pe JE EREERESERÖP Ae SÄS i LITTERATUR. Sverges Skyddsengel vakar än. Romantiska scener ur Prinsens af Ponte-Corvo fälttåg mot Sverige. — af G. H. Mellin. Hr G. H. Mellin, som i fordna dagar lemnat oss flera både intressanta och goda arbeten, men förmodligen icke varit tillräckligt belåten med det bifall de inbringat honom, synes för närvarande vara på god väg att hos oss skapa ett allheles eget slags litteratur, som jag ieke egentligen vet hvad jag skall benämna, men på hvilken han sjeif tvifvelsutan anser sig skola skära icke allenast rikare lagrar än någonsin, utan äfven, som man säger, guld med täljknif. Fransmannen har ett ord: blague, som betyder, utom mycket annat, äfven någonting litet sämre än industri, och som jag för klassificerandet af detta Hr Mellins nya författarskap skulle vilja begagna i en sammansatt, splittny benämning af Puffoblagueri eller Blaguo-pufferi. Hr M-. gjorde sitt inträde i denna nya genre — hvilken det för öfrigt är nödvändigt, både för hans egen skull och för Svenska litteraturens, att genast från början allvarsamt tillrättavisa — med sitt på ett eget vis så famösa opus: Sverges sista strid, med! de der svarta permarna och dess många så löjligt manhaftiga don quixoterier. Det nu ifrågavarande färska arbetet från samma hand: Sverges Skyddsengel vakar änr, bevisar, att det är något mer än ett fantastiskt infall, som motiverat denna nya riktning af Hr Mellins skriftställeri; — ett infall af denna art må antagas som möjligt och förklarligt för en gång, men det repeterar sig icke. Det första kännetecknet på ett arbete, till-! hörande den puffoblaguistiska genren, är något i ögonen serdeles fallande mystiskt ornament eller kabbalistiskt imsigne utanpå permen; det utgöres: här af tvänne händer, som sträcka sig sammanknutna till bön ur en dunkel sky straxt inunIder den stora öfverskriften: Sverges Skyddsengel vakar än. Derpå kommer titeln; den är alltid så ställd, att den retar nyfikenheten genom något melodramatiskt öfverspändt, någonting förblommeradt insidiöst, någonting lakoniskt högtidligt, och man skall alltid finna, att den lofvar något som den icke håller. Vi hafva här ett verkligt I klassiskt exempel af en dylik titel; detta mystiska: Romantiska scener ur prinsens af PonteCorvo fälttåg emot Sverigex, är onekligen, i för(ening med det ofvanstående högtidliga: Sverges skyddsengel vakar än,, i högsta måtto egnadt att I förbereda på någonting ytterst pikant och kuriöst. I Jag vill icke gå den exposå af arbetet, som straxt Iskall följa, i förväg genom att förklara, huru 0fantligt föga läsaren inne i arbetet finner uppjan aldrig, enligt historien, förehaft något fälttåg emot Sverige,, ja, att han till och med i hvad händelser som heldst, förmodligen aldrig ket mindre innebär någonting farligt eller slippsäga glorifierande beskaffenhet vis å vis nyssnämnde höga personlighet. Något, som en och till de historiska silhouetterna m. m. Men jag har lofvat en liten exposå. fyldt, hvad han af nämnde titel väntar sig; må : det endast vara på förhand sagdt till de lättrognas avis, att prinsen af Ponte-Corvo till en börkommit att göra något sådant, och att för öfrigt det der lilla fiffiga ordet: semot Svergen, så mycrigt, som arbetet tvärtom till sin hela 1id, om någon sådan skall finnas utöfver den vanliga ro: manintrigen, är af den mest renhåriga, att icke lannan kanske icke skolat vänta sig af författaren Författaren förer oss från första sidan till den bekanta hernhutar-kolonien Christiansfeld i Schlese vig, vid hvars vidtberömda undervisningsanstalter äfven en ung Svensk, Adolf Eneman och en) ung Svenska, Maria Hellerman, befinna sig. Prin-: sen af Ponte-Corvo, som inryckt i Danska staterna ifrån Hamburg, gör ett besök vid den lilla) byn och beser derstädes en hvit sal, kallad systrärnas bönsal, hvilken han hört beskrifvas så-: som märkvärdig. Adolf och Maria göra här en hastig bekantskap med: den furste, som sednare! skulle. blifva deras monark, men hvilken de i detta ögonbliak, jag vet icke rätt genom hvilken för dem uppenbarad kännedom om Napoleons hemligaste planer, betrakta som Sverges förskräckligaste fiende. Besynnerliga tankar börja från! denna stund spöka i Adolfs hjerna, hans bröst! har för långa tider fyllts af bitterhet mot prinsen; Maria blir äfven på sitt håll underlig till mods, och hon kan.icke glömma prinsens nådiga! småleende mot henne, hvilket vid närmare besinnande förefaller henne nästan som pett hån, ett (fondtligt vidrörande af ett ömtåligt sår i hennes själ.s Adolf Eneman blir korrt härefter förd såsom fånge till Hadersleben, och man förlorar honom för en längre tid ur sigte. Maria åter enleveras af den Spanska öfversten Acosta — som med en del af de Spanska trupper, hvilka stå under PonteCorvos befäl, kamperar i närheten af Christiansfeld— och gör bekantskap med en viss mamsell Dolores, hvilken åtföljer armeen som marketenterska. Maria och Dolores, hvilka blifva mycket intima vänner, förflyttas sednare till Colding, dit Acosta fått order att förlägga sina Spanjorer. Under det Dolores sitter här och sjunger Spanska romanser för den sköna Svenskan, som för öfrigt af öfversten uppvaktas med den mest ridderliga artighet och delikatess, tilldrager det sig, att en Spansk prest efter flerahanda äfventyr, under hvilka han äfven kommit i sällskap med om QR um Parl Enaeman hrar till ÅA i —————E. nn nn