då kejsarens födelsedag infaller, för första gången
bära min nya orden.n
Mot aftonen kände den gamle grefven sig mattare
och lade sig ofvanpå sängen. Dosan, med den nya
orden, samt det nådiga brefvet, sattes på kommo-
den, och, på befallning, aflägsnade sig alla, ty den
sjuke ville försöka att slumra. Men då han, längre
än vanligt, dröjde att ringa, smög sig kammartjena-
ren sakta in i rummet, der den gamle ännu slumrade,
med dan briljanterade kommendörsstjernan mellan
sina händer, och det nådiga brefvet öppet bredvid
sig. Kammarljenaren lutade sig tyst öfver sängen,
men hörde icke nägot andedrag . - - - sjuklingen
slumraue för evigt.
aSe så, Boström!s sade kammartjenaren, då han
inträdde i betjentkammaren, anu kan du få sofva
och jag med; gubben :derinne har nu kolat a. —
cÄr han död? — uJa,. — Det var välv, sade Bro-
ström, ty han var förb—nadt kinkig den sista ti-
den . .. . och unga grefven ger en större lön, än
gubben, som var snål som en varg, — Kammar:
tjenaren tog derefter en sorgsen min på sig och
gick ned till läkaren, som bodde midt under. aHans
excellens har blifvit upptagen till Gud; han är död,
hr doktori — aJaså, redan, min kära Medströmp,
yttrade denne kallt. cHans excellens skall ligga
orörd i sin säng så länge, och så kan Broström
hålla vakt. Ja-ba: jag har länge sett, att det snart
skulle blifva slut med den gamle vällustingen
Snart spridde sig underrättelsen om den gamies
död på godset, och bönderne läto under några ögon-
blick spaden eller plogen stadna, medan mellan ett
par af dem följande samtal uppstod:
aHörde du att gamle grefvyen är död?, — aja!
Gud gifve honom en glad uppståndelse! — oÅh-ja!
visst var han beskedlig nog; mig gaf han en gång
5; Rår för en tjäder. Men se Olof Persson fick gå
från hemmanet han. — aDet var inspektorens skull.
— aJa-ha visst var det; men hvya:för skulle han all-
tid hafsa såna r.....e till inspektorer? — aJag un-
drar just, om inte unga grefven kör inspektorn ät
Blåkulla — det är en annan reson med honom, än
med gubben . ... blir han ond, så dröjer det inte
länge, förrän han smäller till; men så kan han också
gifva en sup, då han är god. Det är reson med
den herrn a