den och jag läste vid lampan; då såg jag i half.
lunklet, som den framför sängen stående skär
men förorsakade, Fylax emellanåt resa sig Opj
på två ben och sleka sin herres panna och hän
ler; han hade gjort detta ofta förr, och jag fä
stade ingen uppmärksamhet dervid; men på er
sång blef han oroligare och skrapade sakta p
läcket, lade hufvudet liksom lyssnande ned p
bufvudkudden och utstötte plötsligt ett dämpad
tjut, samt skyndade fram till mig och skälld
liksom jag förut hört honom den olyckliga afto
nen; jag skyndade fram till den sjuke; Fyla)
fortfor att tjuta och med sina blickar bedja on
hjelp; men hans herre hade slutat, och ingei
jordisk röst kunde återkalla honom. Så läng
innu lifsvärman qvarblef, fortfor Fylax med sit
jjut och sina försök att väcka den afsomnade
men sedan dödens kyla inställt sig och allt val
stelt och kallt, lade sig det trogna djuret vi
sängfötterna och vakade vid dödslägret.
Tre år derefter var det supå hos Ofverste v
K., Clotildas andra man. Det gick glädtigt oc!
lustigt till, oaktadt det var sjukt i huset; mer
det var ingen annan än lilla Mina, Etiennes en
da efterlemnade barn, som var sjukt, och ho:
var i en annan del af byggnaden. Clotilda sa
de, att lilla Mina alltid hade varit sjuklig oci
att hon aldrig hoppats på det barnet, och der
med var den saken afgjord. Jag var äfven p
bjudningen, huru svårt jag än hade att förlåt
Ciotilda hennes uppförande. Knappt hade neml
sorgeåret tagit slut, förrän hon gifte sig med öfverst:
K., hennes synnerliga vän under mannens lifstid
Några dagar efter detta kalas afled lilla Min