BRÖDERNE.
En gubbe, klädd i en präktig sidennettrock, satt
tillbaka!utad i en Jländstol för ett par decennier
sedan, i ett skönt rum på Furudals gods. Hans
ansigte var blekt, de hvitgula händerna magra och
arrende, en trogen bild af det döende öfverflödet,
ten utmattade njutningen,- det vaknande samvetet.
Det var den rike Grefvre G, fordom en bhofvets
glanspuokt och umgängs-cirklarnes förtjusning, han
som genom sitt snille vann så mycken beundran
och genom sitt sätt att vara så mången sönhets
kärlek. Men åldern hade kommit, och med den
sjukdomen, och med sjukdomen eftertankan. Det
ögonblick i hvilket vi nu se honom, är redogörel-
sens, är den stunden, då den döende mannen låter
bilderna af sitt förflutna lif skymta förbi sig; men
de synas nu klart; de visa sig nu i sina rätta får-
ger, ty evighetens sol, hvars morgonrodnad stiger
ur grafven. kastar sina strålar in i det förflutnas
mörker. Grefvens ansigtsdrag förrådde en djup
hbjertfrätande sorg: den bleka huden, hvilken, lik-
som fasttorkad, vidlådade pannan, gjorde djupa veck
i det öfriga avsigtet oeh gaf det en anstrykning af
hemsk grämelse, som på ett besynnerligt sätt afstack
mot den omgifvande prakten och foglarnes sånger
utanför de höga fönstern, genom hvilka en klar och
vänlig majsol kastade sina förmiddagsstrålar. Den
sjuke ringde på sin betjent — cÄr någon ung man
derute? frågade han. — aJa Ers Exellens!a —
Lål honom komma in, och tillse att ingen får stö-
ra mig ! — Betjenten gick, och snart inträdde en
1 , hvars drägt röjde att han tillhörde handt-
verkarn es närande klass. Det var en kraftfull ung
n af reslig vext, med ett uttryck af glädtighet i
klara, blå ögon och hvars anletsårag mycket
liknade et porträtt, som hängde öfver soffan, nem-
ligen Exellencen sjelf i hans ungdom. Ynglingen
bugade sig djupt för dep mäktige mannen, som bad
honom stiga närmare. Efter en stunds besinning
började gubben: aJag har låtit kaila er till mig,
emedan jag hört mycket godt talas om er. Jag kän-
de er mor och vill göra något för erframtid. Hvad
begär ni?a — alntet, Ers Exellens,u svarade yng
När upprigtigt, cmitt arbete förs sörjer mig, och
så länge Gud förlänar mig helsan såg Nogb