afhjelpa medelst landtbruksskolor. Utan att in-
gå i någon undersökning om huruvida detta me-
del verkligen är det enda eller bästa, måste man
dock medgifva, att det är bättre än intet, samt
att, sedan det nu en gång blifvit af statsmak-
terna adopteradt, dess riktiga tillämpning är af
mycken vigt, och med godt skäl kan göras till
föremål för den offentliga diskussionen. Afdet-
ta skäl meddela vi här en till Redaktionen in-
sänd uppsats angående landtbruksskolors orga-
nisation, enär vi gilla den deri uttryckta huf-
vudgrundsats, att blott ett institut för den teo-
retiska eller vetenskapliga bildningen i landt-
bruket är nödigt och möjligt. Hvad detaljerna
angår, kunna de väl förefalla mindre intressan-
ta för dem, som ej tillhöra yrket, och torde äf-
ven bland dessa möta ett och annat inkast; men
vi hafva ansett dem nödvändiga för fullständig-
heten af insändarens förslag och derföre ingen-
ting uteslutit:
Landthushållningen har genom populationens sti-
gande så småningom öfvergått från extensiv till in-
tensiv, hvarigenom den, i förening med ökad upp-
lysning, nu vunnit det intresse, att läroverk orga-
niseras till spridande af högre kunskaper deruti.
Angeläget är, att de medel Riksens Ständer der-
till anslagit, så användas, att de medföra verklig
nyrta.
Svenska Jandtbrukarne äro i allmänhet Empiri-
ster. Förträfflige på det ställe, vid hvars egenheter
de äro vane, finna de sig på ett annat under andra
förhållanden osäkre i sina företag och göra ofta
misstag och. förluster. Detta är orsaken till det all-
männa yttrande: att hvad som duger på en ort, ej
är passande för en annan; hvilket är en sanning,
men hvaraf man dragit den grundfalska slutsatsen,
att en vetenskapligt studerad landtbrukare ej kan
sköta landtbruk af olika beskaffenhet på olika orter.
Ingen vetenskap liknar så mycket landtbruket som
läkarekonsten, i anseende till de förhållanden, hvari
man kommer vid praktisk tillämpning af vetandet;
och månne ej en läkare, som studerat i Lund, lika
väl sköter en sjuk Wermlänning eller Lapp, som
han sköter en Skåning, ehuru desse personers lef-
nadsvanor och födoämnen äro olika? Jo visserligen,
om han genom vetenskapliga studier och praktik
äger grundliga kunskaper och har utbildat sitt om-
döme till säkert iakttagande af klimatets olika infly-
tande och de olika patienternes kroppskonstitution
m. m.
Om förutnämnde slutsats icke vors sann, skulle
ett Institut vara beböfligt för hvarje härad, ja hvar-
je socken, och antalet blifva otillräckligt. Man har
åtnöjt sig med att söka erhå!la ett inom hvarje pro-
vins, hvilket torde vara rätt, om de biott organise-
ras till Rättareskolor, men då det synes vara me-
ningen, att. om möjligt, vid dem alla tillvägabrin-
ga vetenskaplig undervisning, torde, förr än detta
sker, den frågan böra besvaras: Hvar erhållas veten-
skapligt studerade, prastitkt duglige, fördomsfrie lä-
rare och föreståndare till så många institut? Hvar
fås pengar till institutens organisation och under-
håll? samt slutligen: är det behöfligt, att för kan-
ske 30 elever, som inom hela riket årligen studera
landtbruket vetenskapligt, inrätta mer än ett så dyrt
läroverk ?
Som theori är hufvudsakliga bristen hos landtbru-
karen, hafva nuvarande Institut hufvudsakligen blif-
vit organiserade i theoretisk anda. Det är dock
ej de gamla, som skola genomgå kursen vid Insti-
tuten? Med bruken vid sin gård äro de vane, haf-
va med iakttagande af desse samlat pengar Och äro
oftast obenägne för genomgripande förbättringar, som
ingen kan förtycka dem. Bosatte yngre landibru
kare torde blott på kortare tid lemna familj och af-
färer för att besöka Institutet. Desse vilja derifrån
hafva utiärde rättare och kunna hafva nytta af dem.
Det är för de ännu ej bosatte yngre män, hvilka
egna sig till landtbrukare, som Institut böra orga-
niseras, och genom dem spridas sedan de läror, som
der inhemtas, till de bosatte. Om nu vid Instituten
undervisning lemnas endast i theorien, blifva de e-
lever, som utgå derifrån och ej praktiserat före an-
komsten dit, endast projektmakare, experimentörer
och fantaster, som göra större misstag än empiri-
sterne. Om någon verklig nytta skall åstadkommas,
måste vid undervisningen praktik och theori gå hand
i hand och, om detta vilkor skall uppfyllas, måste
ett Instituts lokal vara af den mångfaldigaste natur,
inom så trånga gränser, att Institutets föreståndare
på 2 å 3 timmar i elevernas sällskap kan gående
öfverse egorne.
Vid ett rationellt landtbruks ordnande möta hin-
der, hvilka oändligt försvåra utförandet. Dessa hin-
der äro hufvudsakligen: 4:0 arbetsfolkets vårdslös-
het och ohändighet vid redskapens begaynande, o-
kunnighet i mekaniska agrikulturen och liknöjd-
het vid arbetet. 2:0 Redskapens usla tillstånd och
ändamålsvidriga konstruktion.
Detta visar sig mest med plogen, det oumbärliga-
ste redskap vid cirkulationsbruk, med hvilken nu
är det förbållande, att den med mycket besvär och
kostnad hemtas; från ena provinsen till dan andra,
kors och tvärs i landet; t. ex. från Westergötbland