hållit med Tories. En tredje orsak ligger i hela
den lägre folkmassans motvilja mot den nya
fattiglagen, som satte en gräns för det förut allt-
för betungande almose-systemet genom den före-
skriften, att ingen numera får understöd till
sitt uppehälle af det allmänna under annat vil-
kor, än att flytta in i ett arbetshus, der han står
under en sträng disciplin. Denna lag afskaffade
således otaligt många missbruk, och satte parla-
mentet i stånd att minska beskattningen med
mer än hälften af fattigafgiften, men undandrog
äfven understöd från många pauvres honteux och
alla andra, som ej utan i det yttersta lemna sina
hem för att instängas i allmänna arbetshus. Här-
ifrån har ock i sjelfva verket det värsta skriket
emot ministrarne uppstått, och det häraf alstrade
missnöjet har Tory-partiet i flera år förträffligt
förstått att underhålla, genom framdragande i sina
tidningar af alla de missbruk, som tilldragit sig
i styrelsen öfver arbetshusen, hvilka ofta utan,
men kanske någongång älven med skäl blifvit af-
målade såsom bastiljer och lefvande begrafnings-
orter för de fattiga.
En fjerde orsak har varit, att de nuvarande
ministrarne, som, i kännedom om oligarkiens
oförsonliga hat till alit slags reform och stora in-
flytelse på valmännen i landsbygden, gjort sig
det fåfänga hoppet att kunna bibehålla sig i deras
tolerans genom ljumhet emot folket, hellre än
att stå eller falla med vissa af de hufvudgrund-
satser, som den stora mängden af folket fordrar.
Ehuru till den nu afgående ministerens beröm
måste medgilfvas, att den afskaffat en mängd pen-
sioner och sinekurer, samt infört ett lindrigare
postporto- system med flera åtgärder, som åstad-
kommit lindring i beskattningen, så hafva de ge-
nom sitt medelvägs-system ådragit sig häftigt
klander både från Tories och radikalerne, då de
sednare ej utan skäl ansett styrelsen i sjelfva
verket luta långt mera åt oligarkien än åt de li-
berala grundsatserne, medan Tories å sin sida
med ett väl lyckadt skrymteri förstått ägga och
skärpa det väckta missnöjet med ständigt uppri-
dande på den hatade fattig-lagen.
När man besinnar huru mäktigt alla dessa
omständigheter just i det närvarande ögonblichet
voro egnade att samverka åt ett håll, så för-
svinner en stor del af den förundran, som va-
lens utgång vid första påseendet måste väcka.
En annan fråga blir likväl, hvad parti Tories
nu kunna draga af sin seger. Spådomarne här-
om måste naturligtvis vera mycket skiljaktiga,
men minga skäl tala för den tron, att triumfen
blir ganska kort. Den ende verkligt talangfulle
anförare Torypartiet nu har, är Baroneten Sir
Robert Peel, och han står redan så illa hos hög-
kyrkan och den äkta, rena, desperata oligarkien,
för vissa liberalare åsigter i frågan om religions-
frihet och folkupplysning, att en skarp polemik
härom förts emot honom i ultrapartiets förnäm-
sta tidning The Times. Vill han bibehålla sig
något längre, så är han imedlertid tvungen, att
göra några af de kommissioner, som folket länge
förgäfves väntat på af Whigministrarna; och då
kommer han i fullt krig med sitt eget partis
grundsatser. Tages åter det nya kabinettets chef
mera till höger, d. v. s. någon person med mera
strängt aristokratiska regerings- och lagstiltnings-
åsigter, så bortfaller en stor del af de påräknade
anhängarne, emedan omkring fjerdedelen af dessa
endast lära understödja Teories i spanmålslagens
bibehållande, men icke till våldsamma åtgär-
der mot folket, o. s. v. Deremot anses oppo-
sitionen af alla nyanser kemma att agera såsom
en kompakt massa mer än någonsin. Alldeles
omöjligt anses det ock vara för någon minister
att upphäfva fattiglagen, emedan detta skulle
kasta tillbaka på samhället en börda, som den
ej förmår uthärda; och den popularitet, som
Tories genom sitt skrik mot denna lag hittills
förskaffat sig hos mängden, kommer således äf-
ven snart att upphöra. I följd af allt detta sy-
nas tidningarna af den Nberala färgen icke hafva
så orätt när de påstå, att eppositionen i detnya
parlamentet skall blifva fruktansvärdare än den
varit på de sista 20 åren.
I bredd med denna spänning i Storbrita-
nien och under afvaktan af den explosion,
som deraf möjligen kan följa uppgår i mor-
gonens land, östern, ett om möjligt ännu
större skådespel. Annu flämtar det sista ske-
net från halfmånan, likt lågan uti en slock-
nande lampa; men alla tecken förebåda det Os-
maniska rikets undergång. Dess moraliska och
materiella krafter hafva redan för länge varit
brutna för att vidare hålla den bräckliga krop-
pen tillsammans ;. kamarillasystemet drifvet der
vida längre än i något af de kristna sta-
terna, och endast f. d. slafvar och vizirer-
nes kärleksfavoriter, för öfrigt kompletta odug-
lingar, stå nu i spetsen för förvaltningen (vi hän-
a