let af September böra de upptagas och omplanteras
så vida de hunnit mogna, d. v. s. så vida de upp
hört att växa, hvilket lätt kan ses deraf, att grenar
ne då formerat topp-ögon. Skulle åter vegetatio
nen vid denna tid ännu fortfara, måste man upp
skjuta omplanteringen till nästa vår. Detta uppsko
blir ofta nog nödvändigt, emedan plantorna, när d
ej hunnit få sitt träd moget, frysa bort om vintern
ifall de om hösten blifvit omplanterade, och gå der
efter förlorade. Äro de ej omplanierade, men ändi
affrysa, så lefver dock roten -merendels och skjutei
nya skott. Når sommaren varit torr och varm, stad
gås trädet hos dem och de upphöra i rätt tid at
växa. Sådana år kan omplantering ske om hösten
Är åter sommaren våt, så sluta de ej att växa före
vinterns ankomst.
När kälen följande året är gången ur jorden, upp
tagas plantorna, såvida ej omplantering redan om
hösten skett, och omplanteras i rader med en fot:
afstånd mellan hvarje planta och 48 tum mellan ra
derna. Innan denna vårpiantering företages, beskä
ras plantorna på följande sätt. Alla från stammer
utgående sidoskott afskäras tätt vid deras ursprung
Jikasom äfven: de ögon, hvilka bildat sig vid hvarjt
bladveck. Stammen bör ej renas ifrån sidoskott hö
gre än 42 tum. Om stammarne uppdragas högre
blifva bären små och urarta inom få år till likhel
med de vanliga vilda. Af rötterna afskäras endas!
de yttre ändarne, som vid upptagningen råkat blifva
skadade. Sedan omplanteringen blifvit verkställd,
nedsättes en käpp vid hvarje planta, hvarvid stam-
men uppbindes. När löfven hunnit slå ut och plan-
torna skjutit skott i toppen, företages bildningen.
På hvarje stam bibehållas 3—3 modergrenar; de öf-
riga bortskäras tätt vid sitt ursprung. Skötseln detta
år består i noggrann renhållning från ogräs och ym-
nig vattning till Juli månads början.
Innan buskarne följande året — det tredje — börja
växa, afkortas modergrenarne, så att endast 2 till 3
tum lemnas qvar. När de fått löf, företagas åter en
skärning, hufvudsakligen bestående deri, att blott
5—3 modergrenar qvarlemnas och alla öfriga smärre
skott och löf borttiagas. Om alla skotten bibehöllos,
blefve det för tätt med löf och qvistar. Emedan
qvistarne på de flesta stickelbärsbuskar böja sig
bågformigt ned mot jorden, eller utgå horixzontel:
från stammen, böra de understödjas eller uppbindas,
såsom längre ned skall utförligare sägas.
Fjerde året börja en stor del af buskarne att
blomma och några att bära frukt. Detta sednare
inträffar likväl icke vanligen förr än femte året.
Skärningen fortsättes likasom det förra året. Den
ena af modergrenarne afkortas likväl icke, utan får
utvexa till sin fulla längd, så att den kan bära
frukt, hvilken då tjenar till prof, hvad man af den
nya busken har att vänta.
I Mars eller April följande året — det femte —
—teppas förra årets modergrenar till: 49—18 tums
längd från moderstammen och bindas i någon al
de former, som jag nedanföre skall uppgifva. Skär-
ningen, sedan löf och qvistar framkommit, sker så-
sem föregående året. På de qvistar, som detta år
bära frukt, böra toppskotten bibehållas, för att der-
igenom öka buskens krona. Men skulle ej från
teppögat skott utskjuta, kan man bibehålla ett al
dem, som framkommit närmare till stammen. I in-
tet fall böra buskens modergrenar ökas till flera än
fem; ty derigenom skulle det bli för tätt med lö!
och qvistar, så att de fruktbärande skotten för kom-
mande året ej finge den styrka, som fordras för att
bära fullkomliga frukter.
Sedan frukten detta år blifvit mogen, kunna bu-
skarne upptagas och planteras på de ställen, der de
skola blifva stående. Planteringen förrättas från
slutet af Augusti till medlet af September. Om-
ständigheter kunna inträffa, som göra, att plante-
ringen kan förrättas intill sista dagarne af Septem-
ber. Men i början af Oktober bör planteringen
af stickelbärsbuskar redan vara verkställd.
Genom erfarenheten ä utrönt, att stickelbärsbu-
skarnes gröfre rötters fina sugkärl aftorka i jorden
ungefärligen på den tid, då bären mogna. Uti detta
roöthvilände tillstånd: förblifver. busken till medlet
af Oktober. Sedan: jorden erhållit fullkomlig höst-
fuktighet, börja de nya sugkärlen att utkomma från
rotens yttre spetsar, äfvensom ifrån de gröfre röt-
terna. Verkställes planteringen under rothvilnings-
tiden, så hindras busken icke, genom omplanterin-
gen, hvarken i växt eller fruktsättning för kom-
mande året. Skulle September månad vara torr
och varm, böra de utplanterade buskarne vattnas
fiera gånger, så attjorden hålles fullkomligt fuktig,
hvarigenom de nya smårötterna snarare kunna ut-
veckla sig. Ville man följa vanliga methoden,
skulle omplanteringen ej verställas innan löfven af-
fallit. Men som löfven på stickelbärsbuskar oftast
qvarsitta ända tills de unga rötterna äro bildade,
och buskarne, om de omplanteras under sugrötter-
nas första bildningsperiod, blifva mattade för föl-
jande år, så att de ej förmå hvarken sätta frukt
eller skjuta nya fruktqvistär; så synes deraf, att
den vanliga planteringstiden är oriktig.
Skola -stickelbärsbuskar bibehållas rikt bärande
och gifva fullkomligen mogma frukter, så bör jor-
den gödas årligen med färsk boskapsgödsel, helst
med kakor, hemtade på ängar eller hågar, der bo-
skapen betar, under sommaren samlade och sedan
förvarade under taK, så att de ej utlakas af regn.
I början af Oktober pålägges deraf ett lager till 2
tums tjocklek öfver-buskens rötter på så stor fläck,
som gremarne iffån busken utsträcka sig. Följande
våren .nmedgräfves. denna gödsel, ur hvilken en del
af näringsämnet redan genom vintermusten kommit
rötterna till godo. Årligen bortskär man 3—4 års
hagen evarada IE KA sb A Pon ssaomt slastaeln:f