Visande på Michaö!, som sof på hennes knä sade Noömi med tiårfyllda ögon och tänkande på den fara hennes son utstått: kära barn! se hur han sofver! —Sedan strök hon undan de bruna hårlänkarne, som dolde barnets tärda och lidande gestalt, och kysste honom sakta på pannan. Böjande sig ned öfver Michaöl, betraktade Greken honom äfven en stund tigande med melankolisk ömhet. : Hastigt började Mich:öl oroligt och feberaktigt röra sina händer utan att öppna ögonen, och frammumlade några oartikulerade ljud. — Han drömmer, han drömmer! den heliga jungfrun gifve honom goda drömmar! hviskade Noömi, som framlutad öfver barnet med oro gaf akt på uttrycket i dess ansigte. Michaöls panna fuktades af svett, hans drag förvredos; han tycktes vara i en förfärlig skakning, utstötte ett klagande skrik åtföljdt af Khamcos olycksbådande namn, sedan tystnade han; men oron fortfor. — Gud beskydda vårt barn! — ropade den arma modren tröstlös. — Han drömmer om trollpackan!.... Ve oss! ve oss!!.... — Må Gud fördömma henne till tid och evighet, ty hon förgiftar till och med våra barns sömn! — återtog bergsbon med bitterhet. Han höll just på att fortsätta, men hastigt afbrytande reste han upp hufvudet och vände sig åt dörren, sägande till sin hustru: — Hörde du någonting? Nej, svarade Noömi, och betraktade förskräckt sin man, tryckande barnet i sina armar. Mareo Dukas störtade hastigt upp, för att se efter, om de båda träbommarne, som stängde dörren innantill, voro riktigt tillslutna, sedan blef han stående och fortfor att lyssna. — Jag är rädd, .. — sade Noöm bleknande. Hastigt lade Greken örat till dörrein, lyssnade ett ögonblick och gaf sedan tecken åt sin hu