ODCSUNAUAtL Data UtdUletisna AVIUpPpU9SeMe0r ST
den Kungliga direktionen låtit gå ifrån sig.
ANGÅENDE STRAUSS OCH EVANGELIERNA.
Den beslutade och i går verkställda qvarstaden
å den theologiska skriften Strauss och Evange-
lierna, hvarom vi nämnde i gårdagsbladet, har,
såsom man kunde förutse, blifvit ett allmänt tal-
ämne i hufvudstaden. Hos dem, som något känna
till Strauss verk och icke äro på förhand af-
gjorda fiender till all forskningsrätt öfver våra
urkunder, som icke, t. ex., anse begreppet om
Christi nederstigande till heifvetet ovilkorligen
böra förstås så, att helfvetet utgör ett rum inuli
vårt jordklot, hvarest de förtappade kroppsligen
kokas i smält svafvel eller något dylikt, och dit
man nedfar genom någon trång öppning på samma
sätt som de gamle föreställde sig sin afgrund Tarta-
ren; hos dem, som icke bestämdt påstå, att man
vid den heliga Nattvardens njutande förtär verk-
ligt kött och blod af Frälsarens kropp, utan i
orden: på ett outransakligt sätt redan finna
en symbolisk betydelse nedlagd; hos alla, med
ett ord, som icke antingen af enfald, bigotieri
eller skenhelighet hålla sig strängt vid den fy-
siska meningen, om vi så må säga, af allt som
förekommer i våra dogmer, utan medgifva nöd-
vändigheten i vissa fall af en mythisk förkla-
ring; hos alla dessa kan icke mer än en tanka
finnas öfver det exempeliösa uti aktionen emot
en sådan skrift, som den ifrågavaraude, hvilken
hvilar på helt och bållet vetenskaplig grund.
Men många andra, hvilka icke käuna Strauss,
torde måhända af den beslutade förföljelsen Ile-
das till den inbillningen, att i hans arbete lig-
ger något slags lättsinnighet, gäckeri eller hä-
delse mot den christna läran; med ett ord, att
den skulle innebära någonting irreligiöst eller
omoraliskt. Till deras upplysning och då till-
gång icke mera finnes till sjelfva boken, tro vi
det i närvarande ögonblick vara af intresse at!
meddela något ur företalet och inledningen till
det seqvestrerade arbetet, dels för att visa hvil-
ket stort och aktadt namn Strauss inneher i-
bland Tysklands lärde, dels ock för att angifva
sjelfva syftningen al hans verk och den stand-
punkt från hvilken han utgått, nemligen att söka
ljuset och sanningen. Vi införa derföre här ne-
dan till en början ett utdrag utur företalet till
den ifrågavarande bearbetningen:
När Dr. Strauss för redan fyra år tillbaka ut-
gaf sitt arbete J:su Lefverne, kunde han tro-
ligen icke sjelf förmoda, att boken skulle för-
anleda så stora och allmänna rörelser, som den
verkligen gjort inom alla kretsar i Tyskland.
Hufvudskälet, hvarför Strauss icke kunde vänta
sig något sådant, var det, att han skrifvit sitt
verk blott för män af yrket, hvilket han ock, i
de tydligaste ordalag, uttrycker i företalet till
första upplagan, sid. vur (tredje uppl. sid. x), i
det han säger: För icke-theologer är visserligen
ämnet ännu ej vederbörligea förberedt; derföre
är ock denna skrift sådan, att åtminstone de
olärde bland dem snart och ofta skola få inse,
att boken ej är bestämd för dem.
,Oaktadt denna Författarns bestämda förkla-
ring blef dock hans bok snart ett föremål för
de lifligaste, ej sällan ytterst passionerade venti-
lationer, och, såsom det i dylika fall brukar
bända, man såg snart, på flera ställen, hela det
bildade samhället dela sig i anhängare af och
motståndare till den lika nitiskt förkättrade som
högljudt beprisade Dr. Strauss. Detta var när-
maste följden af det lika ovärdiga som okloka
sätt, hvarpå många, isynnerhet de första veder-
sakarne, till den unge lärde uppträdde mot honom.,
På eftertänkandets väg, som ingen Christen
kan undandraga sig, så framt han icke vill för-
klara sig sjelf sakna all sjelfständighet och fast