dessa planer, i fall de verkligen existerat, för
tjena lika litet någon uppmärksamhet, som det äl
sannolikt att de vunnit någon sådan, om ej hos er
och annan nyhetslysten, hvilken omfattat detta
rykte, likt så månget annat, som ett föremål för
sissningen och den menlösa optimistiska speku-
lationen. Man kan ej supponera, att dessa pla-
ner varit understödda af thronföljaren, som i
allt visat sig en för mycket god son att vilja
understödja något, som kunde vara dess fader
oangenämt, och som för öfrigt ej behöfver göra
något för att stadga sin juridiska rätt till kro-
nan, hvilken är honom af grundlagen försäkrad,
och som ej kan bevisa sin moraliska rätt till
hennes besittning, annat än genom det sätt,
hvarpå han en gång förvaltar sitt höga uppdrag;
ty äfven de bästa löften och de liberalaste ytl-
randen före uppträdandet på thronen äro, efter
de många erfarenheter folken i sednare tider,
och helt nyligen gjort, icke annat än vackra för-
hoppningar, men hvarpå ingen bygger, förr än
han sett dem förverkligade. Icke heller lärer den
nuvarande statschefen befarat en sådan önskan
hos nationen, emedan han i det fallet, för
att förekomma eller förminska den, förmodligen
ej dröjt att ändra eller modifiera det system,
hvars fortsättande kunde utgöra enda skäliga
anledningen till denna önskan, och icke öfver-
lemnat åt efterträdaren äran att fördunkla ho-
nom, genom denna förändrings utförande, då det
endast berodde af honom att sjelf utföra den.
Allt tyckes således utvisa, att ett dylikt steg
hvarken efterlängtas eller befaras af någon bland
de höga personer, som dervid skulle blifva de
handlande, att Svenska folket i detta fall är
fullkomligen passift och att det, i händelse nå-
gon dess medverkan påfordrades, snarare skulle
göra något för att afböja, än för att befordra
det, samt att alltsammans inskränker sig på sin
höjd till några förflugna enskilda beräkningar
och deraf föranledda tomma rykten.
Vi skulle icke anfört dessa beskyllningar, dem
man gjort hvad man kallat nationens män,
och hvilka, efter hvarje upplyst mans öfvertygel-
se, ej förtjena annat än ömkan, om de icke gjorts
så allmänt, med så mycken oförsynthet, i trots
af alla vederläggningar och förnekelser å de be-
skyldas sida, i synnerhet utan att någon faktisk,
på minsta sätt bevislig, anledning af dem gilvits,
att det ej är osannolikt, det man åsyftat att gö-
ra dem trodda af dem, som de närmast angå.
Efter naturens vanliga ordning är ännu den tid-
punkt långt aflägsen, då den unge furste, hvars
första religiösa handling gifvit ämne till denna
uppsats, skulle kallas att beträda den thron,
hvartill Svenska folket öfverflyttat besittnings-
rätten på hans familj; men den aldra vanliga-
ste händelse i menniskolifvet kan också i förtid
bringa honom dit, och det vore bedröfligt om
han derpå skulle uppstiga uppfylld af föreställ-
ningar, som kunde verka ytterst menligt på det
allmänna tänkesättet och till hans egen skada,
innan tiden och erfarenheten hunnit öfvertyga
honom om deras grundlöshet. Vi smickra oss
ej med att genom närvarande skrift, i händelse
den faller i hans händer, kunna på något sätt
ersätta dessa båda stora lärares undervisning;
men vi anse för en skyldighet, att åtminstone
säga ett ord i sinom tid, som det är en tröst
att hafva sagt, funne det än intet öra och ver-
kade det än ingen upplysning. Må han ej tro
att insinuationen om Svenska folkets eller nå-
gon redlig medborgares fientlighet mot konun
gaätten är annat, än ett af dessa skändliga för
tal, som det låga lycksökeriet i alla tider hvi
skat i regenternes öra, för att göra sig nödvän-
digt såsom pålitlige försvarare mot en hotande
fara, för att gifva sig den enda vigt de kunna er-
hålla, såsom skyddet mot ett spöke, hvilket de sjelf-
ve bäst veta icke finnes annat än i deras dikter,
men som de önska måtte finnas i deras inbill
ning, de först vilja uppskräma, för att sedan me
farhågans slöja och föraktliga vapen beherrska;
Folket och dess organer kunna ogilla systemet, och
önska en förändring deri, men det är blott sål
vida det anses sammanhänga med den styrandå
personligheten, som de ogilla denna och önska;
ej att se den förändrad, men att se den komma;
till en bättre insigt om sin ställning, sitt eget
bästa och sin egen ära. De önska att se denna
förändring åstadkommen på fredlig och laglig
väg, emedan de veta, att den motsatta alltid är
dyrköpt och att det åtminstone i första hand all-
tid är folket, som måste betala dess pris. Al-
drig hafva de hotat dermed, aldrig hafva -
gjort något, som kunnat på minsta sätt be
rättiga till de låga beskyllningar man gjort demi
eller till insinuationen om de småaktiga eller
brottsliga motiver, man velat lägga under deras
handlingar. De ha kunnat någon gång misstagaj
sig om medlen, oppositionen har kunnat begå
rr rr rese E——SR-—— EL