mente af den bekante, numera aflidne agronomens verksamhet här i landet. Den lärer nemligen grunda sig på den erfarenhet författaren här i landet förvärfvat om den gren af landtbruket, som är föremål för afhandlingen. Det är likväl egentligen den arkitektoniska delen eller byggnaden och inrättningen af dels de damverk, grafvar och aflopp, som förekomma vid ängsvattning, dels de diken och vallar, hvilka tjena till afledning för vattensjuk jord eller skydd mot strömmars och sjöars öfversvämningar, som utgöra föremålet för närvarande afhandling, hvars föreskrifter derföre äfven äro lämpliga för Sverige. Att författaren utgår från erfarenheten röjer sig öfverallt; han talar mest genom exempel, och varnar lika ofta för de misstag erfarenheten uppdagat, som han lemnar mycket enkla och lättfattliga föreskrifter om hvad man bör göra. Hr Stephens empirism är likväl af den Engelska sorten, d. v. s. han känner och uppgifver alltid grunden hvarför man gör det ena eller underlåter det andra, och han är således mäktig af grundsatser och räsonnemang, så snart afhandlingens gång fordrar att dylika framställas. Sålunda börjar han första afdelningen, eller de allmänna grunderna för ängsvattning, på följande sätt: Att genom uppmärksamhet och försök utforska naturens företeelser, är ett mål för den fysiska vetenskapen; att eftergöra och ordna dessa företeelser är ett mål för konsten, Det är tydligt, äfven för den mest yt!iga uppmärksamhet, att de flodstränder, hvilka vid vissa tillfällen äro öfversvämmade, och de i grannskapet af källor varande ställen, öfver hvilka dessas vatten beständigt flödar, alltid äro betäckta med en grönska af det vackraste gräs; under det att stillastående vatten förvandlar det land, hvaröfver det står, till ett kärr, som bär intet utom grofva och obehagliga vattenvexter. Att eftergöra denna naturens process, utgör den ledande grunden för vattningskonsten. Vattnet bringas öfver marken i ett beständigt lopp, så sakta likväl, att det ej är fara, att det upprifver jorden; och på samma gång afledes det, så att intet tillåtes blifva stillastående; och för att vinna dessa ändamål, måste marken bildas till en yta, som är tjen lig både att emottaga och aflemna vattnet., Man ser redan häri en lärdom, förbisedd af snart sagdt de flesta af våra jordbrukare, som om ängsvattning hafva det begrepp, att vattnet bör stå stilla öfver ängen och nedsjunka eller afdunsta på stället. Orsakerna till vattningens förmåga att fertilisera marken förekommer längre ned, och då blir man tillika upplyst hvarföre vattnet måste afledas och ej får stå still, 0. S. V. Utom nyssnämnde första afdelning innehåller afhandlingen följande: Om vattning på ängar med starkare sluttning, samt serskildt om behandlingen; om afdikning och om allmänna grunder för afdikning; om utdikning af träsk eller kärr); afdikning af backig eller sluttande mark; dikning af lerjord, som besväras af underjordiskt vatten; ,utdikning af mark, sammansatt af vexlande lerbäddar och sandåsar,; putdikning af lerjord, som besväras af vatten på ytan; dikens konstruktion, oeh deribland Öppna diken, axeldiken, betäckta diken, diken utan öga, tegelstensdiken; att bringa bäckars eller strömmars vattenlopp till rätt linea, genom anläggning af vallar; att bringa vattnets lopp i rätlinie; skyddande flodvallar; att genom vallar skydda land från öfversvämning och vattenflöden eller tidvatteo,. Vi anmärka med anledning af sist anförde tvänne rubriker, att flodvallar, men icke, såsom någon möjligen skulle kunna föreställa sig, vallar till hägnad utgöra föremål för den å titelbladet uppförda afdelninsen vallars anläggning. Alla dessa afhandlingar äro upplysta af nio små plancher i stentryck, som på ett ganska åskådligt sätt framställa de ifrågavarande anläggningarne, Det är snart sagdt från dessa plancher afhandlingarne utgå och denna method ger mycken tydlighet åt framställningen. Referentens tanka, att Hr Stephens afbandling skall tjena till nytta för äfven mindre bildade landtmän och verka gagnande för den ifrågavarande grenens af landtbruket utveckling i vårt lädernesland intill den tid, då erfarenheten gifvit än flera och mer bestämda föreskrifter och sålunda tillåter en större, sakrikare och mer lvsaliserad afhandling. Då Ref. begagnar ordet Lokaliserad, anser han sig pligtig erinra om hvad han redan yttrat, eller att Hr Stephens afhandling egentligen rör det arkitektoniska, som öfverallt är nära nog lika användbart, samt att de föreskrifter han härom lemnar äro vida fullcomligare än hvad man i praxis här följt och vida fullständigare än de, som fordom i vetenskapsakademiens afhandlingar och några andra ordbruksskrifter här blifvit offentlissiorda Ach k—-— on RH I TT (0 Mr far HH VA ——-— —-— — VD DN vr AA