ODCSUNAUAtL Data UtdUletisna AVIUpPpU9SeMe0r ST den Kungliga direktionen låtit gå ifrån sig. ANGÅENDE STRAUSS OCH EVANGELIERNA. Den beslutade och i går verkställda qvarstaden å den theologiska skriften Strauss och Evangelierna, hvarom vi nämnde i gårdagsbladet, har, såsom man kunde förutse, blifvit ett allmänt talämne i hufvudstaden. Hos dem, som något känna till Strauss verk och icke äro på förhand afgjorda fiender till all forskningsrätt öfver våra urkunder, som icke, t. ex., anse begreppet om Christi nederstigande till heifvetet ovilkorligen böra förstås så, att helfvetet utgör ett rum inuli vårt jordklot, hvarest de förtappade kroppsligen kokas i smält svafvel eller något dylikt, och dit man nedfar genom någon trång öppning på samma sätt som de gamle föreställde sig sin afgrund Tartaren; hos dem, som icke bestämdt påstå, att man vid den heliga Nattvardens njutande förtär verkligt kött och blod af Frälsarens kropp, utan i orden: på ett outransakligt sätt redan finna en symbolisk betydelse nedlagd; hos alla, med ett ord, som icke antingen af enfald, bigotieri eller skenhelighet hålla sig strängt vid den fysiska meningen, om vi så må säga, af allt som förekommer i våra dogmer, utan medgifva nödvändigheten i vissa fall af en mythisk förklaring; hos alla dessa kan icke mer än en tanka finnas öfver det exempeliösa uti aktionen emot en sådan skrift, som den ifrågavaraude, hvilken hvilar på helt och bållet vetenskaplig grund. Men många andra, hvilka icke käuna Strauss, torde måhända af den beslutade förföljelsen Iledas till den inbillningen, att i hans arbete ligger något slags lättsinnighet, gäckeri eller hädelse mot den christna läran; med ett ord, att den skulle innebära någonting irreligiöst eller omoraliskt. Till deras upplysning och då tillgång icke mera finnes till sjelfva boken, tro vi det i närvarande ögonblick vara af intresse at! meddela något ur företalet och inledningen till det seqvestrerade arbetet, dels för att visa hvilket stort och aktadt namn Strauss inneher ibland Tysklands lärde, dels ock för att angifva sjelfva syftningen al hans verk och den standpunkt från hvilken han utgått, nemligen att söka ljuset och sanningen. Vi införa derföre här nedan till en början ett utdrag utur företalet till den ifrågavarande bearbetningen: När Dr. Strauss för redan fyra år tillbaka utgaf sitt arbete J:su Lefverne, kunde han troligen icke sjelf förmoda, att boken skulle föranleda så stora och allmänna rörelser, som den verkligen gjort inom alla kretsar i Tyskland. Hufvudskälet, hvarför Strauss icke kunde vänta sig något sådant, var det, att han skrifvit sitt verk blott för män af yrket, hvilket han ock, i de tydligaste ordalag, uttrycker i företalet till första upplagan, sid. vur (tredje uppl. sid. x), i det han säger: För icke-theologer är visserligen ämnet ännu ej vederbörligea förberedt; derföre är ock denna skrift sådan, att åtminstone de olärde bland dem snart och ofta skola få inse, att boken ej är bestämd för dem. ,Oaktadt denna Författarns bestämda förklaring blef dock hans bok snart ett föremål för de lifligaste, ej sällan ytterst passionerade ventilationer, och, såsom det i dylika fall brukar bända, man såg snart, på flera ställen, hela det bildade samhället dela sig i anhängare af och motståndare till den lika nitiskt förkättrade som högljudt beprisade Dr. Strauss. Detta var närmaste följden af det lika ovärdiga som okloka sätt, hvarpå många, isynnerhet de första vedersakarne, till den unge lärde uppträdde mot honom., På eftertänkandets väg, som ingen Christen kan undandraga sig, så framt han icke vill förklara sig sjelf sakna all sjelfständighet och fast