den och jag läste vid lampan; då såg jag i half. lunklet, som den framför sängen stående skär men förorsakade, Fylax emellanåt resa sig Opj på två ben och sleka sin herres panna och hän ler; han hade gjort detta ofta förr, och jag fä stade ingen uppmärksamhet dervid; men på er sång blef han oroligare och skrapade sakta p läcket, lade hufvudet liksom lyssnande ned p bufvudkudden och utstötte plötsligt ett dämpad tjut, samt skyndade fram till mig och skälld liksom jag förut hört honom den olyckliga afto nen; jag skyndade fram till den sjuke; Fyla) fortfor att tjuta och med sina blickar bedja on hjelp; men hans herre hade slutat, och ingei jordisk röst kunde återkalla honom. Så läng innu lifsvärman qvarblef, fortfor Fylax med sit jjut och sina försök att väcka den afsomnade men sedan dödens kyla inställt sig och allt val stelt och kallt, lade sig det trogna djuret vi sängfötterna och vakade vid dödslägret. Tre år derefter var det supå hos Ofverste v K., Clotildas andra man. Det gick glädtigt oc! lustigt till, oaktadt det var sjukt i huset; mer det var ingen annan än lilla Mina, Etiennes en da efterlemnade barn, som var sjukt, och ho: var i en annan del af byggnaden. Clotilda sa de, att lilla Mina alltid hade varit sjuklig oci att hon aldrig hoppats på det barnet, och der med var den saken afgjord. Jag var äfven p bjudningen, huru svårt jag än hade att förlåt Ciotilda hennes uppförande. Knappt hade neml sorgeåret tagit slut, förrän hon gifte sig med öfverst: K., hennes synnerliga vän under mannens lifstid Några dagar efter detta kalas afled lilla Min