jag ej vore närvarande vid min mans dödsbädd; man skulle anse mig vara skulden till hela misshälligheten. Jag föreställde henne, att det skulle plåga den döende att återse henne; hon hörde mig icke, utan for, Jag skyndade efter, och hann fram korrt före henne; hon satt ännu väntande i förmaket ; slutligen kom betjenten ut ur sjukrummet och lem nade Clotilda en lapp, hvarpå med darrande sti stod skrifvet ett enda ord, nemligen: för sent Ett drag af otålighet flög öfver friberrinnans an: sigte, och hon bad mig tala vid den sjuke; jag skall, jag måste se honom, hviskade bon til mig; tänk sjelf efter hvad folket skall säga, om jag icke är hos honom under hans sista kamp. Jag gick in till den sjuke: hans ansigte var liksom förklaradt, jag såg att han uppgjort sin räkning med denna verlden, att alla passioner, alla jordiska känslor försvunnit och att hans själ fått jemnvigt och snart skulle öfvergiva sin bräckliga hydda; jag ville icke återväcka dessa känslor. som redan voro slocknade, och nämnde ej ett ord om Clotilda. Den sjuke bröt tystnaden, i det han sade: Clotilda har varit här, kanske hon ångrar sig; men du kan säga henne, att jag förlåter henne allt hvad hon brutit, blott hor väl vårdar och moderligt älskar vår lilla flicka hvarken jag eller hon rådde för, att den enaälskade för mycket och den andra för litet, at den ene öfverflödade af. känsla och den andre var kall; jag har aldrig sett det så klart som nu Jag;har,, fortfor han, få vänner; men. en ligge! derborta, min. Fylax, honom. skall, du draga försorg om, lofva mig det. Mot aftonen slumrade han in, Fylax satt uppmärksam vid hufvudgär