i grafven; men jag sofver i ro der nere.... I ro?
.... det är just frågan.
Den gamle grefyen ringde åter —Kalla in läka-
ren!, befallte han. — Läkaren kom, en tillutseen-
det ganska lycklig man, rödblommig och fet, en
goddagspilt; skapad för att pladdra om maträtters
verkan på menniskokroppen. — aMin kära doktord,
sade han, ajag är ytterst matt och svag; hvad tror
ni om mig?, — aJag hoppas,, svarade läkaren bu-
gande, catt Ers Exellens genorr ett noga iakttagande
af diet och begagnande af de piller, jag haft nåden
föreskrifyva, skall småningom bemta krafter, hels
när Ers Exellens kan göra promenader. — uPro-
menader! inföll den sjuke, amin nästa promenac
blir i likvagn; det känner jag nog . - - - men Jag
ville gerna förut tala vid en andlig; jag vill lätta
mitt svaga hjerta - - - aHvad! Ers Exellence
behagar skämta . . . . min to är alldeles motsatt:
Ers Exellens puls har blifvit bättre; den skarpsyn-
ta blicken har återkommit; edra ögon glänsa a!
helsa . . . . nej, Ers Exellens, ett folk, som beun-
drar edra förtjenster, en Konung, som älskar er som
en broder, och slutligen edra underhafvande, som
med kärlekens hela frågvishet forska efter ert hel
.sotillstånd — alla kan jag glädja med den un
;derrättelsen, att ni är betydligt bättre, och att c
itillfriskning, fastän långsam, dock är säker Beha:
:gar Ers Exellens öppna posten, den har ankom
mit? Den sjuke öppnade sina bref, och vid ac!
han bröt ett af dem skiftade han fårg. aJag föl
här ett bref, sade han till läkaren, afrån Österii
kiska ministern, hvari jag underrättas att H. M.
Kejsaren behagat utnämna mig till Kommendör a
Marie Theresie-orden, och tillika följer Konungens
illstånd för mig att bära densamma. Hör hit! det
är väl ett paket derute. — aJa Ers Exellens
Paketet inbars, och med egna darrande händer bröt
gubben sigillen. Den vackra dekorationen med thy
åtföljande band glindrade i sin dosa, och den sjukt
besåg den med ett uttryck af den innerligaste glö
jdje. aJag trodde ej att Kejsaren skulle ihågkomm:
mig, sade han vid sig sjelf. aDet var nådigt, och
konungens handbref sedan, tillade han högt, s
här, br doktor, hvad konungen är så nådig och yt
trar! Läs sjelf! Jag skall, om en månad härefter