(Insändt.)
Hr Kammarjunkaren Rehbinder handlade verk-
igen rätt oklokt då han genom sin bekanta ho-
else till Dagligt Allehandas förläggare framkal-
lade en jemförelse mellan hans och medsökan-
lernes meriter till Hammarkinds domsaga. Hvad
offenthghet och fakta ändå äro tvenne goda sa-
ser. Hade ej listan på sökanderna kommit fram
ill allmänheten, så hade det kanske ändå gått
an att försöka drilla saken igenom på ett eller
annat sätt; men nu lärer blotta sökandernes
namns och förteckningars framläggande inför all-
mänheten göra det omöjligt att sätta till en af
de minst meriterade framför så minga äldre och
förtjentare, utan att man derföre behöfver sägs
ett enda ondt ord om Friherrn. På köpet kom-
mer nu Freja för i går och har den näsvisheten
att angående den omtalade petitionen vilja lem:
na en serskild upplysning, att den skall var:
inlemnad af förre Landtmarskalken Baron Palm-
stjerna, hvars namn skall börja listan, samt fö!
öfrigt bestå dels af några hans slögtingar i orten
dels andra, hvilka af bemälde slägtingar kunna!
sammanskrapas. Om så är, så tyckes det hela
å nyo visa sig såsom en protektionstillställning
till belöning för Hr Rebbinders politiska trohet
och tjenstaktighet vid riksdagen, men lärer svår-
ligen leda till något afseende, då man vet, att
ett sådant sällan fästes ens vid församlingars en-
bälliga petitioner vid pastoraters bortgifvande
Ins. finner det riktigt vara synd om unga ba-
ron Rehbinder, som annars tycks vara en gan-
ska hygglig och sannolikt ingalunda oskicklig
tjensteman, att behöfva se sig och sitt namn så
ofta lagt under pressen; men han tror att pu-
blicisten skall göra sig förtjent af allmänhetens
lacksamhet genom en sträng uppmärksamhet icke
blott på denna, utan äfven alla andra befordrin-
var till vigtiga embeten.
——V HO ERE Mn