lingen svarade, ätt hon icke der varit skattskrif
ven, troligen emedan den förnäma familjen låti
skattskrifva henne vid någon af sina egendomar
som lågo i fem serskilda län. Bref afgingo til
alla länen; upplysningar inhemtades och slutliger
befanns, att hon sist varit skattskrifven i Ljung:
heda församling; men församlingen nekade at
upptaga henne. Så fortgick kifvet beständigt oci
ingen ville upptaga den stackars gumman. Hor
tiggde sig fram från ställe till ställe; öfverallt ble
hon tillbakastött, men ingen vågade taga henn
i sin tjenst, emedan församlingen lade sig dere
mot, af fruktan att nödgas intaga henne i sit
fattigvård, då hon blef sjuk och otjenstbar.
I en usel koja vid landsvägen mellan Måss
berga och Trähults gästgifvaregårdar, såg mar
sent på hösten en gumma sängliggande; hon hade
kommit dagen förut ganska sjuk dit, och då hor
omöjligen kunde föras längre, måste det fattig:
kolarfolket, som bebodde kojan, mottaga henne
Aftonen var mörk och kall, och ingen utom bar
nen var hemma. Den främmande gumman so
j en stilla slummer, blott då och då afbruter
al några rosslingar. Hastigt vaknade hon och
sade: Kom hit barn! och barnen kommo
Tänd upp litet eld, bad hon, jag fryser; och
barnen tände med mycket besvär opp en brasa
Då såg man tydligt den gamlas ansigte: det sken
såsom förklaradt;: men.hon var lyeklig, och sade:
Flygtig har jag Varit på jorden, men himlen upp-
låter snart sina portar och Han som sade: San-
nerligen säger jag eder, det I gjort en af dessc
små, det hafven J också gjort migs, skall upp-
taga den förskjutna i sitt sköte; men han sade