blikanska institutioner, men till förmån för ri-
kedomsaristokratien, och för bördsaristokratien
blott i den mån den är rik och kan räkna sig
till den förra. Genom census i vallagen är ri-
kedomsaristokratien försäkrad om öfverväldet der-
städes; och så enrådig Ludvig Filip än är, så
varsam visar han sig dock, hvarje gång fråga
blir om rikedomsaristokratiens fördelar, hvilka
dessutom äfven äro hans egna, emedan han sjelf
tillhör denna aristokrati genom sin stora privat-
förmögenhet. Men maktens anförtroende åt ri-
kedomen, ulan serdeles granskning af sättet,
huru den sednare blifvit sammanhopad, har i
Frankrike haft till följd, att egennytta upphöjts
till en statsprincip och att knappast någon för-
tjenst, någon talang eller hvad anspråk på ut-
märkelse som heldst, förmår att derstädes göra
sig gällande, om den ej antingen är förenad med
rikedom, eller gynnas af de rikas protektion,
eller genom arten af sin verksamhet lofvar in-
nehafvaren att snart bli rik, och att derigenom
inträda i den makthafvande klassen. Bland veten-
skapsmän stå advokater och läkare högst i allmän
aktning, så framt de vunnit praktik och deri-
genom antingen rikedom eller utsigter dertill..
Konstnärer och författare uppskattas mindre ef-
ter sin förmåga, än efter den vinst, som afsätt-
ningen på deras arbeten skänkt eller lofvar.
De, som ej skördat eller kunna vänta materi-
ella fördelar genom sitt snille eller sin kraft,
bevärdigas med föga uppmärksamhet. Från de-
puteradekammaren, vägen till makt, äro de ge-
nom valcensus utestängda, om de ej redan ega
förmögenhet, hvilka än deras insigter eller för-
tjenster sf fäiderneslandet för öfrigt må vara.
Den öfvervägande mängden af Frankrikes invå-
nare ser sig härigenom beröfvad all andel ilag-
stiftningen och all förmåga att hejda de makt-
egande, när dessa missbruka sin offentliga ställ-
ning till sin enskilda fördel och utan afseende
på de icke förmögnes rätt eller behof. Alla,!
som oin:resseradt bedöma Frankrike, förklara:
ock enhälligt, att källorna till det fortfarande
missnöjet derstädes egentligen äro att söka i ri- i
kedomsaristokratiens öfvervigt och den egoism,!
hvilken derigenom alstras och underhålles hos:
dem, som ega makten eller söka henne. i
! Den i föregående artikel framställda folkopi-:
nionens anspråk på en monarki med republi-
kanska institutioner tillfredsställes följaktligen
lika litet genom det Franska som genom det:
Engelska sättet att realisera denna idd. Den!
Franska ministerkonseljens sammansättning af
rikedomsiystna lycksökare motsvarar lika litet
folkens föreställning om en ändamålsenlig mini-
sterialstyrelse, som den Engelska ministerkon-
seljens beroende af aristokratien. Folken fordra
lagens välde öfver alla och fördraga ej längre;
några undantag derifrån, till förmån för hvilken
klass det vara må. De som vilja förneka fol-
ken denna fordrans uppfyllelse, hafva såsom ett
grundskäl till sin vägran föregifvit, att vårt ti-
dehvarfs rigtning är hufvudsakligen vänd åt det;
materiella och att den stora mängdens sträfvande
numera blott afser vinst och ekonomisk för-
kofran; hvaraf man vidare vill sluta, att om de,
som ej redan äro rika, finge andel i lagstiftnin-
gen och ägde att kontrollera förvaltningen, så
skulle de missbruka sin nya samhällsställning,
för att under lagliga former plundra stina ri-
kare medborgare. Med denna beskyllning emot
den närvarande tiden för materialistiska syften
förhåller det sig åter alldeles så, som med de
nyss ofvan omnämnda förkastelsedomarne öfver
friheten och jemnlikheten samt monarkien med
de republikanska institutionerna; beskyllningen
och dormsluten hafva samma ursprung.
De härröra från de samhällsklasser, hvilka hit-
tills förstått att tillvälla sig alla möjliga materi-
ella förmåner på det egentliga folkets bekostnad.
Då de nu se folket mindre benäget att tillerkänna
dem dessa förmåner såsom en uteslutande rätt,
och tillika finna det vara sjelft genom industri-
ens utveckling försatt i en bättre måteriell be-
lägenhet och i åtnjutning af förut inom dess
krets okända beqvämligheter, så sammanblanda
de folkets :obenägenhet -för beqvämligheternas
och njilningarnes privilegierande åt några få
klasser, med folkets - egen: röjda håg för mera
snygghet och smakoidess hvardagslif och nöjen.
Både de: ena och det andra kallas saf dem. en,
mäterialistisk rigtning hos folket;och.de-betrakta
den som eut ingrepp i sina egna vanor att en-
samme njuta sallt och hafva allting beqvämt.
Djupare ligger ej grunden till detta svepskäl
Men de besinna ej att i folkens gemensamt ytt-
rade: intresse för: lagstiftning, förvaltning och
Politiska rättigheler — alltsammans icke några
materiella utan helt och hållet ideella föremål
— röjes en mindre materiell och mera ideell
rigtning, än i någon föregående tid, och att be-
skyllningen alltså innebär sin egen vederläggning
1 samma anspråk, hvilkas undertryekande den
åsyftar. Den materialistiska rigtningen i afseende
på det offentliga finnes utan tvifvel hos Eng-
lands och Frankrikes maktägande, men icke hos
folken. Dess öfvervigt i Franska och Engelska
kamrari:e och i dessa länders ministerialstyrelse
skulle försvinna i det ögonblick representationen
blef ett uttryck af den verkliga majoriteten, och
icke af bördsaristokratien-på det ena stället och
af rikedomsaristokratien på det eand:a.
I sjelfva det republikanska Nordamerika, der
egoism och materialism tyckas allt sedan de
Anglo-amerikanska staternas grundläggning hafva
utgjort den egentliga drifkraften för all verk-
samhet, har den bekanta bankförvirringen imed-