jag ej vore närvarande vid min mans dödsbädd;
man skulle anse mig vara skulden till hela miss-
hälligheten. Jag föreställde henne, att det skulle
plåga den döende att återse henne; hon hörde
mig icke, utan for,
Jag skyndade efter, och hann fram korrt före
henne; hon satt ännu väntande i förmaket ; slut-
ligen kom betjenten ut ur sjukrummet och lem
nade Clotilda en lapp, hvarpå med darrande sti
stod skrifvet ett enda ord, nemligen: för sent
Ett drag af otålighet flög öfver friberrinnans an:
sigte, och hon bad mig tala vid den sjuke; jag
skall, jag måste se honom, hviskade bon til
mig; tänk sjelf efter hvad folket skall säga, om
jag icke är hos honom under hans sista kamp.
Jag gick in till den sjuke: hans ansigte var lik-
som förklaradt, jag såg att han uppgjort sin räk-
ning med denna verlden, att alla passioner, alla
jordiska känslor försvunnit och att hans själ fått
jemnvigt och snart skulle öfvergiva sin bräck-
liga hydda; jag ville icke återväcka dessa känslor.
som redan voro slocknade, och nämnde ej ett
ord om Clotilda. Den sjuke bröt tystnaden, i
det han sade: Clotilda har varit här, kanske
hon ångrar sig; men du kan säga henne, att jag
förlåter henne allt hvad hon brutit, blott hor
väl vårdar och moderligt älskar vår lilla flicka
hvarken jag eller hon rådde för, att den enaäl-
skade för mycket och den andra för litet, at
den ene öfverflödade af. känsla och den andre
var kall; jag har aldrig sett det så klart som nu
Jag;har,, fortfor han, få vänner; men. en ligge!
derborta, min. Fylax, honom. skall, du draga för-
sorg om, lofva mig det. Mot aftonen slumrade
han in, Fylax satt uppmärksam vid hufvudgär-