mer sällan med de konstitutionelle monarkernas
egen, än mindre med hofvens, adelns, embets-
männens; och bristen på harmoni häruti är rätta
källan till den strid, som utmärker vårt tide-
hvarf framför alla föregående. En grundorsak
tll stridens förlängning i det obestämda är åter,
efter hvad vi redan anmärkt, att man ej förstår
hvarandra och ej vill förstå hvarandra, hvilket
åter som oftast härrörer deraf, att ingen vill
riktigt ut med sin egen tanka, hvarken monar-
kerne sjelfva, eller hofvet, eller adeln eller em-
betsmännen. Det är hvad man på diplomatiens
språk kallar ett cstumt kriga, der den ene söker
linkräkta så mycket han kan på den andres be-
kostnad och alla på folkets, men utan krigsför-
Iklaring, eller snarare, under de alldra fredligaste
demonstrationer, så långt ord räcka. Vill man
här veta den verkliga meningen, så måste man
se på bandlingarna.
I
I