— —— — — — — — — — — —-—-—— — — — Ht HU
skönt!... jag tycker mig se det! Har ni verkligen
sett allt det der?
Postiljonen. Det och ännu mera... jag var med
och hade den äran att få en biscaier här i benet...
som hindrar mig att gå till fots, ... hvarför jag nu
också för det mesta sitter till häst... Luta er inte
så der, vackra fru lilla; det bär hastigt utför och jag
kan knappt hålla hästa tillbaka... Pro... Proo...
fast de inte ä några fölungar... ha foxen ändå för
mycket eld i sig... dä en gammal hussar af gar-
ska ja säga... Sakta sakta, Marengo... d ä
inte bra för en gubbe som jag... la.. la... w ä
ingen fara. Nu ändtligen ä vi vid bron... en
märkvärdig bro det här,... en bro, inte gjord i
Edmond. Det kan man nog se; han är temligen
gammal.
Matilda. Jag tror väl jag minns . ... bron vid
Montereau (till Edmond) var det inte den som her-
tigen af Bourgund Johan den orädde lät bygga?
Edmond. Det är möjligt. . . (för sig) hvad det
är tråkigt att resa med ett lärdt fruntimmer!
R Matida (för sig) Hvad det är tråkigt att resa
med en, som ingen ting vet!
(Hon sitter tyst försänkt i sina tankar. Edmond
synes äfven fundera, men tänker på ingen ting, och
gnolar på en aria ur la Gazza. Vagnen rullar vi-
dare. Man kommer till stationen Villeneuve-la-
Guiart. — Samma tystnad ända till bron öfver
Yonne.)
Edmond (hoppar ner ur vagnen). Hvilken lyc-
ka! jag trodde att den sista stationen aldrig skulle
ta slut! (till en postiljon, som sitter makligt på bän-
ken framför posthuset.) Nå väl du låtsar som du
inte såg oss? Vi ha brådtom skynda fram med hästar.
Postiljonen (lugnt). Här finns inga
Edmond. Huru? inga hästar?
Posti jonen. De äro ren utgångna. Klockan tre
passerade en engelsk familj; med tre vagnar, en för
kammarjungfrurna, en för jagthundarne.
Edmond. Hvad vill det säga?
VER ung man i öfverrock, som silleT bredvid
postiljonen och röker cigarr: Det är sannt min
herre , . . Här finns inga hästar inne, men vi vänte
hyarje ögonblick och ni skall snart få.
Edmoxd. Tror ni att jag är en narr för er