de angå KämnersRätter, böra lämpas på Råd-
stufvuRält, såsom i de förras ställe utgörande
förste domstol i stad; äfvensom alla de bestäm-
melser, hvilka, genom särskilta Kongl. resolutio-
ner, i afseende på en del RådstufvuRätter, gifne;
äro derom, att emot deras domar tj finge väd-
jas, der hufvudsaken ej ginge öfver ett visst vär-
de, till all kraft och verkan upphäfvas. i
För öfrigt förutsatte Högsta Domstolens be-
mälde ledamöter, att, derest Kongl. Maj:t täc-;
kes aflåta ifrågavarande kontraproposition, det
varder derå utmärkt, att på sätt Rikets Ständer:
hemställt, Stockholms RådstufvuRätt, då den:
handlägger tryckfrihetsmål, benämnes Kämners-
Rätt, så länge tryckfribetslagens lydelse det for-;
drar, äfvensom att i samma proposition uppre-!
pas hvad Rikets Ständer sjelfve föreslagit der-
om, att Kongl. Maj:t skulle äga framdeles be-:
stämma tiden för lagförändringens inträdande i
verkställighet, utan hinder af hvad förslaget i
denna del innehåller. i
Slutligen ansågo desse Högsta Domstolens le-,
damöter sig jemval böra fästa Kongl. Maj:ts nå-;
diga uppmärksamhet derpå, att, i händelse de,
i lag och författningar meddelte stadganden om.
summa appellabilis upphäfdes i afseende på de.
allmänna domstolarne, syntes äfven sådane nu
gällande stadganden för vissa serskilta domstolar,
såsom BergstingsRätter, Konsistoria Academica
och HaillRätter, böra, derest sistnämda domsto-
lar varda bibehållne, undanrödjas, ehuru frågan
derom syntes kunna serskildt, utan Rikets Stän-
ders medverkan, behandlas.
Härvid tillade för sin del JustitieRådet Back-
man: Då jag år 1827 såsom ledamot deltog i
den granskning af förslag till allmän civil-lag,
som derstädes då förevar, instämde jag med dem, :
hvilka påyrkade LagmansRätternes bibehållande.
Jag föreställde mig, att domstolarnes nuvarande
organisation redan hos nationen tilivunnit sig
en sådan helgd, att någon ändring derutinnan
icke allmänrneligen efterlängtades; och jag trod-
de, att derest LagmansRätternes verksamhet upp-
hörde, skulle rättegångsärenderne så tilltaga in-
om HofRätterne, att den genom LagmansRät-
ternes indragning påräknade skyndsamhet i lag-
skipningen ginge förlorad, så framt icke leda-
möternes antal i HofRätterne flerdubblades, hvil-
ket åter icke kunde ske utan betydliga årlige
utgifter för Statskassan.n
Under de tretton år, som scdermera för flutit,
har jag likväl i denna fråga kommit till en an-
nan öfvertygelse. Vid innevarande riksdag lik-
som vid de två föregående, hafva Riksens Stän-
der för deras del beslutat LagmansRätternes in-
dragning. Deraf finnes att allmänna rösten ej
vidare förordar LagmansRätternes bibehållande;
äfvensom af Ständernes vid tre riksdagar oför-
ändrade åsigt i detta ämne, man torde få leda
den slutsats, att, i händelse Kongl. Maj:t i nå-
der gillar Riksens Ständers nyssnämnde beslut
om LagmansRätternes indragning, skola Riksens
Ständer icke undandraga sig bevilja de anslag,
som i sådant fall kunna, för en nödig organisa-
tion af HofRätterne, blifva behöflige. Att åt-
minustere en tillökning af personalen inom Hof-
Rätterne blir nödvändig, förefaller mig väl ännu
otvifvelaktigt; men om för framtiden stadgas, att
verkställighet må sökas å förste domstolens be-
slut, är att förmoda, att, i de fleste mål, det
ock kommer att bero vid desse beslut, och att
således, till förekommande af de befarade balan-
cerne inom HofRätlterne, det blir nog, om des-
sa förstärkas med en, högst två divisiorer.
Mine fordne betänkligheter mot LagmansRätter-
nes indragning äro följakteligen numera till det
hufvudsakligaste undanröjde; och då i öfrigt det
icke kunnat undfalla mig, hurusom Lagmans-
Rätterne, de der blott en gång om året sam-
manträda, derigenom erbjuda den part, som vid
HäradsRätt tappat, ett öppet tillfälle att, för en
längre tid, från sig aflägsna all påföljd af ett
det mest klara och ostridiga fordringsanspråk,
samt detta förhållande, hvilket förlamar rättvi-
san och vållar att man, för att vinna tid, hel-
dre processar, än beqvämar sig till en godvil-
lig och pligtenlig uppgörelse, högst merligt in-
verkar på den rvedbarhet i skyldigheters fullgö-
rande, som man och man emellan bör förefin-
nas; tvekar jag icke nu att räkna mig till de-
ras antal, som önska LagmansRätternes afskaf-
fande
Man har sagt, och såsom skäl för Lagmanrs-
Rätternes bibehållande anfört, att parter vore i
tillfälle, att vid denna domstol sjelf utföra sin!
talan, samt dit medtaga sina vittnen, förmåner,
hvilka skulle förloras derest saken komme alt;
direkte från HäradsRätt i HofRätt fullföljas; äf-
vensom i sådan händelse, parten icke utan svå-
righet der kunde förskaffa sig ombud.
Då man fästat vigt vid dessa skäl, bar jag
trolt mig böra anmärka, alt enligt erfarenheten,
parter högst sällan sjelfve bevaka sina mål vid;
LagmansRätten, utan anlita sakkunnige personer,
att författa och ingifva sina skrifter, samt att
derstädes saken vidare utföra: att, enär part ä-
ger tillfälle att under sakens handläggning vid.
HäradsRätten låta afhöra alla de vittnen han vill
begagna, och, sedan saken kommit till BofRät-
ten, det ej eller är honom förvägradt, att få ytter-
ligare vittnesförhör anställdt vid domstol i orten,
det alldeles icke är att befara, att, g-nom Lag-
mansRätternes indragning, någon bevisningsför-
mån går för parten förlorad, och att, då, uti de
flere mil, hvilka besvärsvis fullföljas i IHofRät-
terne. besvär dit dazgeligen inkomma från alla
I
I
I