äfven som af honom sjelf förut förfäktade, poli-
tiska principerna i det af honom utgifna aLit-
teraturbladet, hvari han bekände sig till en
moderat opposition. Han hadep, enligt egen
bekännelse, agenom historiska studier bringats
till affall från den historiska skolan,. Geijers
val år 4839 till Riksdagman för Upsala Akademi,
äfven som den år 4838 i onåd fallne Öfver-
ståthållaren, Baron Sprengtportens emottagande
af de Studerande vid nämnde akademi, äro omiss-
känneliga tecken till en förändrad politisk sinnes-
stämning hos både lärare och lärjungar.
Hos en del af folket hafva imedlertid de, mot
det bestående riktade meningarna till och med
höjt sig till en republikansk spets. Som repre-
sentant af denna yttersta tendens, kan den be-
kante politiske skriftställaren Kapten Lindeberg
anses, hvilken år 4838 utgaf en ströskrift, kal-
lad: aRevolution och Republik, som börjar med
de orden: a vår tid är en revolution, som icke
syftar till en republik, ingenting annat, än ett
tillfälligt upplopp, en lyckad konspiration, en
enskild handling, som väl kan förändra några
personers belägenhet och öden, men ej statens
och folkets. För öfrigt är det mot den nuva-
rande dynastien fientliga parti ännu ganska obe-
tydligt, och ännu mindre blir man varse någon
sympati för den fallna konungaätten. Under-
rättelsen om den i S:t Gallen i Schweiz den 7
Februari 4837 aflidne Gustaf IV Adolfs död
emottogs i Sverge med mycken likgiltighet. Af-
ven de år 1837 utspridda ryktena om dess sons
Prins Gustafs välgrundade förhoppningar, om
Konung Carl Johans bekymmer och om före-
gifna underhandlingar mellan honom och nämnde
Prins, voro, som det synes, helt och hållet hem-
tade ur luften. Någre schweitziske studenters
förvisning från Stockholm, dit de anländt från
Norge nämnde år, och hvaraf en hade haft be-
styr med den aflidne Konungens begrafning,
ansågs derföre temligen allmänt som ett öfver-
flödigt försigtighetsmått, och om en af den ade-
liga oppositionens förnämste ledamöter, Grefve
Anckarsvärd, år 4840 förnyade sin förut väckta
motion, om upphäfvande af 4842 års förbud
mot all gemenskap med f. d. Kongl. Familjen,
så trodde man sig deri väl igenkänna ett ut-
tryck af missnöje med den nuvarande Konun-
gen 3), men alldeles icke af någon sympati för
den förvista familjen. Det kunde ej fela, att
den, hela folket genomgående splittringen iåsig-
ter yttrade sig äfven inom den högsta förvalt-
ningsmyndigheten, Statsrådet, ehuru här i min-
dre skarp kontrast; men ett bestående parti,
ogynnsamt mot alla reformer och koncessioner,
samt betraktande tryckpressen som det högsta
onda, uppreste sig här ända till sednaste tider
emot ett slags juste-milieu, som med skygghet
förfäktade en partiel oeh gradvis utförd reform.
— (Forts. följer.)
3) Förf. gör häri helt säkert Grefve Anckarsvärd
orätt. Hans förslag motiverades tvertom tro-
ligen af den, hos hvarje sansad och upplyst
man rådande öfvertygelsen, först om denna
lags öfverdrifna stränghet och obehöflighet,
och för det andra om det obehöriga och kon-
stitutionsvidriga i dess tillkomst, hvarigenom
den i sjelfva verket saknar all egenskap af lag.
