alt ehuru hela 3 Kap., hvilket angår Lagmans-!
ting, skulle upphäfvas, hade likväl sista punkten
i 235 Kap. 5 . 3), af innehåll: vom mindre brott,
som följa något tvistemål åt, sägs i 3 Kap. 4
S-, kommit att qvarstå; alt om den nuvarande
8 6. i 26 Kap., angående pröfning af borgen,
bibehålles såsom Rikets Ständer föreslagit, borde
samma stadgande icke, på sätt som skett, upp-
repas i 30 Kap. 5 ., utan hellre på sistnämnde
ställe ett motsvarande koriare stadgande införas,
med hänvisning till 26 Kap. 8 S.; att, utom de
af R. S:. omnämnde lagparagrafer, hvilka skulle
upphäfvas eller ändras, borde äfven alla andra
serskilda, tid efter annan utkomne, författningar,
som röra Lagmansrätter, Kämnersrätter och Rid-
daresynerätter, förklaras förfalla, i hvad de icke,
så vidt de angå Kämnersrätter, borde lämpas på
Rådstufvurätt, såsom i de förras ställe utgörande
förste domstol i stad; och att, enär, derest för-
slaget vunne framgång, 7, 41, 46 och 17 SS. i
235 Kap. Rättegångsbalken kommo att upphäfvas,
i hvilket fall det icke vore lämpligt, alt der-
jemte utfärda den författning om upphäfvande j
af de i samma SS. meddeldte föreskrifter an-
gående summa appellabilis, hvilken författning
Rikets Ständer i serskild skrifvelse af den 23
nästlidne September föreslagit, hade Rikets Stän-
ders nu förevarande allmännare förslag bordt, i
likhet med nämnde föreslagne författning, ut-
sträckas till upphäfvarde jemväl af de bestäm-
melser, som, genom serskilde Kongl. resolutio-
ner, i afseende på Rådstufvurälterne i vissa stä-
der, rörande detta ämne, gifne äro; — ansågo
Högsta Domstolens förutnämnde ledamöter sig
icke böra å förslaget, i dess nuvarande skick,
tillstyrka nådigt bifall.
Bemälde ledamöter hemställde deremot i un-
derd., om icke Kongl. Maj:t skulle täckas till
Rikets Ständer i ämnet aflåta nådig kontrapro-
position, deri med b behållande af Rikets Stän-
ders förslag, så vidt anmärkning vid detsamma
ej förekommit, borde iakttagas följande ändrin-
gar och tillägg, nemligen:
4:0o alt nedannämnde lagrum ändras sålunda:
RÄTTEGÅNGSBALKEN.
46 Kapitlet.
4 S. Andra punkten i denna . ändras till
följande lydelse: Nöjes endera parten ej deråt,
gilfve han det Rätten tillkänna genast, eller sist
innan nästa dag tiliändagått, och lägge sedan
dess besvär in i Hofrätten, inom hälften af den
tid, som i lagvadda saker föreskrifven är; vare
ock domaren skyldig att teckna å utslaget, hvad
dug, klockan före to!f, det ske bör.n
25 Kapitlet.
3 6. Första punkten ändras på sätt Rikets
Ständer föreslagit, och sista punkten så lydande:
om mindre brott, som följa något tvistemål åt,
sägs i 3 Kap. 4 S., upphäfves.
30 Kapitlet.
3 6. Denna Ä. erhåller följande förändrade
lydelse: Den som tappat i Hofrätt och vill
Konungen deremot söka, gifve omant ut hvad
dömdt är, och sätte det hos Konungens Befall-
ningshafvande eller i taka händer. Ar det, hvar-
om dömdt är, sådant att ändringssökandet onyt-
tigt blefve, der dom fuligöras skulle; då gånge
det ej till fullbordan. Skola penningar efter
dom gäldas, och säger han att han dem ej äger,
ej heller silfver eller guld, styrke det, der ve-
derdelomän det äskar, med ed sin, hos Konun-
gens Befallningshafvande eller domaren i orten,
om det beqvämligare der ske kan; och hafve
sedan lof, men ej förr, att gifva andra lösören
dertill upp, med laga värde derå. Finnas ej
de, gifve då upp gods och jord å landet, eller
hus och tomt i stader, med Rättens bevis, om
de för annan gäld häfta eller ej. Ar tvifvel:-
mål, om den egendom svarar emot det som
dömdt är, och kan det ej mätas, innan tid är:
inne, att han skall gifva sina påminnelser i sa-
ken hos Konungen in; sätte borgen, till dess
värdering ske kan. Gitter han ej någotdera,
som nu sagdt är: sätte för hvad dömdt är full
bergen. Kan han ej eller det; ställe då borgen
för sig sjelf, eller träde i fängelse till sakens
utslag. Är i elt utslag öfver flera särskildta mål
dömdt, och hafver den, som ändring sökt, det ij
ett eller flere fullgjort; gälle ändringssökandet
deri, och hafve i de andra ingen talan. Huru
det lyftas må, som utgifvet är, sägs i 3 Kap.
3 S Utsökningsbalken. Hafver den, som gifvit
gods, hus eller gård upp till doms fullbordan,
ej annat hemvist att tillgå; då förhålles dermed,
som i 5 Kap. 8 samma Balk stadgadt är. Vill
den som vunnit, ej lyfta det som utgilvit är,!
eller kan han ej borgen sätta; kungöres det straxt
Konungens Befallningshafvande eller domaren;
och vederdelomannen tage det åter, och sätte
han borgen i stället. Om pröfning af borgen
sägs i 26 Kap. 8 : äge och Konungen att bor-
gen godkänna, när så erfordras. I
UTSÖKNINGSBALKEN. i
5 Kapitlet. I
3 S.!) Denna skulle hafva följande lydelse::
Hafver någon vunnit kos Underrätt, och varder
deremot vädjadt: njute ändå wutmälning. och