drar det (skär af en dufvinge); ursäkta mig min fru
... jag hör er!
Den fremmande. Jag är fru de Bussieres. -.-.
Edmond (tappar knif och gaffel). Min Gud? (af-
sides) Mathildas tant! hvad skall det betyda?
Fru de Bussieres. Jag reste från Paris i morse
... Knappt anländ till det hötel der jag ämnade
hvila öfver natten, mottog jag ett bref, som jag vill
lämna er att läsa. (lemnar honom ett bref).
Edmond. Från Mathilda! (läser). Hotellet Euro-
pa, d. 4 Oktober klockan 9 på aftonen, (för sig)
skrifvit för en knapp halftimma sew...
Fru de Bussieres. Aldeles! Jag skall, om jag
får lof, läsa det. (läser) Min tant, min andra mor!
rädda mig ... det är en brottslig som skrifver det-
ta, en brottslig som icke har något annat hopp än
er. Bedragen af en pensionskamrats råd, af mina ro-
maneska ideer, af min oerfarenhet, har jag älskat —
nej, jag vill ej profanera detta heliga ord, har jag
trott mig älska någon, förleddjaf mitt hjerta, ty jag
trodde mig finna bos honom snille, älskvärdhet
och mod ... allt existerade endast i min inbill-
ning. Jag kände honom inte ... Men jag behöfde
endast lära känna honom och min illussion var till-
intetgjord ...
Edmond. Hvad vill det säga?
Fru de Bussieres (fortfor). En enda dag har va-
rit nog att lära känna honom. Denna morgon till
bad ... nu afskyr jag honom ... heldre döden än
lefva med honom.
Edmond. Nog min fru, nog!
Fru de Bussteres. Jag har gjort som ni, min
herre, jag slutade icke detta bref, ... jag ilade till
min brorsdotter .--. Jag slöt henne i min famn ...
jag känner alla detaijer af er bekantskap och denna
resa ... Jag vill icke säga er allt hvad jag tänker
om ert uppförande. Man ban ursäkta en ung, oer-
faren flicka; men er min herre, som sökt bortföra
henne ... en rik arftagerska ... kvappt sexton år!