dessa planer, i fall de verkligen existerat, för tjena lika litet någon uppmärksamhet, som det äl sannolikt att de vunnit någon sådan, om ej hos er och annan nyhetslysten, hvilken omfattat detta rykte, likt så månget annat, som ett föremål för sissningen och den menlösa optimistiska spekulationen. Man kan ej supponera, att dessa planer varit understödda af thronföljaren, som i allt visat sig en för mycket god son att vilja understödja något, som kunde vara dess fader oangenämt, och som för öfrigt ej behöfver göra något för att stadga sin juridiska rätt till kronan, hvilken är honom af grundlagen försäkrad, och som ej kan bevisa sin moraliska rätt till hennes besittning, annat än genom det sätt, hvarpå han en gång förvaltar sitt höga uppdrag; ty äfven de bästa löften och de liberalaste ytlranden före uppträdandet på thronen äro, efter de många erfarenheter folken i sednare tider, och helt nyligen gjort, icke annat än vackra förhoppningar, men hvarpå ingen bygger, förr än han sett dem förverkligade. Icke heller lärer den nuvarande statschefen befarat en sådan önskan hos nationen, emedan han i det fallet, för att förekomma eller förminska den, förmodligen ej dröjt att ändra eller modifiera det system, hvars fortsättande kunde utgöra enda skäliga anledningen till denna önskan, och icke öfverlemnat åt efterträdaren äran att fördunkla honom, genom denna förändrings utförande, då det endast berodde af honom att sjelf utföra den. Allt tyckes således utvisa, att ett dylikt steg hvarken efterlängtas eller befaras af någon bland de höga personer, som dervid skulle blifva de handlande, att Svenska folket i detta fall är fullkomligen passift och att det, i händelse någon dess medverkan påfordrades, snarare skulle göra något för att afböja, än för att befordra det, samt att alltsammans inskränker sig på sin höjd till några förflugna enskilda beräkningar och deraf föranledda tomma rykten. Vi skulle icke anfört dessa beskyllningar, dem man gjort hvad man kallat nationens män, och hvilka, efter hvarje upplyst mans öfvertygelse, ej förtjena annat än ömkan, om de icke gjorts så allmänt, med så mycken oförsynthet, i trots af alla vederläggningar och förnekelser å de beskyldas sida, i synnerhet utan att någon faktisk, på minsta sätt bevislig, anledning af dem gilvits, att det ej är osannolikt, det man åsyftat att göra dem trodda af dem, som de närmast angå. Efter naturens vanliga ordning är ännu den tidpunkt långt aflägsen, då den unge furste, hvars första religiösa handling gifvit ämne till denna uppsats, skulle kallas att beträda den thron, hvartill Svenska folket öfverflyttat besittningsrätten på hans familj; men den aldra vanligaste händelse i menniskolifvet kan också i förtid bringa honom dit, och det vore bedröfligt om han derpå skulle uppstiga uppfylld af föreställningar, som kunde verka ytterst menligt på det allmänna tänkesättet och till hans egen skada, innan tiden och erfarenheten hunnit öfvertyga honom om deras grundlöshet. Vi smickra oss ej med att genom närvarande skrift, i händelse den faller i hans händer, kunna på något sätt ersätta dessa båda stora lärares undervisning; men vi anse för en skyldighet, att åtminstone säga ett ord i sinom tid, som det är en tröst att hafva sagt, funne det än intet öra och verkade det än ingen upplysning. Må han ej tro att insinuationen om Svenska folkets eller någon redlig medborgares fientlighet mot konun gaätten är annat, än ett af dessa skändliga för tal, som det låga lycksökeriet i alla tider hvi skat i regenternes öra, för att göra sig nödvändigt såsom pålitlige försvarare mot en hotande fara, för att gifva sig den enda vigt de kunna erhålla, såsom skyddet mot ett spöke, hvilket de sjelfve bäst veta icke finnes annat än i deras dikter, men som de önska måtte finnas i deras inbill ning, de först vilja uppskräma, för att sedan me farhågans slöja och föraktliga vapen beherrska; Folket och dess organer kunna ogilla systemet, och önska en förändring deri, men det är blott sål vida det anses sammanhänga med den styrandå personligheten, som de ogilla denna och önska; ej att se den förändrad, men att se den komma; till en bättre insigt om sin ställning, sitt eget bästa och sin egen ära. De önska att se denna förändring åstadkommen på fredlig och laglig väg, emedan de veta, att den motsatta alltid är dyrköpt och att det åtminstone i första hand alltid är folket, som måste betala dess pris. Aldrig hafva de hotat dermed, aldrig hafva gjort något, som kunnat på minsta sätt be rättiga till de låga beskyllningar man gjort demi eller till insinuationen om de småaktiga eller brottsliga motiver, man velat lägga under deras handlingar. De ha kunnat någon gång misstagaj sig om medlen, oppositionen har kunnat begå rr rr rese E——SR-—— EL