Isvunnit: det kändes redan en bäfning al bor: gerliga kriget och liksom en otålighet att komma till strid. Att räkna ifrån revolutionen hafva slager förökats, och olika orsaker hafva med hvarje år ökat landets sorg. Benjamin Constants andz slocknade just i det ögonblick då förräderie! blottades; hans sista ord, vi minnas det ju, vorc icke utan bitterhet. General Lamarque ock Casimir Perier hafva dödt i striden, begge ärofullt; men fordna vänner, hafva de fallit i motsatta leder, och ur skötet af de hedersbetygelser som egnades dem, knappast med några dagars mellanrum, framrusade insurrektionen, kastande det ena partiet emot det andra: partier, som dock erkände samma ursprung och endast varit starka genom sin förening. Carrel, Chåtelain, Jförträffliga snillen, ädla hjertan, hafva, då de lemnat lifvet, rönt den plågande känslan af splittringen, som försvagar landet, och under hvilken en hvar af dem hade ett parti, en fana, att försvara emot makten, som å dess sida hade sin, och ifrån den tiden endast tänkte på sitt eget bestånd. Lafayette sjelf, någon tid förut, hade hvarken genom ståndaktigheten i ett obefläckadt lif eller vördnadsvärdet af en välvillig, af naturen storartad själ, kunnat afväpna alla fördomar och allt hat. Efter, den till underverk gränsande, uppfyllelsen af de drömar, som hans inbillningskraft och hans medvetande hade närt, och som tröstat honom fyratio år i fångenskapen och ensligheten, såg han sig bragt derhän, att han måste misströsta; och då Frankrike förlorade i honom en af dessa män, hvilkas handlingar och namn, med långa mellanskof, utgöra historiens moralitet, kunde hans högtidliga smärta endast till hälften intränga i själar, som voro dubbelt sårade af oefterrättligheten och förskräckelsen: en öfverdrifven förskräckelse, men likväl ej alltid öfverflödig. Men månne detta var den sorgligaste tidpunkt som vi hafva genomgått, fattig som den varit på skördar, men fläckad af blod? Eller måste man ännu ställa under denna en annan, då passionernas ifver lemnat rum åt egoistiska beräkningar hos minga och likgiltigheten hos nästan alla? Vi hafva sagt i början, att denna liknöjdhet blott var skenbar, att massorna, oaktadt illusionernas skirgring och midt uti det tvifvel och de bekymmer, som inkräktat alla sinnen, i tysthet bibehålla en religiös vördnad för desse män, som uppriktigt egna sigtåt dess intressen. Skulle man väl ej finna ett lysande bevis härpå, i denna samling af notabiliteter, deputerade, pärer, domare, advokater, embetsmän, dessa talrika nationalgarder, och medborgare al alla åldrar och vilkor, som i dag trängt sig omkring den olycklige unge mans likbar, hvilken för tre dagar sedan ännu var en af sitt partis högsta förhoppningar, och nu endast är en af dess sörjde ryktbarheter? Nej, till heder för vår tid, som i alla fall har nog att förebrå sig, och såsom symptom af en lyckligare framtid, böre vi säga, att vid detta tillfälle all bitterhet, allt parti-hat utplånats, eller åtminstone återhållits. Största delen deputerade, af alla partier, hade velat lemna ett bevis på tillgifvenhet och aktning för deras unge medbroder, ailt för tidigt ryckt ifrån den tribun, der han så mången gång lyst. Hvem har ej kändt sig djupt rörd af dessa frivilliga, allmänna tecken till frimodig sympathi, som ifrån alla håll förenat sig vid en graf, och hvilka egnade åt karakteren och talangen, hedra menniskan äfven hos motståndaren? Det är då sannt, att det finnes i själens och hjertats lyftning detta slags ädelhet, som endast härflyter från Gud, och som allena är oförgängligt: en kraft, emot hvilken slutligen äfven de fientlige opinionernas hätskhet och stolthet måste vika. Garnier Pages var i alla afseenden förtjent af den hyllning, som dessa opinioner, eljest så vande att bekämpa hvarandra, och vi säga med ledsnad, att hata hvarandra, kommit att enhälligt egna åt en vältalighet, hvilken med hvarje dag fullkomnade sig, och en rättrådighet, hvilken man kan åkalla såsom exempel.,