lor, ett sådant meddela vi följande framställnin
af deras id, som finnes i skriftens inledning
pIngen bestrider, att ju menniskans karakter ofti
grundlägges mycket tidigt, ja, tidigare än mångel
anar. Det är eftast i barndomen de intryck emot
tagas, som sedermera, om de ej erhålla en gad oci
nyttig riktoiog af någon faderligt ledande hand, kun
na medföra följder, skadliga för hela den öfriga lifs
tiden. Englands brottmils-historia innehåller iek
sällan berättelser om grofva brott, begångna af barr
vid 8 å 40 års ålder. Till förekommande af dett
onda, trodde stiftarne af det ifrågavarande systemet
att uppfostran borde börjas tidigare, för att kunn:
bilda barnets vanor och sinnelag från spädaste bara
domen, och för att i tid kunna rätta de moralisk:
fel, som et försumligt eller oförståndigt behandlan
de snart skule göra obotliga. Så länge leran ä
mjuk, tager den hvad intryck, den formande hander
vill tilldela henne: sådant är äfven förhållandet mec
barnet, som ifrån 2 till 6 år med mera lätthet hböje:
sig efter hvarje uppmaning till det goda, än det gör
då det hunvit till en högre ålder.
Emot detta system har man anfört, att det är er
crimlighet vilja bibringa undervisning åt så späda
barn, som de, hvilka här äro i fråga; men ända
målet med Småbarn-skolor är icke att meddela å
barnen verkliga kunskaper och öfverlasta deras min
ne med en mängd ord och saker, hvaraf de ej för
stå eller fatta hälften, och hvilka äro lika snar
glömda, som de äro inlärda, utan fastmer att lägga
grund till deras framtida karakter, med andra ord:
att bilda hjerta! först, och sedan tänka på hufvudet
Dessa skolor hafva ännu ett ändamål, som kanske
ej är det minst vigtiga, och som ensamt, om också
barnen der ej lärde någonting. borde vara tillräck-
ligt att intressera för saken hvarje sann mennisko-
vän — vi mena det stora och aldrig nog värderade
ändamålet, a:t taga vara på barn, som antingen
blifva fader- och moderlösa eller genom föräldrarnes
försummelse och oförmåga att efterse och vårda dem,
äro lemnarde helt och hållet åt sig sjelfva. Huru
otroligt många sådane barn finnas icke i hvarje nå-
gorlunda stor och folkrik stad)! Besök våra fån-
gelser och korrektions-inrättningar, fråga efter de
derstädes förvarade af laster förstörda brottslingars
lefnadshistoria, och man skall snart öfvertygas, att
tvåtredjedelar äro sådane, som från spädaste åren
varit lemnade utan tillsyn och vård. Föräldrars di-
liga exempel, och de skadliga sällskaper, hvaruti
barn ofta rika, som genom föräldrarnes försumlighet
och liknöjdhet tillåtas drifva omkring på gatorna,
äro de två förnämsta orsakerna till de brott, som aj
ungdom begås. I det första fallet äro föräldrarne
helt och hå let utan ursäkt; i det sednare åter, fast-
än förtjenard2 förebråelse, kumna de någon gång ur:
säktas genom deras torftighet eller mindre lyckliga
ställning i samhället. För att uppehålla sig och sin
familj, tvingas fadren ej sällan, att om morgonen,
förrän barven uppvakna, lemna sitt hem, och när
han om of! nen kommer tillbaka efter dagens mö-
dor, finner han dem åter i sängen. Hvad tid har
ban då at! efterse dem? Han hinner ju ej mera,
än att förskaffa dem en icke sällan ganska knapp
bergning. Stundom är äfven hans arbetsförtjenst o-
tillräcklig. att uppehålla en talrik familj, och mo-
dren ser sig då tvungen att också söka arbete utom-
hus. Derigenom erhålla slutligen barnen antingen
tillåtelse att drifva omkring ute, eller ock lemnas de
under uppsigt af någon annan lika fattig grannqvin-
na, hvilken dels af försumlighet, dels af oförstånd,
dels för egna göromåls skull, vanvårdar, så väl sina
egna, som de främmande barnen. Detta är ingen
öfverdrifven målning; dagliga erfarenheten besannar
den. Vi hefva ännu en annan olägenhet i Sverge
att iakttaga, som väl icke kan förekommas, medelst
inrättande af Småbarn-skolor, men dock icke bör
förgätas. Härmed menas dessa alla år i Tidningar-
ne förekommande bjertskakande berättelser om huru
den och den Torparen, Inhysesmannen eller Hem-
mansägaren gått ifrån hemmet och läsit in barnen
och när han kommit åter, har han funnit barnen
skadade, förstörde eller till och med innebrända och
kojan uppgången i rök, hvartill barnen genom oför-
ståndigt umgänge med elden varit orsak ).
Med ett sådant olyckligt tillstånd för ögonen, bör
icke den, som är lyckligare lottad i samhället, öm-
ma för dessa beklagansvärda barns öde, och genom
att i tid taga dem under sitt beskydd, rycka dem
från förderfvets afgrund? Hvad bättre kan väl er-
bjudas dessa varelser, i stället för det stundom min-
dre trefliga hemmet, än en tillflyktsort, der de finna
någon ersättning för den tillsyn och omvårdnad, som
de i fädernehaset saknat — en tillflyktsort, der en-
dast kärlek och ömhet möta dem, der alla deras
kropps- och själskrafter blifva stärkta och utveckla-
de, der nyttiga vanor försäkras, der en god riktning
gifves åt deras tankar och böjelser, och första grun-
den lägges till en sann moralisk och fysisk uppfo-
) Enligt the English and Foreign School Societys
tryckta årsberättelse för år 4832, skulle ensamt i
London uppväxa 430,000 barn utan uppfostran.
) Bland de tusendetals exempel, som härpå skulle
kunna anföras, vilje vi blott nämna ett enda, som
nyligen timat: Den 40 sistlidne December till-
drog sig i Bygdeå socken och Rikleå by af We-
sterbottens län den olyckshändelsen, att Fältjäga-
ren Höks rotestuga, derifrån hustrun under man-
pnens bortovaro begifvit sig ut i byn, samt utan
ptillsyn och med eld å spiseln lemnat hemma de-
pras trenne barn, af hvilka det äldsta var omkring
fem år gammalt, råkade i brand, hvarvid alla tre
pbarnen blefvo lågornas rof. Se Stats-Tidn. för
d. 45 Febr. 41841.