alltid förblifva det så länge lotsverket utgör ett
slags monopoliseradt skrå.
HVILKENDERA ÄR MEST INTRESSERAD FÖR
OROLIGHETER PÅ GATORNA, DEN KON-
STITUTIONELLA ELLER KAMARILLA-
PRESSEN?
Kamarilla-tidningarna hafva nu, som bekant
är, i fem eller sex veckor, eller alltsedan Riks-
dagens slut, fortsatt sina insinuationer emot så
väl oppositionspressen, som de med dem liktän-
kande Riksdagsmännen, att hafva icke blott gym-
nat och framkallat de handgripliga yttringar af
missnöje, som riktades emot Grefve Horns fön-
sterrutor, utan äfven byst mera utsträekta planer
i samma syftning till åtskillige Riksdagsmäns
våldförande, för den händelsen, att kabinettskas-
sefrågan hade fått en annan utgång i Borgare-
ståndet; deremot hafva bemälde tidningar med
en serdeles ifver sökt tillbakavisa oppositions-
pressens påstående, att just kamarillan och in-
gen annan vore för sina ändamål intresserad af,
att rabulismen litet smått underhölles.
Det är troligt, att allmänheten snart blir trött
vid hela denna polemik, och det kan derföre
vara skäl, att, innan det kommit derhän, att
allt, som angår denna sak, öfverhoppas af Lä-
saren, i möjligaste korthet resumera och fram-
lägga de omständigheter, som kunna tjena till
ledning för det i alla fall vigtiga omdömet
öfver den tvistefråga, som rubriken af denna
artikel antyder; en sådan resumå vilje vi derföre
här försöka.
Det är klart, att alla de som yrka, vare sig
på förändring af det närvarande regeringssyste-
met eller på reformer i statsinrättningarne, må-
ste söka att såsom medel för detta ändamåls
vinnande, göra sina åsigter gällande i allmänna
tänkesättet, och för dem vinna den grad af sym-
pathi, att de må erhålla pluraliteten för sig vid
en blifvande riksdag. Det är äfven lika obe-
stridligt, att ingenting kunde just hos pluralite-
ten af dem, som bestämma nyssnämnde allmän-
na tänkesätt, mera förminska en sådan sympa-
thi, än om oppositionen, i stället att välja en-
dast denna fredliga och lagliga utväg, ville för-
söka att tillvägabringa en våldsam förändring
genom oordningar och lagbrott. Det finnes ock
för närvarande säkert ingen enda medlem af nå-
got inflytande i oppositionen så obekant med
grundsatserna för den politiska rörelse, till h vil-
ken han slutit sig, att han af ett sådant för-
sök kunde hoppas ringaste medhåll, eller icke
skulle inse, att det endast skulle minska
den stora öfvervigt, oppositionen äger inom 0-
pinionen i hänseende till reformerna. Att för-
vissa sig om sanningen häraf behöfver man en-
dast genomgå namnen på de riksdagsmän. af
alla stånd, som under den förflutna riksdager
stodo skarpast på kant emot systemet, vare sig
i kabinettskasse-, representations- eller andra frå-
gor; icke heller lärer någon, om han vill vara
uppriktig, kunna neka att han inom sig anser
Redaktionerne af Aftonbladet, Dagligt Allehanda,
Freja m. fl. äga allt för mycken bekantskap med
ställningar och förhållanden, för att de skulle
kunna fastna för den inbillningen, att något för
reformernas sak vore att vinna genom några
handgripligt uttryckta missnöjen mot politi-
ska motståndares fönsterrutor Det ligger såle-
des lika tydligt i sakens natur och i erfa-
renheten om de handlande personerna, att
oppositionen önskar lugnets och ordningens bi-
behållande, som det i båda hänseenden faller
klart i ögonen, att kamarillan med en hemlig
glädje bör se, att de föras på något sådant sätt,
att en eller annan insinuation om delaktighet deri
må kunna kastas på oppositionen. Detta bör
dock icke så förstås, som skulle kamarillan älska
rabulismen i och för dess egen skull. San-
ningen fordrar dock det erkännandet, att hon
och hennes agenter i det hela äro mycket räd-
dare för alla slags handgripliga opivionsyttringar
än oppositionen, hvilken sednare icke precist
tror, att hela samhällets grundval är skakad, för
det några uppbrusande och hetsiga personer våld-
föra några fönsterrutor, enär det är en känd sak,
att dylika våldsamheter, eburu motbjudande de
i sig sjelfva äro, likväl blifvit begångna i alla tider
och alla länder, af olika anledningar och under
de mest olika regeringssätt, utan att de respek-
tive samhällena derföre kommit i våda. Men