ett par sekunder och svarade derefter fast och långsamt: Ja, jag måste hafva en förtrogen här på gården; min stackars syster är allt för svag och fruktande; ingen af tjenstfolket vågar jag förtro mig till; ingen främmande, absolut ingen får komma hit; Di, miss Porthie, är den enda, och om ni blott vill, om ni visir ...s — Ännu ett, afbröt hon: raskt, phvad dei än är, blott det icke strider mot religion, pligt och ära; dock ... liksom finnande, att hon sagt något opassande, och gjorde ännu mera uppmärksamhet härpå af kaptehens mörknande blick och missbilligande min; dock förlåt ...o — Han lät henne icke fullfölja ursäkten, och sade: i morgon afton vid denna tid, om ni blir fast i ert ädla, heroiska beslut, skall ni sjelf döma om sakens både vigt och rättsenlighet. . Under denna mellantid må mi ännu rätt noga öfverväga, om ni eger nog mod att dela det hemska af en hemlighet; dock utan att dela dess faror. Maccaribly hade redan för längesedan lagt sig, då Maria ännu stod grubblande öfver detta samtals dunkla innehåll, och man skall kanske mindre förundras öfver, att hennes sömn var afbruten och orolig, än att hon följande morgon var fullkomlig! ense med sig sjelf om att låta inviga sig i de obe kanta, men ganska säkert högst förfärliga myste rierna. Hela dagen var Maccarthy osynlig; han var ickt på sitt rum, icke heller på jagt; ingen visste hva han uppehöll sig, och ännu mindre hvad han gjorde Omsider infann han sig vid Aftonbordet, der mis: Maccarthy också var närvarande. Så snart der tysta måltiden var förbi, tjenstfolket borta och Luc; hade rest sig för att gå till sina rum, ledsagad som vanligt, af Maria, gaf kaptenen denne sednart en vink, att han väntade på henne tills hon kon tillbaka. Det dröjde en timma eller mera, in nan Lucy insomnade, och då hennes väninna å ter inträdde i matsalen, fann hon kaptenen ännt sittande på sin stol, med ögonen stelt riktade mot taket och händerna korslagda öfver brö: stet. Han förblef en stund i denna ställning och sade seian med djup och qväfd stämma: Hai ni tagit ert beslut?, — J2,, Svarade hon, jag ä fullkomligt beredd att invigas i er hemlighet, oct att uträtta för er allt, hvad som kan stå i min in skrärkta förmåga, — aSå var god och följ mig! sade han i det han reste på sig; men tag er plaid