pe JE EREERESERÖP Ae SÄS i
LITTERATUR.
Sverges Skyddsengel vakar än. Romantiska sce-
ner ur Prinsens af Ponte-Corvo fälttåg mot
Sverige. — af G. H. Mellin.
Hr G. H. Mellin, som i fordna dagar lemnat
oss flera både intressanta och goda arbeten, men
förmodligen icke varit tillräckligt belåten med
det bifall de inbringat honom, synes för närva-
rande vara på god väg att hos oss skapa ett all-
heles eget slags litteratur, som jag ieke egentli-
gen vet hvad jag skall benämna, men på hvil-
ken han sjeif tvifvelsutan anser sig skola skära
icke allenast rikare lagrar än någonsin, utan äf-
ven, som man säger, guld med täljknif. Frans-
mannen har ett ord: blague, som betyder, utom
mycket annat, äfven någonting litet sämre än
industri, och som jag för klassificerandet af detta
Hr Mellins nya författarskap skulle vilja begagna
i en sammansatt, splittny benämning af Puffo-
blagueri eller Blaguo-pufferi. Hr M-. gjorde sitt
inträde i denna nya genre — hvilken det för öf-
rigt är nödvändigt, både för hans egen skull och
för Svenska litteraturens, att genast från början
allvarsamt tillrättavisa — med sitt på ett eget
vis så famösa opus: Sverges sista strid, med!
de der svarta permarna och dess många så löjligt
manhaftiga don quixoterier. Det nu ifrågava-
rande färska arbetet från samma hand: Sverges
Skyddsengel vakar änr, bevisar, att det är något
mer än ett fantastiskt infall, som motiverat denna
nya riktning af Hr Mellins skriftställeri; — ett
infall af denna art må antagas som möjligt och
förklarligt för en gång, men det repeterar sig
icke. Det första kännetecknet på ett arbete, till-!
hörande den puffoblaguistiska genren, är något i
ögonen serdeles fallande mystiskt ornament eller
kabbalistiskt imsigne utanpå permen; det utgöres:
här af tvänne händer, som sträcka sig samman-
knutna till bön ur en dunkel sky straxt inun-
Ider den stora öfverskriften: Sverges Skyddsengel
vakar än. Derpå kommer titeln; den är alltid
så ställd, att den retar nyfikenheten genom något
melodramatiskt öfverspändt, någonting förblom-
meradt insidiöst, någonting lakoniskt högtidligt,
och man skall alltid finna, att den lofvar något
som den icke håller. Vi hafva här ett verkligt
I klassiskt exempel af en dylik titel; detta mysti-
ska: Romantiska scener ur prinsens af Ponte-
Corvo fälttåg emot Sverigex, är onekligen, i för-
(ening med det ofvanstående högtidliga: Sverges
skyddsengel vakar än,, i högsta måtto egnadt att
I förbereda på någonting ytterst pikant och kuriöst.
I Jag vill icke gå den exposå af arbetet, som straxt
Iskall följa, i förväg genom att förklara, huru 0-
fantligt föga läsaren inne i arbetet finner upp-
jan aldrig, enligt historien, förehaft något fält-
tåg emot Sverige,, ja, att han till och med i
hvad händelser som heldst, förmodligen aldrig
ket mindre innebär någonting farligt eller slipp-
säga glorifierande beskaffenhet vis å vis nyss-
nämnde höga personlighet. Något, som en och
till de historiska silhouetterna m. m.
Men jag har lofvat en liten exposå.
fyldt, hvad han af nämnde titel väntar sig; må :
det endast vara på förhand sagdt till de lättrog-
nas avis, att prinsen af Ponte-Corvo till en bör-
kommit att göra något sådant, och att för öfrigt
det der lilla fiffiga ordet: semot Svergen, så myc-
rigt, som arbetet tvärtom till sin hela 1id, om
någon sådan skall finnas utöfver den vanliga ro- :
manintrigen, är af den mest renhåriga, att icke
lannan kanske icke skolat vänta sig af författaren
Författaren förer oss från första sidan till den -
bekanta hernhutar-kolonien Christiansfeld i Schlese
vig, vid hvars vidtberömda undervisningsanstal-
ter äfven en ung Svensk, Adolf Eneman och en)
ung Svenska, Maria Hellerman, befinna sig. Prin-:
sen af Ponte-Corvo, som inryckt i Danska sta-
terna ifrån Hamburg, gör ett besök vid den lilla)
byn och beser derstädes en hvit sal, kallad sy-
strärnas bönsal, hvilken han hört beskrifvas så-:
som märkvärdig. Adolf och Maria göra här en
hastig bekantskap med: den furste, som sednare!
skulle. blifva deras monark, men hvilken de i
detta ögonbliak, jag vet icke rätt genom hvilken
för dem uppenbarad kännedom om Napoleons
hemligaste planer, betrakta som Sverges förskräck-
ligaste fiende. Besynnerliga tankar börja från!
denna stund spöka i Adolfs hjerna, hans bröst!
har för långa tider fyllts af bitterhet mot prin-
sen; Maria blir äfven på sitt håll underlig till
mods, och hon kan.icke glömma prinsens nådiga!
småleende mot henne, hvilket vid närmare besin-
nande förefaller henne nästan som pett hån, ett
(fondtligt vidrörande af ett ömtåligt sår i hennes
själ.s
Adolf Eneman blir korrt härefter förd såsom
fånge till Hadersleben, och man förlorar honom
för en längre tid ur sigte. Maria åter enleveras
af den Spanska öfversten Acosta — som med en
del af de Spanska trupper, hvilka stå under Ponte-
Corvos befäl, kamperar i närheten af Christians-
feld- — och gör bekantskap med en viss mamsell
Dolores, hvilken åtföljer armeen som marketen-
terska. Maria och Dolores, hvilka blifva mycket
intima vänner, förflyttas sednare till Colding, dit
Acosta fått order att förlägga sina Spanjorer.
Under det Dolores sitter här och sjunger Spanska
romanser för den sköna Svenskan, som för öf-
rigt af öfversten uppvaktas med den mest rid-
derliga artighet och delikatess, tilldrager det sig,
att en Spansk prest efter flerahanda äfventyr,
under hvilka han äfven kommit i sällskap med
om QR um Parl Enaeman hrar till ÅA
i
—————E. nn nn