— —— — — — — — — — — —-—-—— — — — Ht HU skönt!... jag tycker mig se det! Har ni verkligen sett allt det der? Postiljonen. Det och ännu mera... jag var med och hade den äran att få en biscaier här i benet... som hindrar mig att gå till fots, ... hvarför jag nu också för det mesta sitter till häst... Luta er inte så der, vackra fru lilla; det bär hastigt utför och jag kan knappt hålla hästa tillbaka... Pro... Proo... fast de inte ä några fölungar... ha foxen ändå för mycket eld i sig... dä en gammal hussar af garska ja säga... Sakta sakta, Marengo... d ä inte bra för en gubbe som jag... la.. la... w ä ingen fara. Nu ändtligen ä vi vid bron... en märkvärdig bro det här,... en bro, inte gjord i Edmond. Det kan man nog se; han är temligen gammal. Matilda. Jag tror väl jag minns . ... bron vid Montereau (till Edmond) var det inte den som hertigen af Bourgund Johan den orädde lät bygga? Edmond. Det är möjligt. . . (för sig) hvad det är tråkigt att resa med ett lärdt fruntimmer! R Matida (för sig) Hvad det är tråkigt att resa med en, som ingen ting vet! (Hon sitter tyst försänkt i sina tankar. Edmond synes äfven fundera, men tänker på ingen ting, och gnolar på en aria ur la Gazza. Vagnen rullar vidare. Man kommer till stationen Villeneuve-laGuiart. — Samma tystnad ända till bron öfver Yonne.) Edmond (hoppar ner ur vagnen). Hvilken lycka! jag trodde att den sista stationen aldrig skulle ta slut! (till en postiljon, som sitter makligt på bänken framför posthuset.) Nå väl du låtsar som du inte såg oss? Vi ha brådtom skynda fram med hästar. Postiljonen (lugnt). Här finns inga Edmond. Huru? inga hästar? Posti jonen. De äro ren utgångna. Klockan tre passerade en engelsk familj; med tre vagnar, en för kammarjungfrurna, en för jagthundarne. Edmond. Hvad vill det säga? VER ung man i öfverrock, som silleT bredvid postiljonen och röker cigarr: Det är sannt min herre , . . Här finns inga hästar inne, men vi vänte hyarje ögonblick och ni skall snart få. Edmoxd. Tror ni att jag är en narr för er