RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
SÄLLSAMT EXEMPEL AF DEN MEST OMENSK-
LIGA BEHANDLING MOT ETT FOSTERBARN.
I Waxholms stad fanns en fader- och moderlös
gosse, vid namn ÅA. P. Flottman, som åtnjöt under-
håll af församlingens fattigvård. År 4839 erbjöd
Kyrkoherden Årre Artilleristen vid det å Waxholm
förlagda kompaniet af Svea artilleriregemente, Hell-
gren, som var gift sedan år 1836 och icke egde nå-
gra barn, att, i barns ställe, emottaga 9:årige gossen
Flottman, emot ett årligt bidrag ur församlingens
fattigkassa af 45 Rdr Rgs, och öfverenskommelse
härom afslutades. Men Hellgren var begifven på
starka drycker, och under detta tillstånd af ett vildt
och otygladt sinnelag. Han hade derföre äfven flere
gånger varit extrajudicialiter afstraffad. Den stackars
gossen blef då under fosterfaderns rusiga tillstånd,
ganska ofta misshandlad, ja, han brukade äfven der-
emellan på ett omenskligt sätt aga gossen. Så hände
stundom, att han med rötterna uppryckte håret af
gossens hufvud. En gång pinade han honom på
det sätt, att han lade en tung tistelstång i hans
båda händer och, under hotelser, förmådde honom,
att, i upprätt ställning, bära stången, till dess blo-
den var nära att spritta ur gossens fingrar. En an-
nan gång hade han, med eder och förbannelser, yt-
trat, att han skulle vrida nacken af gossen, och i
vredesmod, med synbart uppsåt, att fullborda denna
botelse, fattat tag uti gossens hufvud med båda
händerna och vridit det åt sidan, då i detsamma
en grannhustru, som såg det, hastade fram och bad
för gossen. Sistlidne Februari, under dåvarande ser-
deles stränga köld, dref han gossen ut på vedbacken,
utan skodon på fötterna, för att klyfva sönder ett
tjockt brädstycke. Då gossen icke förmådde det