-j felsteg — vi vilja på förhand anse det som mö rlligt, emedan den består af menniskor och sål des är underkastad dessas gemensamma lott a kunna förvilla sig, ehuru vi tillstå, det vi Ikänna några felsteg å deras sida nog stora oc I vigtiga att förtjena något serdeles tadel. Hva som mest kunde förtjena ett sådant, vore de bristande planmässigheten i deras handlingssä Junder den sednast förflutna riksdagen; men ju: Idenna planlöshet bör, tydligare än något anna bevisa, att de icke varit, såsom man påstått, verk tyg i någon annans händer, ej åsyftat någon fi Jentlig demonstration, utan handlat af egen in nerlig öfvertygelse om fäderneslandets behc och enligt de serskilda nyanser, hvari denna öl vertygelse bryter sig. Och om de för öfrig skulle agerat efter den djupaste, bäst beräknad plan månne väl denna, som den menskliga korrt syntheten uppgjort, möjligtvis hade kunnat för sakerna till den ståndpunkt, hvarpå de nu be finna sig, och dit de ledts af den högre vishet hvars minsta flägt bortblåser den dödliga klok hetens förslager, och den mäktiga hand mot hvil: ken all mensklig styrka är den svagaste af al svaghet? Skulle väl efter någon förut uppgjorc plan, det resultat kunnat vinnas, som nu vun: nits af riksdagen: att bredevid den faktiska, a henne sjelf förnyade, bevisningen om den nuvarande representationens olämplighet, lägga de praktiska medlet till dess förbättring, hvilket, a just denna nya bevisning hemtar den icke osannolika utsigien att snart kunna bli ett faktum medförande en oberäknelig mängd af andra för bättringar, som, man märke det noga, äro ändamål under det representations-reformen ej är anna! än medel, önskande att så litet som möjligt be. höfva sjelf handla såsom sådant? Det är dessa förbättringar nationen och hennes män hafva ; sigte, ej de nesliga beräkningarna på egen vinst Dessa beräkningar öfverlemna de verklige anationens män åt dem, hvilka måhända smycka sig med denna uthängda skylt, för att bakom den arbeta på sin egen lilla fåfängas, sina egna stora anspråks befordran. Vi vilja ej påstå, att några sådana finnas, men vi tro oss med temmelig visshet veta, att de åtminstone ej finnas bland dem, som utgå från folket, och som tillhöra det allena, emedan de ej tillhöra någon kast, något monopoliseradt skrå. Hvad skulle de väl åsyfta, om de ej åsyftade nationens nyita och endast derigenom sia egen? Eftersträfva de en titel, en dekoration? Nej, man har bragt det derhän, att denna utmärkelse snart endast undantagsvis utmärker förtjensten, och bofvets organer hafva sjelfve nyligen proklamerat, att en sådan icke dertill erfordras för der, som blott är nog lycklig att tillhöra hofvet. Söka de höga embeten och dermed förknippade ekonomiska fördelar? För de fleste af desse män skulle ett embete, oförenligt med deras yrke och ställning inom samhället, vara mera en förlust än en vinst. Ett högt embete är i våra dagar, och måste så vara i ett lagbundet samhälle, en temligen osäker besittning, som man, om man der skall finna sig på sin plats, måste, såsom första vilkoret, hvarje ögonblick vara beredd att lemna, då en återgång till det förra yrket, det förra förhållandet måhända ej är möjlig, åtminstone ej utan svårighet. Det måste eftersträfvas, ej för dess behag, hvilka äro mödor, arbete, strider och uppoffringar, ej för dess inkomster, hvilka i allmänhet nätt och jemnt betala lefnadskostnaden, men alldeles icke försakelsen af lugn, sjelfständighet och egna angelägenheters vård; det måste eftersträfvas för det gagn man der tror sig kunna uträtta, ej för någon annan bevekelsegrund. Om någon af nationens män hysa detta slags ärelystnad, förtjena de derföre att tadlas? Och är det den, som hittills ledt mängden af kandidater till statens embeten och värdigheter? Vi veta ej huruvida något skäl finnes till det hoppet, att denna uppsats genom de sanningar hvarom hon erinrat, eller genom sjelfva sin ton, äger anspråk på någon trovärdighet, på att hvarken böra anses för smickrets eller smädelsens språk; men om man vill öfvertyga sig huruvida det är sant, att nationens män inom representationen eller den liberala pressen hysa fiendskap till styrelsen, afsigter på dess omstörtande, begär att emot henne väcka hat och ovilja, ej att öfvertyga och förbättra, och att de devuerade inom båda ledas af ett oegennyttigt nit för de höga personerna, för sanningen och fäderneslandet, så går det ju an att försöka det ofta rekommenderade medlet att göra någon verklig koncession åt den allmänna meningen, sjelf inleda någon sådan, eller åtminstone ärligt och utan biafsigter antaga hvad hon föreslagit, samt att å andra sidan undandraga de devuerade för någon tid nådens solsken, embetenas mjuka hy—— AA — — —————-—-—-—-—-———E— EEE