Här öfverger Hr G. texten och uppställer en histo.
ria om dessa tvenne begrepp: först förbisåg man
att krampen ingick, som ursprungl. (?) i sjukdomen
sedan ansåg man den som reaktion, kris; derefte:
kom den fräcka och haltlösa Brownianismen, som
blott såg det qvantitativa, men efterträddes af natur
filosofien, som gjorde tvätydiga försök. (?) Broussats:
skola upptog inflammationen, men felade då hor
ansåg astrukturförändringen som sjukdomens egent
liga väsende — — för mycket materiellt! för lite
dynamiskt! — Hvasser, slutligen, yrkar att degene:
ration och kramp äro protopatiska, den förra sjukdo.
mens idiodatiska, den sednare dess sympatiska mo
ment: den sjukliga företeelsen inom organ anser har
vara en följd af en qvantitativ förändring inom or
ganernas lifsprocess (!) och medger endast, att orga
nisk destruktion kan efter sin uppkomst förvärra oct
förändra sjukdomen etc.
Genom D:r G:s framställning, enligt Förf, af då
gamles begrepp om krisen, har Re. just icke fåt
serdeles besked; endast att de skulle dermed mena
reduktionens (af det materiela, på det kroppen måt
te ega bestånd) hastiga eller långsamma framträdan
de, hvarigenom sjukdomen häfves; äfvensom at
Hvassers mening, att krisläran är cett dyrbart frag
ment af en urgammal naturåskådning,ce c. D:
G:s relation på denna traditionella afdelning är så
ledes temligen knapphändig, ehuru Ref. här gerni
tagit en något större utförlighet i utbyte mot Dok
torns myckna lärdom i den förra afd. och den fö
Frey nog öfversvinneliga terminologiska floden, son
hos läsaren lätt kan uppväcka en astupor,e i hvil
ken patienten, enligt Hvasser, char utseendet af en
som med frvåning sysselsätter sig med något visst
hela hans uppmärksamhet fängslande föremål.c
aNu till Typus. Denna är regeln för den in
flammatoriska reaktionens stegring och aftagande.
Och härefter inkommer Hr G. på ett intressant ka
pitel, eftersom der är fråga om Prof. Hw:s åsigt a
lifsprocessen. Men man inkastas på det obestämda
ett territorium, der vi i andra ämnen träffat Hw
förr. Han nekar näml. att lifsprocessen är el
oskillation mellan verksamhet och hvila: den är nå
gonting oändeligen högre. cMotsatsen mellan verk
samhet och hvila är blott skenbar och en motsatt
mellan olika verksamheter — — — — — men se
goda läsare! här har D:r G. åt vår nyfikenhet lem
nat endast bokstäfverna: am. m.a — Detta har för
argat Ref., som för andra åligganden kanske ej s
snart får tillfälle läsa Hw:s skrifter. — — Olik
verksamheter m. m.u — — — Skulle man kunna
förmoda det vara af så liten betydelse att här få s
namnen åtminstone på dessa averksamheter, hvilke
utgöra sjelfva den lifsprocess, hvars aqvalitativa ;för
ändringa kar till följd den sjutliga företeelse
inom organerra! Så har det ansetts, och det för
argar Ref ånyo, så a!t han bums lemnar hela typu
och Hr Glas också! Likväl vill han först lyckönsk
Frey att ha en medicinsk medarbetare med der
kunnighet och det intresse som Hr G, hvarjemt
Ref. af honom hoppas att framdeles erhålla mnågr:
enkla, framförallt populära sammandrag af Prof
Hvassers system och afbandlingar. (Slut e. a. g.)