bidraget från diplomatiens sida. Vid Wiener kongressen talades äfven mycket om någon pa rallel stiftelse i aristokratiens intressse, unde namn af die Adelskette; men kom den till stånd så har dess fortsatta tillvarelse förblifvit mycket hemlig. Annu ifrigare bemödade man sig, at förekomma alla motsvarande förbund på der motsatta sidan. Vedermälena derpå fick man det flitiga spårandet, alltsedan, efter propagan: dism, karbonarism, Burschenschaft, demagogische Umtriebe. Specielt till ungdomens tjenst kor den ängsliga vaksamheten, ur politisk synpunkt öfver alla slags läroverk. Hvad verkan allt dett: hade för ändamålet, när dertill kommo den föru nämnda tolkningen af frihetslöftena, retaurations. styrelsens förhållande, m. m., hafva vi redar anmärkt. Den blef, som man sett, fullkomlig motsatsen af hvad som åsyftats. Folket ficl veta hvad det vill, och den öfverdrift, som ickt kunde lyckas under franska revolutionen, mil drades och spridde sig, såsom sansadt reforma. tionsbegär, kring hela Europa och tog absolutismen och kamarillorna till mål för sina lugna men ihärdiga belägringsoperationer. Verksamheten att med ideella vapen strid: mot de nya ideerna har väl alltsedan fortfarit men folken betrakta den numera temligen likgiltigt. Det har ej kunnat undfalla dem, att de mineringsoch förskansningsarbeten, som absolutismen och ultraismen förehafva, motarbetas af regeringarne sjelfva, kraftigt och omotståndligt, till följd af deras egna materiella förlägenhet. De behöfva mera penningar än förr och följaktligen högre utskylder; men för att göra dessa möjliga, gynnas industrien och dess till ett slags mani öfvergångna uppfinningsifver: verldshandeln befordras; kommunikationsanstalterna mångdubblas; kort sagdt, under det man med ena handen söker uppfeja a!la gamla nationaldistinktioner och göra hvart land så isoleradt för sig sjelf som Kina, släpper man med den andra ånganrs och spekulationens kolossala krafter lösa, för att slipa bort all nationalitet och förvandla alla civiliserade länders invånare till kosmopoliter. För att hejda pauperismen, ser man sig ändtligen nödtvungen att befordra folkbildningen och näringsfriheten. Behofvet a större och andra stridskrafter än fordom föranleder militärbefä!ets vetenskapliga utbildning hvarigenom en mängd nya ideer jemte förmigan att göra slutsatser spridas bland en ofantlig skara med vapen i hand, hvilken förr sällan visste någonting, och aldrig tilläts att räsonner: utan blott att marchera,. Militärbildningen förutsätter numera matematik, ovilkorligt; mer såsom utgångspunkt för all matematisk kunska kan man ej åsidosätta Euklides, och Euklide: innehåller logik, från början till slut. Den som är väl öfvad att demonstrera och analysera matematiska sanningar, kan omöjligen vilseledas i afseende på de sociala och politiska. Revolutionsideernas och revolutionskrigens måhänds verksammaste befordrare, Carnöt, var en af Frankrikes största geometrer; det nuvarande Frankrikes mest exalterade oppositionstalare är astronomen Arago. Behofvet af kämpar för den rent ideala striden har äfven föranledt stegrade anspråk på bildning hos de civile embetsmännen hvarigenom det hittills från rutiniererna påräk: neliga värn emot nyhetsandan småningom undergräfves. Under dessa de gamla traditionernas sjelfförstöringsprocess kan folket verkligen vara lugnt för framgången af sina ideer och önskningar Så är det ock, men det är derföre icke overksamt. Dess egen sjelfbildning öfvergår snaåningom från passif till aktif. Mängden läser ej mers ensamt till tidsfördrif; den söker äfven att samla kunskaper och förvärfva förmågan att tillämpa dem vid förefallande behof. Politiken följes ej mera blott för att kannstöpa deröfver, utan för att se hvad tiden lider i det stora skådespelet och när ordningen kan komma till det egna landet att spela sin roll deruti. Män, som förr ej tänkte på annat än nöjen, när de ägde ledighet ifrån affärer, befinnas nu hafva begagnat denna ledighet, för att vid offentliga tillfällen vara hemmastadda i hvad som då kan förekomma, och kunna tala, förfäkta, rösta, underhandla, besluta och verkställa med förstånd ock sakkännedom. Det är en gammal erfarenhet, att när Tyskland en gång börjar omfatta någon nyid med allvar. så drifver det den förr eller sednare igenom. Så skedde med den teologiska reformationen. Det har nu, i trots af all censur och all bevakning, antagit sig den politiska reformationen. De börjar assimilera Franska revolutionens resultater, sofrande dem från jakobinismens slagg och de abstrakta teoriernas ofruktbarhet, och tillämpa dem på menskligheten ; lugnt, betänksart, grundligt, som Tyskarne bruka, men derigenom så mycaa rr onvnmvm EEE ESC ——J———————————————