societeten i Pau och trakten deromkring hade kom. mit på visit. Cecile representerade såsom värdinn: med en älskvärdhet och en litthet som icke tyckte: kosta på henne det minsta. Hon underhöll sig med alla utom med Henrik, hvilken hon endast då oc! då gaf någon föreskrift om spelbordens arrangemang Man placerade mig vid ett wistbord tillsamman: med trenne af ortens dignitärer. De gamla herrar: ne spelale piket, fruntimern boston under markis innans presidium. Cecile samlade omkring sig ung. domen och föreslog för att roa den sällskapsspel och lekar. Imedlertid gjorde jag en mängd fautspel, son gåfvo medspelarne en dålig tanka om hufvudstaden spelare: men det var bestämdt att Cecile alltid skul le bringa mig otur i wist; ty äfven denna gån; tänkte jag mer på henne än på spelet, och min: ögon vände sig alltid åt den glada krets der hor presiderade. Henrik satt och såg på ett par, som spelade bil jard; men de unga ropade på den vackra adjutan ten, och nolens volens måste han intaga en plats bland dem. Han valde en som var långt aflägser från Cecile och, då han under pantlekarna dömde: till några straff, undvek han alla tillfällen som kun: nat närma honom till henne. En gång blef imed lertid Cecile dömd att ge adjutanten en kyss. Hor steg opp ... I detta ögonblick tog jag med trum hjerter äss af min medspelare . . . han gjorde er rörelse af otålighet; hvad brydde jag mig derom! Min uppmärksamhet var helt och hållet riktad på Cecile, som lugnt närmade sig Henrik och framräck. te sin friska kind att kyssas. Henrik vidrörde den med spetsen af sina läppar; han bleknade icke, förlerade icke: kontenansen, så. som jag väntade mig; han bibehöll lugn och kall. blodighet. Han är en hjelte, tänkte jag, och beun. drade och beklagade honom, jag gjorde till och med önskningar för denna hopplösa kärlek.