——————— oo TTEETRREREREEEN (han korsade sig) Men har jagten varit skarp, så har den äfven varit god — den här krabaten är icke så mager — tillade bergsbon, strykande björnens sidor med sin hårda hand; också skall din mor och du äta hans kött insaltadt, i vinter . och hans hud skall bli ett varmt och godt täcke, som skall freda er för Grucas köld om natten . .. . Låtom oss derföre tacka den heliga jungfrun, soma aldrig glömmer de Kristna, och som sändt oss denna lycka, Michaäl! yttrade bergsbon högtidligt, knäböjande tillika med sin son. Sådan var bristen och det fasansfulla eländet bland de kristna från Gladista, hvilka på paschans af Janina, Alis, befallning blifvit flyttade från sitt fädernesland Chaonien till denna vilda trakt af Epirus; sådant var deras öde, att Michaöls far såg en oväntad, nästan af försynen sänd lycka i denna grufliga händelse, som varit nära att kosta hans son och honom sjelf lifvet, och lemnade ett vilddjurs döda kropp vid hans fötter. Nå än björnen — min far? frågade barnet. — Tomoros skall akta den och försvara honom för Sehakalarne; i morgon vid gryningen skola vi och din mor komma och hemta honom — återtog Greken, pekande på en afde stora vindthundarne, som, då han hörde sitt namn sägas, betraktade sin herre med orolig uppsyn. — Försvara den der, Tomoros, sade bergsbon, kastande sin mössa bredvid björnen. Och hunden lade sig genast på mössan, visade sina hvita skarpa tänder under ett doft morrande, som om han velat låta sin husbonde se, att han förstod och var färdig att verkställa dess befallning.