allt, der civilisation finnes och hos hvar och en, som icke är likgiltig för hela den stora strid om iderna, som utgör tidehvarfvetsi skådespel. Främst häribland står det nyss slutade parlamentsvalet i England. Den oväntade afgjorda öfvervigt, som Tory-partiet eller den andliga och verldsliga oligarkien dervid vunnit; den skenbara reaktion i de politiska tänkesätten hos majoriteten i hela landet, som häruti tyckes uttala sig; den fröjd och de förhoppningar, som reformens fiender, ultra-Rotteriernas anhängare och despotismens vänner äfven i andra länder deraf skola hemta; allt detta påkallar en närmare undersökning hvad orsaken kan vara till ett sådant resultat, och hvilka följder deraf kunna uppstå för de politiska grundsatsernas frameller återgång i allmänhet. Mången föreställer sig att den bekanta reformbillen, som för 40 år sedan antogs till grund för Storbritanniens representationssätt, jemnade alla de missförhållanden, som förut der ägde rum, då jord-aristokratien helt och hållet disponerade pluraliteten i Underhuset, i följd af sitt inflytande i de såkallade ruttna köpingarna — små förfallna platser, som likväl af ålder hade fått rättighet att sända ledamöter till parlamentet, under det många stora och folkrika städer aldeles saknade denna rättighet. Detta är likväl ingalunda händelsen. Åtskilliga af de ruttna köpingarna utströkos väl från valrättslistan, men jemkningen blef högst ofullständig; den nya valrätten stadgades icke efter proportionen af folkmängden i allmänhet öfver hela landet, icke ens inom städerna och landsbygden hvar för sig, utan innehöll en, visserligen något modifierad, men likväl ännu ganska godtycklig bestämning för hvarje distrikt serskildt. I följd häraf är ännu missförhållandet i proportionen till folkmängden så stort, att det finnes städer med 413,000 invånare, som utse två ledamöter lika väl som Liverpool, Manehester och Birmingham med hvardera 2 aå 300,000 invånare. Nu har det nyss förrättade valet visat det egna förhållandet, att i de mindre städerna segrade för det mesta Tories, då de liberaia deremot hade en afgjord öfvervigt i de folkrikaste distrikterna. En annan omständighet, hvilken vi finne anmärkt i en Engelsk tidning, är att der de liberala segrat, hafva de på de flesta ställen haft en mycket stor pluralitet, då denna deremot endast bestått af några få rösters öfvervigt på de ställen, der Tories blifvit valde; och denna uppgift hekräftar sig, om man sammanslår summorna af alla voterande för alla valen i hela Storbritannien, hvarvid antalet af dem, som röstat för liberala ledamöter, enligt samma tidnings kalkyl, skall vara större, än af dem som voterat på Tories, hvadan de sednare i sjelfva verket, oaktadt sitt öfvertag i ledamöters antal, icke representera landets majoritet. Denna omständighet anses så mycket märkligare, som valmännen af det liberala partiet och medelklassen i allmänhet sägas varit vida försumligare att registrera in sig i vallistorna, än Tories, hvilka för detta ändamål i tid uppbjudit alla sina krafter, och derföre är för närvarande det allmänna ropet från den förra sidan, att man bör skynda sig godtgöra detta till nästa gång. Allt sådant oaktadt kan det ej nekas, att oligarkien för ögonblicket vunnit en verklig oeh stor seger, och härtill hafva flera sammanstötande orsaker bidragit. En af dessa, och kanske dena för ögonblicket mest verkande var, att de fleste landtbrukare voro uppskrämde af inrikes ministern, Lord Russel!s proposition om nedsättning på tullen för införsel af utländsk spannemål. Ehuru deona åtgärd skulle bidraga till en billigare lefnadskostnad, och sålunda blifva en stor välgerning för hela den arbetande klassen, så skulle naturligtvis alla de arrendatorer (farmers) som ingått kontrakter för vissa år om arrende i penningar för vissa år, förlora på denna prisnedsättning i första hand, eller tills de isin tur finge betinga sig billigare vilkor; och för de stora jordegarne blefve det otvifvelaktigt en uppoffring till den manufakturidkande befolkningens och arbetarens förmån, hvilken de så länge som möjligt vilja fördröja, icke aktande derpå, att om England genom höga priser på lifsmedel hindras att hålla sig uppe på verldsmarknaden i industriell täflan med andra nationer och den slöjdidkande befolkningen derigenom aftager, så minskas slutligen äfven konsumtionen af jordprodukterna af sig sjelf, i fall icke alltsammans under tiden brytes sönder af en revolution. Den andra orsaken är att söka hos den Engelska högkyrkan och dess rika presterskap, som ganska väl ser, att en inskränkning i dess öfver all höfva uppdrifna timliga emolumenter samt dess välde öfverhufvud måste blifva en följd af liberala grundsatsers fortfarande inflytelse, och derföre alltid