——————— oo TTEETRREREREEEN
(han korsade sig) Men har jagten varit skarp, så
har den äfven varit god — den här krabaten
är icke så mager — tillade bergsbon, strykande
björnens sidor med sin hårda hand; också skall
din mor och du äta hans kött insaltadt, i vinter
. - och hans hud skall bli ett varmt och godt
täcke, som skall freda er för Grucas köld om
natten . .. . Låtom oss derföre tacka den he-
liga jungfrun, soma aldrig glömmer de Kristna,
och som sändt oss denna lycka, Michaäl! yttrade
bergsbon högtidligt, knäböjande tillika med sin
son.
Sådan var bristen och det fasansfulla eländet
bland de kristna från Gladista, hvilka på paschans
af Janina, Alis, befallning blifvit flyttade från
sitt fädernesland Chaonien till denna vilda trakt
af Epirus; sådant var deras öde, att Michaöls far
såg en oväntad, nästan af försynen sänd lycka i
denna grufliga händelse, som varit nära att ko-
sta hans son och honom sjelf lifvet, och lemnade
ett vilddjurs döda kropp vid hans fötter.
Nå än björnen — min far? frågade barnet.
— Tomoros skall akta den och försvara honom
för Sehakalarne; i morgon vid gryningen skola
vi och din mor komma och hemta honom —
återtog Greken, pekande på en afde stora vindt-
hundarne, som, då han hörde sitt namn sägas,
betraktade sin herre med orolig uppsyn.
— Försvara den der, Tomoros, sade bergsbon,
kastande sin mössa bredvid björnen.
Och hunden lade sig genast på mössan, visade
sina hvita skarpa tänder under ett doft morran-
de, som om han velat låta sin husbonde se, att
han förstod och var färdig att verkställa dess
befallning.