silkesfransar, begifvit sig till Kardiki för att å hans! vägnar utlofva en allmän pardon och amnestie. I enlighet dermed uppmanades alla Kardikioter, unga och gamla, från 40 års åldertill den högsta ålderdom, att infinna sig vid slottet Chendrya för att der ur Vizis rena egen mun höra den akt, som återförde dem till lyckan. Oaktadt beyernes öde ännu var okändt, var Alis grymhet och det smekande sätt hvarmed den plägade visa sig så allmänt fruktad, att invånarne, utan att veta hvad som förestod dem, emottogo denna befallning med alla tecken till förskräckelse. Qvinnorna, som på Vizirens befallning qvarblefvo i staden, utbrusto i jemmerrop, karlarne i förbannelser. Flera mödrar fattade sina barn i armarne och störtade sig från Kardikis branta klippor i Celydnus. Men Vizirens vilja måste efterkommas, och alla manliga inbyggare i staden begåfvo sig till en slätt belägen vid foten af slottet Chendrya, der Ali infann sig omgifven af fyra tusen Palikarer, Armatoler, och Mirditer. De förnämste bland stadsboarne ville kasta sig till Vizirens fötter, men han lemnade dem ej tid dertill, utan omfamnade ynnestfullt de äldste, kallade dem sitt bjertas älsklingar, sina goda fäder, talade med dem om den gamla goda tiden i Epirus, om dessa dagar, då han, Ali, täflade med de yngste och vigaste från de Tebelen omgifvande Phars om priset i springande, brottning och målskjutning, ett pris som hans moder Khamoeo, sittande bak. om ett fönster i seraljen, utdelade. Han talade äfven med dem om de ryktbaraste Klephter på desIsa tider, hvilkas namn var en skräck för slättlandet; men om sin mor, om sin syster, och skymfen som -Ihans familj lidit, nämde ej Ali ett ord. .I . Med användande af det oemotståndliga behag som -låg i hans vanliga förföriska umgängessätt, lyckades IViziren att lugna dessa olyckliga, och låta de -Jras fruktan lemna rum för hopp; derefter under: Jrättar han sig omsorgsfullt om deras egna samt de Iras stads behof, hvilken han sade sig vilja s blomstra skönare än någon annan i Albanien. Har ,lordade ytterligare om de vägar han var sinnad lå Ita anlägga, om återställande af vattenledningarne m m. och då han fullkomligt hycklat sig till deras för: ,Itroende, afskedar han dem med yttrande al sin ön Iskan att de skulle gå att vänta honom i en närbe