sabbatsfirandet bestå. — Dock tadlar han, det
må vi tillstå, i anmälan af cKommunionbok, adess
nog starka smak af Herrnhutism,, emedan blic-
ken ständigt fästas vid Kristi död blod och sår.
Med verklig fägnad ha vi förnummit den an-
da, som råder i anmälan af Schmidts juri-
diska arkif och har signaturen D. Vackra, 0o-
partiska och fosterländska uppmaningar till ett
lifligare deltagande för diskussionen i juridiska
ämnen, aför att bringa öfvertygelsen till mognad,s
isynnerhet nödvändigt när man betraktar churu
splittrade åsigterna hos folkets ombud, i dessa
ämnen äro. Bland orsaker till det ringa delta-
gandet för denna diskussion, dem Herr D. anför
och som vi öfrigt alldeles gilla, är dock en, hvar-
vid vi böra fästa ett cmen, näml. Katt dagens
politiska frågor och tidningarna, skulle aborta-
ga alltför mycken tid. Vi kunna icke förstå
det. Om Hr D. med politik menar den utrikes,
så finnes ej ett sådant förhållande i Sverige; han
måste mena dagens politiska frågor inom fäder-
neslandet, riksdagen, regeringen. Att dessa frå-
gor af en jurist måste följas med uppmärksam-
het, är solklart, och att han derföre äfven måste
läsa tidningarna, är gifvet, alldenstund han sjelf
icke kan vara med öfverallt. Men att detta kan
borttaga hans tid för uppmärksamhet på den ju-
ridiska diskussionen, har säkert sin orsak i bri-
stande kunskaper, hvarigenom han förblifvit kall
för ett allvarligt studium, äfvensom i de öfriga
skäl, dem Hr D. sjelf vidare uppräknar och i
hvilka vi, som sagdt, med honom instämma,
neml. catt mången jurist alltför hastigt kastat
sig in på det praktiska, för att ega rent intresse
för forskning; att flera practici anse rutiniär
öfning utgöra hufvudsaken, men hafva föga tid
eller håg för läsning, än mindre att författa, o.
s. Vv. — Vi önske äfven med Rec., att adessa
hinder i någon mån måtte besegras, emedan bå-
de teori och praxis deraf skulle draga oberäkz
nelig vinst — då det förblifver en sanning, att
ett folks lag och rätt lefva icke i det skrifna stad-
gandets döda bokstaf, utan i folkets lefvande med-
vetande. Vi tro med honom, att agenom ensi-
digheternas nötning emot hvarandra, genom mo-
tivering af skäl å ömse sidor, denna kamp mel-
lan det föråldrade och splitter nya kan utkäm-
pas på tankens fält, utan att behöfva träda in
på handlingens och der tända alla menskliga
passioners låga. — Sådana åsigter och yrkan-
den i Frey äro hedrande för det unga före-
taget.
Vi komma nu till Freys anmälan af ett arbete,
som påkallar vår synnerliga uppmärksamhet, emedan
det är af Professor Hvasser och utgör 4:a delen af
hans lära om feber. Adjnnkten Doktor Glas har
skrifvit anmälan. Mottot är af Zimmermann och ly-
der i öfversättning sålunda: De verkliga läkarne
lyssna både till förnuftet och erfarenheten, emedan
den sednare utan det förra vilseleder och det förra
utan den sednare ljuger, innefattar egentligen allt
hvad D:r Glas vill säga, att Hv. haft till grund-
sats och troget vidblifvit, en regel som väl hvarje
menniska måste skämmas att i våra dagar icke följa
Hr Glas klagar öfver vår fattiga medicinska littera-
tur och tycker, att botanik och kemi gjort ända till
förvåning stora framsteg hos oss! Månne detta åt-
minst one hvad kemien angår, är sannt i allmänhet
i ett land der man t. ex. djerft talar om 80 å 90
procents jernmalmer och i tidningarna, enligt hvad
nyligen i detta blad blifvit af en insänd anmärkt,
annonserar om brunsten af 40 till 70 procent syre?
och månne hvad serskildt angår läkarne, deras ke-
miska underbyggnad bevittnar sådant? månne deras
missaktning för denna vettenskap och de predlknin-
gar af just Hr Prof. Hvassers anhängare mot ett
slags acmaterialitiska spöken, som endast de förmå
att upptäcka, bevisar någon djup insigt i kemien hos
dessa riddare på det obestämdas område? Vi be-
tvifle detta på goda skäl och anhålla att Hr Glas
icke måtte missunna Baron Berzelius det lilla infly-
tande på Läkarnes bildning, som han möjligen kan
hafva åsyftat med sina tillstyrkanden och diktamina.
Deremot vilja vi med allvar biträda D:r Glas i hans
önskningar för en medicinsk litteratur hos oss. En
sådan synes verkligen vara bra nog förberedd då
vi redan ega en medicinsk tidskrift, Hyggiea-
Hvad D:r G. menar, när han säger, att Läran om Fe-
ber, detta 6:te af Sveriges medicinska originalarbeten
ej skall bli välkommet aför dem som ha till trosartikel:
lex nihilo nibil fit, förstå vi ej; bra underligt låter det
lock. Vi veta ingen mer än vår Herre sjelf som
gjort något af int t; men skulle man kanske i mot-
Isatsen till detta uttryck, ex nibilo nihil fit få söka
Hvasserismens valspråk, så skulle för oss blifva lätt
att upplösa eljest svåra knutar i dess system. Na-
Iturligtvis kunde det likväl då kända, att hela syste-
I met äfven blefve upplöst. Men tyst så länge med
I vår lilla förtrytelse öfver dessa oförtjenta sidohugg,
som adet obestämdas heroer ständigt utdela under
sin obestämda framfart! och må vi se till hvad vi
värdera af det bestämda hos Prof. Hv. Af Fcberns de-
generativa symtomer anser han slemstockningen ya-
ra antingen en hämmad afsöndring eller en förän-
ldrad sekretion hos slemmembrananet; fcbernsnery-
ösa symlomer äro antingen krampaktiga (febril
förstoppning är hämmad sekretion) eller konvu:siva
Sr
I I samma ögonblick Viziren såg de tre bröderne