GENREMALNINGAR AF ONKEL ADAM.
Vv.
TROGEN INTILL DÖDEN!
(Slut från gårdagsbl.)
Hvem är den der damen? frågade en ung
man beväpnad med en dubbelkikare en annan
som hade en lorgnett inklämd mellan näsan och
ögat; de begge talande stodo just framför mig
på amfitheatern under mellanakten? Hvilken?
frågade den ena. Den der med guldaxena i
cheveluren? Nej, den der vackra menniskar
med ett briljantsmycke till venster. Jaså, del
är friherrinnan Rosenstam. Aha! sade den an-
dre, är det hennes adoratör som står bakom?
Rigtigt gissadt, sade den förre. Jag kastade ovil-
korligen en bliek på logen, Clotilda satt der :i
hela glansen af sina förföriska behag, och den
unga herrn, i hvars sällskap jag mött henne på
gatan, stod bakom; hennes ögon glänste af elc
och qvickhet. Se der står hennes manp, åter-
tog den ena herrn och pekade långt ned på par.
terren, den der i svarta bonjouren, den der skal
liga bleka anden; man kan i sanning ej undr:
öfver att hon ej längre kunde hålla ut mer
honom; han ser rasande tråkig ut,. Men de
skall vara en bottenärlig och bra karl, sade der
med lorgnetten, en poetisk och känslig själ, har
har till och med skrifvit åtskilligt, som blifvi
gouteradt. Åh ja, men damerna äro ej nöjds
med månskensfurstar eller trånande celadone:
hon ser mig icke just så romanesk ut.
Jag såg nu äfven den stackars Etienne, som
stod der med sin mörka blick oaflåtligen fästad
på em punkt i salen, åt en annan sida är