mente af den bekante, numera aflidne agrono-
mens verksamhet här i landet. Den lärer nem-
ligen grunda sig på den erfarenhet författaren
här i landet förvärfvat om den gren af landt-
bruket, som är föremål för afhandlingen. Det
är likväl egentligen den arkitektoniska delen el-
ler byggnaden och inrättningen af dels de dam-
verk, grafvar och aflopp, som förekomma vid
ängsvattning, dels de diken och vallar, hvilka
tjena till afledning för vattensjuk jord eller skydd
mot strömmars och sjöars öfversvämningar, som
utgöra föremålet för närvarande afhandling, hvars
föreskrifter derföre äfven äro lämpliga för Sve-
rige. Att författaren utgår från erfarenheten rö-
jer sig öfverallt; han talar mest genom exempel,
och varnar lika ofta för de misstag erfarenheten
uppdagat, som han lemnar mycket enkla och
lättfattliga föreskrifter om hvad man bör göra.
Hr Stephens empirism är likväl af den Engelska
sorten, d. v. s. han känner och uppgifver alltid
grunden hvarför man gör det ena eller underlå-
ter det andra, och han är således mäktig af
grundsatser och räsonnemang, så snart afhand-
lingens gång fordrar att dylika framställas. Så-
lunda börjar han första afdelningen, eller de all-
männa grunderna för ängsvattning, på följan-
de sätt:
Att genom uppmärksamhet och försök utforska
naturens företeelser, är ett mål för den fysiska ve-
tenskapen; att eftergöra och ordna dessa företeelser
är ett mål för konsten,
Det är tydligt, äfven för den mest yt!iga uppmärk-
samhet, att de flodstränder, hvilka vid vissa tillfäl-
len äro öfversvämmade, och de i grannskapet af
källor varande ställen, öfver hvilka dessas vatten
beständigt flödar, alltid äro betäckta med en grönska
af det vackraste gräs; under det att stillastående
vatten förvandlar det land, hvaröfver det står, till
ett kärr, som bär intet utom grofva och obehagliga
vattenvexter.
Att eftergöra denna naturens process, utgör den
ledande grunden för vattningskonsten. Vattnet brin-
gas öfver marken i ett beständigt lopp, så sakta
likväl, att det ej är fara, att det upprifver jorden;
och på samma gång afledes det, så att intet tillåtes
blifva stillastående; och för att vinna dessa ända-
mål, måste marken bildas till en yta, som är tjen
lig både att emottaga och aflemna vattnet.,
Man ser redan häri en lärdom, förbisedd
af snart sagdt de flesta af våra jordbrukare, som
om ängsvattning hafva det begrepp, att vattnet
bör stå stilla öfver ängen och nedsjunka eller
afdunsta på stället. Orsakerna till vattningens
förmåga att fertilisera marken förekommer län-
gre ned, och då blir man tillika upplyst hvar-
före vattnet måste afledas och ej får stå still,
0. S. V.
Utom nyssnämnde första afdelning innehåller
afhandlingen följande: Om vattning på ängar
med starkare sluttning, samt serskildt om be-
handlingen; om afdikning och om allmänna
grunder för afdikning; om utdikning af träsk
eller kärr); afdikning af backig eller sluttande
mark; dikning af lerjord, som besväras af un-
derjordiskt vatten; ,utdikning af mark, sam-
mansatt af vexlande lerbäddar och sandåsar,;
putdikning af lerjord, som besväras af vatten på
ytan; dikens konstruktion, oeh deribland
Öppna diken, axeldiken, betäckta diken, diken
utan öga, tegelstensdiken; att bringa bäckars
eller strömmars vattenlopp till rätt linea, genom
anläggning af vallar; att bringa vattnets lopp i
rätlinie; skyddande flodvallar; att genom val-
lar skydda land från öfversvämning och vatten-
flöden eller tidvatteo,. Vi anmärka med anled-
ning af sist anförde tvänne rubriker, att flod-
vallar, men icke, såsom någon möjligen skulle
kunna föreställa sig, vallar till hägnad utgöra
föremål för den å titelbladet uppförda afdelnin-
sen vallars anläggning.
Alla dessa afhandlingar äro upplysta af nio
små plancher i stentryck, som på ett ganska å-
skådligt sätt framställa de ifrågavarande anlägg-
ningarne, Det är snart sagdt från dessa plan-
cher afhandlingarne utgå och denna method ger
mycken tydlighet åt framställningen.
Referentens tanka, att Hr Stephens afbandling
skall tjena till nytta för äfven mindre bildade
landtmän och verka gagnande för den ifrågava-
rande grenens af landtbruket utveckling i vårt
lädernesland intill den tid, då erfarenheten gif-
vit än flera och mer bestämda föreskrifter och
sålunda tillåter en större, sakrikare och mer lv-
saliserad afhandling. Då Ref. begagnar ordet
Lokaliserad, anser han sig pligtig erinra om hvad
han redan yttrat, eller att Hr Stephens afhand-
ling egentligen rör det arkitektoniska, som öf-
verallt är nära nog lika användbart, samt att
de föreskrifter han härom lemnar äro vida full-
comligare än hvad man i praxis här följt och
vida fullständigare än de, som fordom i veten-
skapsakademiens afhandlingar och några andra
ordbruksskrifter här blifvit offentlissiorda Ach
k—-— on - - RH I TT
(0 Mr far - HH - VA —- —-— —-— —
VD DN vr AA