utländska arbeten.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
Efterföljande tilldragelse utgör ett bland de färskare
bevisen på, hvilka olyckor ett öfverlastadt tillstånd
kan medföra. Den tilldrog sig i Luggavi by af Kräck-
linge Socken, i Nerike, der Mönsterskrifvaren vid
lifregementets hussarkorps Fromells enka, Charlotta,
eger ett hemman, uti hvars skötsel hon var biträdd
af sin 18:årige son, Fredric Wilhelm Fromell. Mån-
dagsafton den 530 sistlidne November kom Hussaren
vid lifregementets hussarkorps, Petter Pettersson,
hvilken bodde ett stycke från Luggavi, till enkan
Fromell, för att hemta ett par galoscher till lag-
ning. Då Pettersson gick derifrån, tog han med sig
Fromells jagtbössa, hvilken stod i förstugan. Fro-
mell saknade genast bössan och satte efter Petters-
son, hvilken han om en stund upphann På Fro-
mells tillsägelse återställde Pettersson genast bössan,
under uppgift, aatt han, såsom bekant med Fromell,
endast på gyckel, eller för ro skull, medtagit den.
De talade också icke vidare något derom, utan åt-
skiljdes såsom vänner. Påföljande afton återkom
Pettersson med galoscherne, och en stund derefter
infunno sig Hofslagaren vid lifregementets hussar-
korps, Heliqvist, och Hemmansegaren Lars Olsson,
för att besöka Fromell, som straxt derpå, jemte Pet-
tersson och Lars Olsson, följde Hellqvist till hans
hemvist i Wäsby, !, mil från Luggavi. Klockan
var nu 8 på aftonen. Sedan Hellqvist välkomnat
sina gäster, tog han fram mat och en helstops bu-
telj bränvin, hvarmed sällskapet trakterade sig, tills
de blefvo alldeles rusige. I synnerhet Pettersson
öfverlastade sig i hög grad. Under kalaset uppstod
samtal om gårdagens händelse med bössan, hvarun-
der Pettersson utfor emot Fromell och Hellqvist i
hvarjehanda ohöfviska uttryck och kallade dem clus-
hundar. I stället att hålla sig stilla, hvartill han
uppmanades, spottade slutligen Pettersson på bor-
det, vid hvilket Fromell och Hellqvist satt sig att
äta. Nu förgick tålamodet hos Fromell. Han steg
upp från bordet och ryckte Pettersson framstupa i
golfvet. Pettersson reste sig och Fromell skuffade
honom då emot väggen. Pettersson föll åter emot
golfvet. hvarefter Fromell flere gånger sparkade ho-
nom och trampade honom på bröstet. Under allt
detta fortfor Pettersson att utösa hvarjehanda skälls-
ord. Lars Olsson bad Petterssen stiga upp, men
då han icke gjorde det, gaf han honom 2 å 3 lin-
driga slag af sin piska, för att förmå honom dertill.
Då Pettersson ändå låg qvar, sprang Hellqvist fram
och, under yttrande: ajag skall slå bättre, ryckte
piskan af Lars Olsson, lyftade upp Pettersson och
lade honom framstupa öfver en stol, befallde en
gårdsdräng, som under tiden inkommit, att hålla
upp Petterssons rockskört, lindade snärten om han-
den och gaf Pettersson af skaftet, en förskräcklig
prygling, dervid Hellqvist för hvarje slag tog fart
genom långa språng, för alt kunna använda hela
sin styrka. Pettersson, som under allt detta icke
jemrat sig, utan ideligen ropat: aslå, edra lus-
hundar, föll slutligen framstupa på golfvet. Dä
tog Fromell en sabelbalja af jernbleck, midtpå
sammanfogad med läder och trä, och började der-
med banka på Pettersson, som immerfort upprepade
sitt: asläå, slå, slå edra — — — —, till dess sabel-
baljan ändtligen gick af vid läderfogningen. Vid
denna hvilopunkt i uppträdet aflägsnade sig Lars
Olsson. Fromell fortsatte dock exekutionen med
stumpen af sabelbaljan, till dess han märkte, att
han af någon hvass kant af baljan var sårad i han-
den, då han kastade stumpen af baljan ifrån sig.
Härmed var det likväl icke slut, ty Hellqvist fattade
i nedre delen af baljan och började att återigen ge
på Pettersson å ryggen och än längre ned, för att
förmå honom uppstiga från golfvet, men han var nu
yst och blef liggande såsom sofvande på golfvet.
Då först upphörde misshandlingen. De handlande
versonerne upplyftade Pettersson på en soffa och
ade sig sedan sjelfve i en säng, der de insom
nade. Under natten vaknade Hellqvist, då han
ann, att Pettersson fallit ned på golfvet. Han
vörjade då att bada de pryglade kroppsdelarne med
vatten, för att lindra följderna af pryglingen. På
norgonen befanns Pettersson ganska svag och
jegärde att få ligga qvar hos Hellqvist för att blifva
ättre skött, hvilket äfven beviljades, och förmodli-
en var detta orsaken att han, då Fromell tog af-
ked för att gå hem, icke mot honom yttrade någor
ndska eller förtrytelse. Pettersson låg hos Hell-
vist i 3 dygn, derunder Hellqvist flera gånger bad-
jade honom med kallt vatten; men Fredags morgon
lef han med häst och släde förd till sitt hem.
Petterssons hustru hade nu straxt efter händelsen
ått underrättelse derom, men hon kunde icke kom-
na ut ur stugan, emedan hon låg sjuk. På Fredags
norgon, då Hellqvist till henne införde Pettersson,
unde denne icke gå utan att stödja sig mot väg-
arne, samt afkläddes genast och lades uti sängen.
Tan jemrade sig väl icke, men var oredig och kundel
j lemna några upplysningar. Han hade derjemtel
nycket svårt för att iigga stilla, och ombytte soml.
ftast ställning; för hvarje andetag hördes ur hansl
röst ett doft rosslande. Också lefde han ej längrel
n till kl. 49 påföljande natt och lemnade den armal
ustrun ensam, fattig och med 3 minderåriga barn
tt försörja.
Några dagar sednare, den 40 December anställdes
bduktion å Petterssons döda kropp, och läkaren
ttrade, att Pettersson rönt en grym missbandling,
träckande sig till nästan alla delar af kroppen samt
tt flera tecken tillkännagåfvo, att kallbrand i de
RR ÄT a ra ÄT a a na