden för materialistiska syften förhåller det sig åter alldeles så, som med de nyss ofvan omnämnda förkastelsedomarne öfver friheten och jemnlikheten samt monarkien med de republikanska institutionerna; beskyllningen och dormsluten hafva samma ursprung. De härröra från de samhällsklasser, hvilka hittills förstått att tillvälla sig alla möjliga materiella förmåner på det egentliga folkets bekostnad. Då de nu se folket mindre benäget att tillerkänna dem dessa förmåner såsom en uteslutande rätt, och tillika finna det vara sjelft genom industriens utveckling försatt i en bättre måteriell belägenhet och i åtnjutning af förut inom dess krets okända beqvämligheter, så sammanblanda de folkets :obenägenhet -för beqvämligheternas och njilningarnes privilegierande åt några få klasser, med folkets egen: röjda håg för mera snygghet och smakoidess hvardagslif och nöjen. Både de: ena och det andra kallas saf dem. en, mäterialistisk rigtning hos folket;och.de-betrakta den som eut ingrepp i sina egna vanor att ensamme njuta sallt och hafva allting beqvämt. Djupare ligger ej grunden till detta svepskäl Men de besinna ej att i folkens gemensamt yttrade: intresse för: lagstiftning, förvaltning och Politiska rättigheler — alltsammans icke några materiella utan helt och hållet ideella föremål — röjes en mindre materiell och mera ideell rigtning, än i någon föregående tid, och att beskyllningen alltså innebär sin egen vederläggning 1 samma anspråk, hvilkas undertryekande den åsyftar. Den materialistiska rigtningen i afseende på det offentliga finnes utan tvifvel hos Englands och Frankrikes maktägande, men icke hos folken. Dess öfvervigt i Franska och Engelska kamrari:e och i dessa länders ministerialstyrelse skulle försvinna i det ögonblick representationen blef ett uttryck af den verkliga majoriteten, och icke af bördsaristokratien-på det ena stället och af rikedomsaristokratien på det eand:a. I sjelfva det republikanska Nordamerika, der egoism och materialism tyckas allt sedan de Anglo-amerikanska staternas grundläggning hafva utgjort den egentliga drifkraften för all verksamhet, har den bekanta bankförvirringen imed