soldater och båtsmän. Att frikänna honom, hade gjort för stor skandal; han blef dömd att arquebu: seras, och domen hemställdes efter vaoligheten. Den blef förändrad till landsflykt. Efter en behaglig resa med fulla resepenningar, och några månaders vistelse i Greifswald, fick ban nåd, som orden lydde, i an seende til de trogna tjenster, han gjort Kongl. M: och Riket und:r Riksdagen 1789. Men som han ej kurnat visa sig som tjenstgörande vid flottan, fick han afsked och satte sig ner på sina gods. Om de två skeppen af Corps de bataille, som också blefvo efter, var ej mycken fråga vid Krigsrätten. Så slutades denna märkvärdiga sak.s De äldre af våra läsare påminna sig utan tvifvel numera aflidne Kontre-amiralen Friherre Gyllensköld, som under fälttågen 4843 och 18144 var anstäld i dåvarande Kronprinsens högqvarter, och derefter hastigt avancerade i !jenstegrader och ordnar, samt slutligen blef, om vi ej missminna oss, en af de första friherrar, som kreerades under nuvarande regering. Det omtalades den tiden allmänt, att Carl XIII, endast ogerna och dertill enträget öfvertalad, lät förmå sig att tilldela Gyllensköld värdigheter, hvilka kunde synas såsom bevis på Konungens ynnest, den Gyllensköld dock i sjelfva verket icke ägde och, om han ägt den, längesedan på goda skäl förlorat. Gyllensköld (som då hette Brelin) besagnades nemligen under Finska kriget 4788 af Gustaf II till kunskapare på hans bror, Prins Carl, hvars stab han då var anställd. Om detta snygsa antecedens ur den sedermera af gunsten omattade och upphöjdes lefnad, läses pag. 124 fölande pikanta anekdot: Några dagar derefter kom Brelin tillbaka från Stockholm. Vid ankomsten dit hade han med en sourier, som då reste, afsändt till Konungen Herigens rapport om bataillen, och tillkännagifvit att van sjelf blifvit sjuk vid Carlberg då han for dit med bref från Hertigen till Hertiginnan, som bodde der öfver sommaren. Rapporten till Konungen var itföljd af Brelins egna kommentarier och spion-raporter, alla förklenliga för Hertigen, hans stor avälsörare, och för alla som omgåfvo honom. Detta jemte en mängd af bref i samma tendens, fanns efter Konungens död, bland hans papper; och Brelin måste sedan till straff för sin falskhet sjelf läsa alitsammans högt, i närvaro af Hertigen, Rik:Canzlern Sparre och Reuterholm. Brelin hade varit qvar hos Hertiginnan på Carlberg hela Augusti, September och halfva Oktober månader; och varit alltid illa sjuk, som dock ej hindrat honom att vara med i Societeten, äta och dricka och promenera, hvilket jag sedan fick veta af hennes cavalierer. Hans rapport var funnen så behaglig, att han af Konungen blef utnämnd till Major och i denna egenskap kom han tillbaka till Carlskrona. Han blef ock i följe deraf förordnad af Hertigen att vara Hans ÖfverAdjutant, således min närmaste förman; ty jag som Ryttmästare, var StabsAdjutant. — — —