-j felsteg — vi vilja på förhand anse det som mö
rlligt, emedan den består af menniskor och sål
des är underkastad dessas gemensamma lott a
kunna förvilla sig, ehuru vi tillstå, det vi
Ikänna några felsteg å deras sida nog stora oc
I vigtiga att förtjena något serdeles tadel. Hva
som mest kunde förtjena ett sådant, vore de
bristande planmässigheten i deras handlingssä
Junder den sednast förflutna riksdagen; men ju:
Idenna planlöshet bör, tydligare än något anna
bevisa, att de icke varit, såsom man påstått, verk
tyg i någon annans händer, ej åsyftat någon fi
Jentlig demonstration, utan handlat af egen in
nerlig öfvertygelse om fäderneslandets behc
och enligt de serskilda nyanser, hvari denna öl
vertygelse bryter sig. Och om de för öfrig
skulle agerat efter den djupaste, bäst beräknad
plan månne väl denna, som den menskliga korrt
syntheten uppgjort, möjligtvis hade kunnat för
sakerna till den ståndpunkt, hvarpå de nu be
finna sig, och dit de ledts af den högre vishet
hvars minsta flägt bortblåser den dödliga klok
hetens förslager, och den mäktiga hand mot hvil:
ken all mensklig styrka är den svagaste af al
svaghet? Skulle väl efter någon förut uppgjorc
plan, det resultat kunnat vinnas, som nu vun:
nits af riksdagen: att bredevid den faktiska, a
henne sjelf förnyade, bevisningen om den nuva-
rande representationens olämplighet, lägga de
praktiska medlet till dess förbättring, hvilket, a
just denna nya bevisning hemtar den icke osan-
nolika utsigien att snart kunna bli ett faktum
medförande en oberäknelig mängd af andra för
bättringar, som, man märke det noga, äro ändamål
under det representations-reformen ej är anna!
än medel, önskande att så litet som möjligt be.
höfva sjelf handla såsom sådant? Det är dessa
förbättringar nationen och hennes män hafva ;
sigte, ej de nesliga beräkningarna på egen vinst
Dessa beräkningar öfverlemna de verklige anatio-
nens män åt dem, hvilka måhända smycka sig
med denna uthängda skylt, för att bakom den
arbeta på sin egen lilla fåfängas, sina egna stora
anspråks befordran. Vi vilja ej påstå, att några
sådana finnas, men vi tro oss med temmelig
visshet veta, att de åtminstone ej finnas bland
dem, som utgå från folket, och som tillhöra
det allena, emedan de ej tillhöra någon kast,
något monopoliseradt skrå. Hvad skulle de väl
åsyfta, om de ej åsyftade nationens nyita och
endast derigenom sia egen? Eftersträfva de en
titel, en dekoration? Nej, man har bragt det
derhän, att denna utmärkelse snart endast un-
dantagsvis utmärker förtjensten, och bofvets or-
ganer hafva sjelfve nyligen proklamerat, att en
sådan icke dertill erfordras för der, som blott
är nog lycklig att tillhöra hofvet. Söka de höga
embeten och dermed förknippade ekonomiska
fördelar? För de fleste af desse män skulle ett
embete, oförenligt med deras yrke och ställning
inom samhället, vara mera en förlust än en
vinst. Ett högt embete är i våra dagar, och
måste så vara i ett lagbundet samhälle, en tem-
ligen osäker besittning, som man, om man der
skall finna sig på sin plats, måste, såsom för-
sta vilkoret, hvarje ögonblick vara beredd att
lemna, då en återgång till det förra yrket, det
förra förhållandet måhända ej är möjlig, åtmin-
stone ej utan svårighet. Det måste eftersträf-
vas, ej för dess behag, hvilka äro mödor, ar-
bete, strider och uppoffringar, ej för dess in-
komster, hvilka i allmänhet nätt och jemnt be-
tala lefnadskostnaden, men alldeles icke försa-
kelsen af lugn, sjelfständighet och egna angelä-
genheters vård; det måste eftersträfvas för det
gagn man der tror sig kunna uträtta, ej för nå-
gon annan bevekelsegrund. Om någon af na-
tionens män hysa detta slags ärelystnad, för-
tjena de derföre att tadlas? Och är det den, som
hittills ledt mängden af kandidater till statens
embeten och värdigheter?
Vi veta ej huruvida något skäl finnes till det
hoppet, att denna uppsats genom de sanningar
hvarom hon erinrat, eller genom sjelfva sin ton,
äger anspråk på någon trovärdighet, på att hvar-
ken böra anses för smickrets eller smädelsens
språk; men om man vill öfvertyga sig huruvida
det är sant, att nationens män inom represen-
tationen eller den liberala pressen hysa fiend-
skap till styrelsen, afsigter på dess omstörtande,
begär att emot henne väcka hat och ovilja, ej
att öfvertyga och förbättra, och att de devue-
rade inom båda ledas af ett oegennyttigt nit för
de höga personerna, för sanningen och fädernes-
landet, så går det ju an att försöka det ofta re-
kommenderade medlet att göra någon verklig
koncession åt den allmänna meningen, sjelf in-
leda någon sådan, eller åtminstone ärligt och
utan biafsigter antaga hvad hon föreslagit, samt
att å andra sidan undandraga de devuerade för
någon tid nådens solsken, embetenas mjuka hy-
—— AA — — —————-—-—-—-—-———E— EEE