INGA QVINNOR MER I PARIS!
AF EUGENE GUINOT.
En diligence från Bretagne medförde till Paris
Sebastian Kerkabec, en bland de intressantaste
ynglingar i Morbihan.
Man såg lätt att en bitter melankoli tärde hans
själ; hans utmärglade anletsdrag buro stämpel af häftig
sorg; smärtan var tecknad med rörande bokstäfver
på hans bleka panna. På uttrycket i hans blickar
och de suckar, som trängde sig fram ur hans bröst
kunde man gissa, att kärleken var orsaken till de
sorger, som nedtryckte den unge mannen, så förtjent
af deltagande och tröst. Kerkabec var verkligen
djupt sårad i hjertat; han hade kommit till Paris att
söka hjelp.
Dagen efter sin ankomst utbredde Sebastian, alltid
lika dyster och lidande, på ett bord de rekommen-
dationsbref, hvarmed han var försedd. De utgjor-
de omkring ett halft dussin adresserade till personer
af alla stånd.
Jag skall då, tänkte han, försöka om det icke är
möjligt att återvinna glädjen, helsan och glömska
Hvart och ett af dessa bref skall gifva mig en väg-
visare genom denna verld, hvarest man lofvat mig
tröst mot mina sorger, botemedel mot mina plågor.
Mod! jag måste försöka och i botten fullfölja denna
kur. Men efter nu frågan är om att bli läkt, så
börjar jag med att genast söka min doktor.
Sebastian tog en kabriolet och lät föra sig till
doktor S:t Brice hans landsman. Hen blef icke li-
tet öfverraskad då man införde honom i en liten
behaglig kammare, möblerad i den smak som rådde
under Ludvig XV:s tidehvarf, af en lyx, som skulle
gjort heder åt en elegant bankierfru, med en mil-
lionär till man.
cHr Doktorn kommer genast, sade betjenten ,
chan talar endast med en patient. Ni kan, om ni