Här öfverger Hr G. texten och uppställer en histo. ria om dessa tvenne begrepp: först förbisåg man att krampen ingick, som ursprungl. (?) i sjukdomen sedan ansåg man den som reaktion, kris; derefte: kom den fräcka och haltlösa Brownianismen, som blott såg det qvantitativa, men efterträddes af natur filosofien, som gjorde tvätydiga försök. (?) Broussats: skola upptog inflammationen, men felade då hor ansåg astrukturförändringen som sjukdomens egent liga väsende — — för mycket materiellt! för lite dynamiskt! — Hvasser, slutligen, yrkar att degene: ration och kramp äro protopatiska, den förra sjukdo. mens idiodatiska, den sednare dess sympatiska mo ment: den sjukliga företeelsen inom organ anser har vara en följd af en qvantitativ förändring inom or ganernas lifsprocess (!) och medger endast, att orga nisk destruktion kan efter sin uppkomst förvärra oct förändra sjukdomen etc. Genom D:r G:s framställning, enligt Förf, af då gamles begrepp om krisen, har Re. just icke fåt serdeles besked; endast att de skulle dermed mena reduktionens (af det materiela, på det kroppen måt te ega bestånd) hastiga eller långsamma framträdan de, hvarigenom sjukdomen häfves; äfvensom at Hvassers mening, att krisläran är cett dyrbart frag ment af en urgammal naturåskådning,ce c. D: G:s relation på denna traditionella afdelning är så ledes temligen knapphändig, ehuru Ref. här gerni tagit en något större utförlighet i utbyte mot Dok torns myckna lärdom i den förra afd. och den fö Frey nog öfversvinneliga terminologiska floden, son hos läsaren lätt kan uppväcka en astupor,e i hvil ken patienten, enligt Hvasser, char utseendet af en som med frvåning sysselsätter sig med något visst hela hans uppmärksamhet fängslande föremål.c aNu till Typus. Denna är regeln för den in flammatoriska reaktionens stegring och aftagande. Och härefter inkommer Hr G. på ett intressant ka pitel, eftersom der är fråga om Prof. Hw:s åsigt a lifsprocessen. Men man inkastas på det obestämda ett territorium, der vi i andra ämnen träffat Hw förr. Han nekar näml. att lifsprocessen är el oskillation mellan verksamhet och hvila: den är nå gonting oändeligen högre. cMotsatsen mellan verk samhet och hvila är blott skenbar och en motsatt mellan olika verksamheter — — — — — men se goda läsare! här har D:r G. åt vår nyfikenhet lem nat endast bokstäfverna: am. m.a — Detta har för argat Ref., som för andra åligganden kanske ej s snart får tillfälle läsa Hw:s skrifter. — — Olik verksamheter m. m.u — — — Skulle man kunna förmoda det vara af så liten betydelse att här få s namnen åtminstone på dessa averksamheter, hvilke utgöra sjelfva den lifsprocess, hvars aqvalitativa ;för ändringa kar till följd den sjutliga företeelse inom organerra! Så har det ansetts, och det för argar Ref ånyo, så a!t han bums lemnar hela typu och Hr Glas också! Likväl vill han först lyckönsk Frey att ha en medicinsk medarbetare med der kunnighet och det intresse som Hr G, hvarjemt Ref. af honom hoppas att framdeles erhålla mnågr: enkla, framförallt populära sammandrag af Prof Hvassers system och afbandlingar. (Slut e. a. g.)