apathi legat ännu ett och annat år vid Malatia, om
icke Ibrahim kommit och kört bort den.
— — Allt uti den orientaliska armeparedien sy-
nes mig såsom en ironi, ett uselt dockspel, hvars
representationer man snart måste aflysa och stänga
dörrarne. Men hvem skall göra det, en öppen fiende,
en trolös vän, folkuppror, eller föräderiet, lurande
från de afskiljde provinserne? Ho kan veta huru
snart detta löjliga drama skall vara utspeladt, och
hyad morgonen derpå skall följa.
Att det är ute med det fordom så mäktiga Tur-
kiska riket ser hvarje opartisk. Hela dess lefnads-
blod har dragit sig inåt hjertat; extremiteterna äro
döde. Men äfven dess hjertblod är förderfyadt; dess
kretslopp stannar, emedan dess arterer äro afknutna
BEA