societeten i Pau och trakten deromkring hade kom.
mit på visit. Cecile representerade såsom värdinn:
med en älskvärdhet och en litthet som icke tyckte:
kosta på henne det minsta. Hon underhöll sig med
alla utom med Henrik, hvilken hon endast då oc!
då gaf någon föreskrift om spelbordens arrangemang
Man placerade mig vid ett wistbord tillsamman:
med trenne af ortens dignitärer. De gamla herrar:
ne spelale piket, fruntimern boston under markis
innans presidium. Cecile samlade omkring sig ung.
domen och föreslog för att roa den sällskapsspel och
lekar.
Imedlertid gjorde jag en mängd fautspel, son
gåfvo medspelarne en dålig tanka om hufvudstaden
spelare: men det var bestämdt att Cecile alltid skul
le bringa mig otur i wist; ty äfven denna gån;
tänkte jag mer på henne än på spelet, och min:
ögon vände sig alltid åt den glada krets der hor
presiderade.
Henrik satt och såg på ett par, som spelade bil
jard; men de unga ropade på den vackra adjutan
ten, och nolens volens måste han intaga en plats
bland dem. Han valde en som var långt aflägser
från Cecile och, då han under pantlekarna dömde:
till några straff, undvek han alla tillfällen som kun:
nat närma honom till henne. En gång blef imed
lertid Cecile dömd att ge adjutanten en kyss. Hor
steg opp ... I detta ögonblick tog jag med trum
hjerter äss af min medspelare . . . han gjorde er
rörelse af otålighet; hvad brydde jag mig derom!
Min uppmärksamhet var helt och hållet riktad på
Cecile, som lugnt närmade sig Henrik och framräck.
te sin friska kind att kyssas.
Henrik vidrörde den med spetsen af sina läppar;
han bleknade icke, förlerade icke: kontenansen, så.
som jag väntade mig; han bibehöll lugn och kall.
blodighet. Han är en hjelte, tänkte jag, och beun.
drade och beklagade honom, jag gjorde till och med
önskningar för denna hopplösa kärlek.